”Vi måste våga stå för våra domar - även när Janne Josefsson sticker mikrofonen under våra näsor”
En minskad auktoritetstro och ett allt snabbare informationssamhälle utgör ett hot mot tilltron till rättsväsendet – om det inte hanteras på rätt sätt av landets domare. Samtidigt har lagstiftaren gett domstolarna allt större maktbefogenheter. Det var två av de frågor som diskuterades av lagmannen Mari Heidenborg och Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg vid det seminarium som anordnades av Stiftelsen Rättsstatens vänner i Linköping i veckan.
Temat för dagen var ”Domaren i rättssamhället – roll, rekrytering och realiteter” utifrån de förändringar som har skett de senaste decennierna.
En stor del av diskussionerna handlade om att domare och domstolar inte får förbli så anonyma som de har varit och att medborgarna, som ytterst har givit domarna sitt förtroende, de facto har rätt att både få information och förklaringar om varför domstolarna dömer som de gör.
- Att vi domare ska klara av att vara självständiga och opartiska är självklart – men vi ska inte bara klara av att vara det utan också att visa att vi faktiskt är det, sa Mari Heidenborg, lagman vid Solna tingsrätt och en de svenska domare som har gått i bräschen för den mediegrupp som domarkåren inrättade för ett antal år sedan.
Mari Heidenborg pekade på framförallt två faktorer som har förändrat domarens roll:
- Den ena frågan handlar om att den gamla auktoritetstron är borta för länge sedan. Det gäller läkare, präster, lärare – och domare. Vi utsätts för mer ifrågasättanden och en allt hårdare granskning. Och det ska vi göra och klara av eftersom vi är makthavare.
- Den andra frågan handlar om det nya informationssamhället. Plötsligt befinner vi oss i en situation där alla och envar kan vara med och väcka opinion och skriva på nätet - där allting går blixtsnabbt och det är en utmaning i sig.
Marie Heidenborg underströk att dessa två företeelser tillsammans sätter stor press på domarkåren att både synas och höras för att klara av att upprätthålla förtroendet för rättsväsendet och ytterst för rättsstaten.
- Vi kan inte tro att det går bra att sitta på våra kammare och skriva domar som bara våra kolleger ska läsa. Vi måste våga stå för våra domar även när Janne Josefsson sticker en mikrofon under näsan på oss. Vi måste också klara av att förklara när till exempel utgången i vissa mål faktiskt handlar om rena lagstiftnings- och bevisfrågor.
- Det handlar också om att kunna förklara hur viktigt det är att domstolarna ibland måste döma tvärs emot vad den allmänna opinionen tycker. Det har ju bland annat varit en storm mot domstolarna när det gäller sexualbrottsmål och vi kan inte ställa oss vid sidan av den debatten.
Anne Ramberg, som utöver sin roll som generalsekreterare i Advokatsamfundet också är ledamot av domarnämnden, framhöll att domarens roll har förändrats ”drastiskt”.
- Domarens ställning har stärkts och vi har fått en maktförskjutning där domaren har hamnat alltmer i skärningspunkten mellan politik och juridik. Det har de folkvalda bestämt – inte minst sedan Sveriges inträde i EU. Idag har faktiskt varje svensk domstol kommit att bli en egen liten EU-domstol.
- Om vi bara tittar på vad som händer i USA just nu så ser vi hur Högsta domstolen där ska ta ställning till Barack Obamas sjukvårdsreform där det handlar om att överpröva sådant som har tagits fram på demokratiskt väg av de folkvalda.
Anne Ramberg pekade också på den senaste grundlagsreformen i Sverige som ett konkret exempel på hur politikerna är beredda att avstå sin makt till juristerna.
- Borttagandet av regeringsformens uppenbarhetsrekvisit ställer större krav på domarkåren när det gäller att våga ta ställning. Det räcker alltså inte längre med demokrati och folkstyre – det behövs också domstolar som är bra på att hålla ordning på att detta fungerar som det är tänkt.
Anne Ramberg framhöll att den nya situationen inte bara kommer att ställa nya krav på domarna utan också på hela domstolsorganisationen när det gäller rekrytering och fortbildning.
- Tidigare räckte det med att vara en god generalist. Det gör det inte längre. Nu krävs det allt mer specialisering och om vi ska kunna rekrytera rätt personer till domaryrket så måste vi också kunna erbjuda goda möjligheter till just specialisering.
