"589 000 skäl för Barbro Jönsson att vara mer ödmjuk i sin myndighetsutövning"
LEDARE - av Stefan Wahlberg
Det är mycket som är hemligt hos svenska myndigheter. Så gott som alla säger sig hylla vår svenska offentlighetsprincip men när det gäller just den egna myndigheten så är det ofta annorlunda. Man lägger pannan i djupa veck och slår knut på sig själv för att rättsligt försöka motivera varför offentligheten måste inskränkas när det gäller just den egna verksamheten.
När det till exempel gäller Polismyndigheten i Västra Götaland så tvingades kammarrätten att upphäva chefsjuristen Barbro Jönssons beslut i ett och samma ärende - vid tre tillfällen. Barbro Jönsson delade nämligen inte domstolens uppfattning om hur lagen ska tillämpas och fattade därför hela tiden nya beslut som ledde till att ärendet, gång på gång, fick återförvisas för ny handläggning. Den tredje gången fann kammarrätten till och med skäl att lämna anvisningar för hur lagstiftningen skulle tillämpas.
Till slut anmäldes Barbro Jönsson till JO för domstolstrots. JO lämnade ärendet vidare till åklagare som inledde en förundersökning mot henne om misstänkt tjänstefel. I ett förhör vid Riksenheten för polismål gav hon sin syn på både domstolens juridiska kompetens och sin egen handläggning:
”Men alltså dom har fel, dom kan ha hur jävla fel dom vill, för det kan jag ju inte göra någonting åt. Beslutet finns där och det är tyvärr inte överklagbart. Och man kan inte få det prövat, det enda sättet att få det prövat är att fatta ett nytt beslut.”
Chefsåklagare Stefan Göransson uttalade i och för sig kritik mot den långa handläggningstiden av ärendet men valde till slut att lägga ned förundersökningen. Justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger konstaterar därutöver att det är ”tydligt att Barbro Jönsson inte tog till sig överinstansens beslut på det sätt som denna haft skäl att förvänta sig”.
Till slut härsknade Barbro Jönssons högsta chef, rikspolischefen Bengt Svenson, uppenbarligen till rejält. Han anmälde henne till Statens ansvarsnämnd och begärde att hon skulle tilldelas en disciplinpåföljd. Nu har ansvarsnämndens beslut kommit och där förklarar man sig vara nöjd med att JO redan har gjort ”vissa kritiska uttalanden”. Man vidtar därför ingen ytterligare åtgärd.
Case closed – och vad har vi då lärt oss av detta? Tja, det kanske viktigaste är trots allt vad Barbro Jönssons metoder fick för konkreta effekter. I botten låg det ju nämligen en begäran om att få ta del av uppgifter i allmänna handlingar – vilka enligt grundlagen endast kan hållas hemliga om det finns ett tydligt och uttryckligt lagstöd för det. Och det var ju här som domstolens och Barbro Jönssons uppfattningar gick isär.
Den som hade begärt ut handlingarna, Per Nygren, är journalist på Göteborgsposten. Han höll på med en kartläggning av hur rättsväsendet hanterar ärenden där människor har utsatts för brott av politiska skäl.
Per Nygrens uppdragsgivare utgörs av 589 000 människor som varje dag läser Göteborgsposten – personer som vill hålla sig uppdaterade om just sådana här samhällsfrågor till sitt morgonkaffe. Jag vet inte, kanske är Barbro Jönsson till och med en av dem.
Under alla omständigheter så är det dessa 589 000 människor som betalar Barbro Jönssons lön. Det är också ytterst dessa 589 000 människor som har beslutat att vi ska ha en ordning där domstolars beslut är överordnade förvaltningsmyndigheters beslut i sådana här frågor.
Barbro Jönsson har alltså åtminstone 589 000 skäl att vara mer ödmjuk i sin myndighetsutövning än hon har visat prov på i det här ärendet. Onekligen håller inte bara JO och rikspolischefen med om detta – utan sannolikt också kammarrättens ledamöter som med fog förtjänar en eloge för sitt enastående tålamod.
6 comments
Prof. Gillberg (som åkte dit på även många hundra tusen i rättegångskostnader) hade förmodligen varit mycket nöjd med att istället få lite kritik ifrån JO samt att i övrigt helt slippa påföljd.
Vad gäller Gillberg så är det ju ändå en avgörande skillnad mellan att fatta ett nytt beslut att inte lämna ut en handling och att helt sonika förstöra handlingen - i det sistnämnda fallet finns ju handlingen trots allt bevarad.
I det förstnämnda ja. Men resultatet är det samma, och dessutom så har väl uppgiften inte lämnats ut än så man vet väl inte om den finns kvar?
Jag har i flera ärenden varit med om att handlingar "försvunnit" hos polisen, då får man inte rätt när man överklagar heller eftersom handlingarna inte finns så kan de inte lämnas ut.
Orvar, även jag kan hålla med om att när det gäller "de egna" -eller i huvudsak juristerna inom staten- så är det djupt tragiskt att JO nästan alltid uttalar (de facto harmlös) "kritik" istället för att åtala tjänstefel.
Så länge det förhåller sig på ovan vis får man förmoda att "de egna" kommer att fortsätta begå (många) tjänstefel. Att sedan Ansvarsnämnden finner det hela vara av godo gör väl knappast att systemet blir mindre ruttet, eller?
B. Jönsson. Är det ett belysande exempel på Peters lag? Hon har nått sin inkompetensnivå.
Tyvärr finns det lite för ofta dito i byråerna. Gissar att man stoppat in det i byrån för att det inte skall synas. Eller som man sa en gång i tiden befordrad upp till vänster där de inte kan ställa till mer skada.
Ge "tanten" en utredning som tar sådär en 10 år att bena ut. Förslag: Hur påverkar valet av polisens skor polisernas arbete kontra bemötande till allmänheten? Eller: Poliser som i tjänsten besöker handeln för inköp av kaffebröd, hur påverkar det brottsstatistiken i området?
589000 människor som betalar Jönssons lön? Icke. Om du syftar på G-P:s läsare, så betalar de G-P:s medarbetares lön - eller hur, Stefan? De som är med och betalar Jönssons lön är väl förhoppningsvis alla som bor i Västra Götalands län - i alla fall de som betalar skatt - vilket inte är samma personer, även om det överlappar till stor del.
Skriv ny kommentar