Anne Ramberg instämde i Mari Heidenborgs tes om att domarna inte bara kan sitta på sina kammare och skriva domar som ska läsas av andra domare.
- Vi måste få mer begripliga domar som alla kan förstå. Det är nödvädnigt för att förtroendet ska kunna upprätthållas.
Ett konkret exempel på att vissa delar av makteliten redan har ett sviktande förtroende för domstolarna är de ymnigt förekommande skiljeförfarandena, anser Anne Ramberg.
- Att så många civilrättsliga tvister avgörs genom skiljeförfarande tycker jag är tråkigt. Det är faktiskt ett kvitto på att näringslivet inte har tillräckligt förtroende för domstolarna.
Övriga talare på seminariet var:
Thomas Bull, professor vid Uppsala universitet
Eric Bylander, docent vid Uppsala universitet
Kjell-Åke Modeer, professor emeritus vid Lunds universitet
Stefan Wahlberg, chefredaktör för Dagens Juridik (undertecknad)
Moderator var Peter Nobel, jur. dr., före detta diskrimineringsombudsman och expert i FN:s kommitté mot rasdiskriminering.
Foto: Scanpix
15 comments
Domstolarna och hela jurist- och advokatbranschen måste arbeta mycket på att vara uppdaterade i samtiden och ta till sig bl.a. en bättre hantering av digital teknik. Med en rappare kommunikation och informationshantering så vinner man i effektivitet och på samma gång kan man förbättra rättssäkerheten. Inom Sveriges övriga näringsliv tvingas man att hålla sig ajour på grund av konkurrensskäl. Ett modernt arbetssätt, som står i överensstämmelse med det övriga samhället vinner naturligtvis alltid respekt hos allmänheten. Var det någon som trodde något annat?
God pedagogik, lättillgänglighet och en god kommunikation hör till den moderna juristens arbetsmetoder, som står i samklang till det övriga samhället. Tyvärr så lever man inte upp till dessa krav på många håll idag i vår bransch. Idag sker det ofta rena missförstånd bara för att allmänheten inte förstår en gnutta av juridiken. Det ligger då i juristens ansvar att se till att allmänheten förstår sig på den juridiska frågan och den juridiska bedömningen. Allmänheten måste således förstå lite juridik för att kunna dra rätt slutsatser. Idag blir så gott som alla debatter och reportage om juridik, där allmänheten och icke-jurister är inblandade totalt förvirrade, eftersom alla pratar förbi varandra. Här ligger juristens pedagogiska uppgift som jag ser det.
Men domarkåren har ändå ryckt upp sig i vissa avseenden, speciellt yngre domare som varit med i det s.k. IT-samhället ett tag. Tycker även att flera av de adjungerade ledamöterna (akademiker) i hovrätterna skrivit bra och lättförståerliga domar. Kanske för att de tillhör en annan falang och har ett starkt intresse av att de kan kommunicera sin kunskap med de som inte är jurister. Bl.a. ett domslut från Hovrätten för Västra Götaland där referenten, som till vardags undervisar, skrev ett utmärkt domslut angående dubbelbestraffning i relation till EKMR. Sen är det väl även skönt att HD numera skriver sina domar i punktform.
Ja. Det är ofta journalister(debattörer) och jurister pratar förbi varandra. Ta ordet rekvisit t.ex. Lyssna på programmet Medierna som sändes lö. den 26 maj på förmiddagen. Mårten Schults pratar träffande om att journalister har kommit på ett nytt begrepp: "journalistiskt uppsåt", i samband med det illegala vapenköpet som skedde i Malmö. Och kolla gärna på några av de måga inlägg som finns under debattartiklen om mangamålet där en tålamodig jurist diskuterar rekvisiten för barnpornografibrott med en debattör.
Journalistutbildningar måste införa obligatoriska kurser i juridik för att debatten ska kunna pågå på samma språk. Det skulle gynna samhällsdebatten. Annars, som i de hänvisade fallen, pratar journalister om sina åsikter (?allmänna åsikter) när jurister pratar om rekvisit. Det är klart att det uppstår en kulturkrock... Om vi pratade samma språk skulle vi få igång en mer fruktsam diskussion ur ett de lege ferenda perspektiv istället.
Jag håller med till fullo. Journalister har ett ansvar för att samhällsdebatten blir seriös och då måste de kunna ett viss mått av juridik. Obligatoriska juridiska kurser för journalister är ett måste, som jag ser det med hänsyn till journalisternas viktiga samhällsfunktion. Frågan är om man inte även skulle ha juridik som ett obligatoriskt ämne redan i grundskolan t.ex. från och med årskurs 7-9. Samhällsdebatten skulle då kunna ta fart i juridiska frågor på ett mer kunnigt sätt. Via kunniga de lege ferenda debatter skulle vi kunna få ett ökat tryck på att snabbare få fram ny och uppdaterad lagstiftning inom många viktiga områden.
”Vi måste våga stå för våra domar - även när Janne Josefsson sticker mikrofonen under våra näsor” -Menas det bl.a. att de media-drivna Quick-resningarna skulle ha myglats undan [läs "...finner ej skäl..."] därför att ett sådant mygelförfarande ökar tilltron till avkunnade domar? Eller, vem tror på att Quick skulle ha fått resning utan att media varit pådrivande?
Detta är ett stort skämt... när domare dömer mot sin egen lagbok för att få till fällande domar... det kommer snart en resningsbegäran i ett annat mål än Quick..men med samma grävande advokat... P. Svensson... som gjort ett suveränt arbete med dom åtta mordåtalen. Som äntligen kommer att granskas av JK. Som är en av dom domare som begått lagbrott i det mål som jag pratar om här... men det är med en annan rubricering... det rättshaveriet består av mängder av tunga lagbrott... b.la... Grundlagsbrott och Europakonventionen... mm. Skall bli ytterst intressant och se hur fort dom sopar det under mattan... det tog HD tio månader innan dom nekade PT efter att ha lyft det och själva ifrågasatt domarna ifrån TR och HovR... i detta målet så erkänner polis och åklagare grova brott i utredningen på papper och det är inte vanligt...
Men man kan nog se det så här...hade Quick behövt att gå till HD för resning så hade han aldrig fått det.
MEN snart kommer Sveriges i särklass bästa advokat att äntligen få sitt namna godkänt för detta hårda långa arbete... Nämligen Pelle Svensson...
Svenska domare är fega och så enormt inkompetenta att dom skulle aldrig kunna arbeta i en äkta rättsstat... Det finns nog inte en ända skriven dom eller förhandling som havererar i vissa rubriceringar... Värst är väl när kvinnomål avgörs av nästan enbart kvinnor 4-1 i genus...stort chans en sådan kille har... spelar ingen roll hur mycket motbevisning eller om åklagaren har någon som helst bevis för begångna brott... han åker dit i alla fall och får hela livet förstört... men kvinnliga domare och nämndemännen sitter med ruset av att ha fått sätta dit ännu en oskyldigt och felaktig dömd är ett faktum...
Hoppas Svenska folket fattar vilket uruselt rättsväsende man lever i...där kan vad som helst hända och det finns inte någonting som heter bevis eller sanning..utan det domaren känner för så blir det...
Om anställda inom ett privatföretag skött sina jobb lika uselt som vissa av de anställda inom polis- och rättsväsendet hade detta företag ansetts som ett skumraskföretag och snart blivit utslaget av sina mer seriösa konkurrenter.
Jag har personligen NOLL förtroende för tingsrätten, de dömde mig med pseudovetenskap. Ett prov användes som bevisning, problemet var bara att provet som användes, inte på något sätt bevisade det åklagare ville bevisa. Detta enligt personen som analyserat provet och lämnat resultatet till åklagaren. Med andra ord jag vet att provet inte visar det som åklagaren säger, personen som analyserat provet och lämnat det till åklagaren som bevisning, han vet också att provet inte bevisar det som åklagaren säger. Trots detta så ljuger åklagaren helt öppet och hävdar motsatsen. Han kör helt enkelt en "det här provresultatet bevisar det jag säger att det bevisar, därför att jag säger att det gör det." Resultatet blir, rätten tror helt utan anledning på det åklagaren säger, och jag blir dömd. När rätten på detta sätt blint tror på åklagarens helt uppenbara lögner (pseudovetenskap i detta fall), då förstår man att det inte är mig, eller mitt brott som detta handlar om, utan om politik.
Det är klart att många har tappat förtroendet för rättsystemet med domare som i följande fall:
Dom i en tvist om att en dyr utrustning inte reparerades under garantitiden baserades på att domaren inte klarade av att hantera kalendern, och förstå att december 2009 inträffade FÖRE februari 2010.
Säljaren hävdade att den inte utförde reparationen i december, för att de inte blev insläppta i februari (efter att köparen vände sig till domstol) ! Och domaren skriver just detta i sin dom, därmed yrkandet om att köpet hävs avslås. Köparens advokat behöver 20 minuter på sig att förstå, att det verkligen står så i domen!
Vid överklgandet ser högre instans inte anledning till att ändra domen, eller ta om förhandlingarna.
Så VARFÖR skall man ha förtroende för domarna i ett rättsystem som så uppenbarligen inkompetent?
"Våga stå för våra domar" och förklara dessa?
Finns det någon som kan förklara utredningen och domarna som förpassade Ari Mattinen till livstidsfängelse. De ansvariga myndigheterna arrangerade en sk. förundersökning som presenterades för rätten. De har senare gjort allt för att dölja brotten i utredningen. Efterföljande myndigheter som senare "granskat " fallet visar inget intresse för fallet eller de grova bevisförvanskningarna utredande myndigheterna gjort sig skyldiga till i utredningen. Att en person som Ari Mattinen avsitter en livstidsdom på falsk bevisning bryr sig beslutsfattarna föga om. Domen, utredningen och hanteringen av fallet Ari Mattinen är ett klart bevis på när det Svenska rättsystemet hamnat i haveri. Handlingsplanen är att tiga ihjäl målet, mörklagga käll information, vidhålla domen och få tyst på "Janne Josefsson", Mao då är allt frid fröjd och anseendet återställt. Läs om Ari Mattinen på www.arimattinen.com
Att domarna vågar stå bakom sina domar är onekligen riktigt !
Men om dessa riddare hadde också råg i ryggen att rätta till sina fel som när man läser tidningar blir bara flera och grövre !
Ett påstott hot med "dolda" ordalag ger högre straf än att om man sparkar någon som ligger i ansiktet borde väl få en liten klocka ringa någonstans.
timppa
Tack Timo!
Det är just detta jag menar med att jurister och journalister inte nödvändigtvis talar samma språk. Understrykas ska från början att samhällsdebatten är viktig. Det är inte för att tysta journalisteran jag säger detta: Vi hör journalisternas röst och omdömen om vad det TYCKER om domar som har fällts. Vissa har läst domarna och känner till omständigheterna. All heder till dem. Men vissa har inte gjort det. Och vi som läser har inte heller kännedom om de omständigheter som domarna bygger på. Att kritisera en dom kräver denna insyn. Därför behöver journalister bli mer insatta i det de skriver om. För att vi som allmänhet ska få en mer rättvisande bild på det som försigår inom rättsväsendet.
Det du skriver om är något som handlar om hur långt straffet blir efter ett visst brott. Straffmätning. Det görs efter vissa principer och olika faktorer påverkar starffets längd. Om man känner till dessa principer är det oftast mycket enklare att förstå varför en viss person fick ett visst straff. Men jag håller med om att diskussionen ska hållas levande om "rätten som den borde vara".
Att döma någon till grov misshandel, som upprepade gånger sparkar någon, som ligger ned i ett försvarslöst läge i ansiktet håller sig definitivt inom lagstiftningens gränser (se tingsrättens dom i det aktuella fallet).
Det är viktigt att man skiljer mellan olika åsikter från den rättstillämpning och den myndighetsutövning, som sker utifrån gällande svensk rätt. För att en diskussion om t.ex. olika domar ska bli fruktsam så måste man veta vad man diskuterar om då måste båda deltagarna kunna juridik, eftersom det är just är juridik som man diskuterar om. Om man då t.ex. tycker att något är fel och vill att lagstiftningen ändras så måste man också veta hur man ska ändra lagstiftningen till och vad konsekvenerna blir för rättstillämpningen.
Det finns ingen person i ett juridiskt ämbete och som inom ramen för myndighetsutövning kommer att diskutera sina egna känslor och åsikter. Det har aldrig skett och det kommer aldrig att ske. Låt oss diskutera juridiken och lagen istället. Samhället tjänar på detta.
Den dagen då domare dömer efter enligt lagen, och inte enbart efter hur de tolkar den. Då kanske det börjar likna det som vi så fint kallar, rättssäkerhet.
Fakta som grundar sig i logiskt resonemang, måste väl ändå vara utgångspunkten?
Den dagen då domare dömer efter enligt lagen, och inte enbart efter hur de tolkar den. Då kanske det börjar likna det som vi så fint kallar, rättssäkerhet.
Fakta som grundar sig i logiskt resonemang, måste väl ändå vara utgångspunkten?
Skriv ny kommentar