Skip to content

"589 000 skäl för Barbro Jönsson att vara mer ödmjuk i sin myndighetsutövning"

Stefan Wahlberg
Stefan Wahlberg

LEDARE - av Stefan Wahlberg

Det är mycket som är hemligt hos svenska myndigheter. Så gott som alla säger sig hylla vår svenska offentlighetsprincip men när det gäller just den egna myndigheten så är det ofta annorlunda. Man lägger pannan i djupa veck och slår knut på sig själv för att rättsligt försöka motivera varför offentligheten måste inskränkas när det gäller just den egna verksamheten.

När det till exempel gäller Polismyndigheten i Västra Götaland så tvingades kammarrätten att upphäva chefsjuristen Barbro Jönssons beslut i ett och samma ärende - vid tre tillfällen. Barbro Jönsson delade nämligen inte domstolens uppfattning om hur lagen ska tillämpas och fattade därför hela tiden nya beslut som ledde till att ärendet, gång på gång, fick återförvisas för ny handläggning. Den tredje gången fann kammarrätten till och med skäl att lämna anvisningar för hur lagstiftningen skulle tillämpas.

Till slut anmäldes Barbro Jönsson till JO för domstolstrots. JO lämnade ärendet vidare till åklagare som inledde en förundersökning mot henne om misstänkt tjänstefel. I ett förhör vid Riksenheten för polismål gav hon sin syn på både domstolens juridiska kompetens och sin egen handläggning:

”Men alltså dom har fel, dom kan ha hur jävla fel dom vill, för det kan jag ju inte göra någonting åt. Beslutet finns där och det är tyvärr inte överklagbart. Och man kan inte få det prövat, det enda sättet att få det prövat är att fatta ett nytt beslut.”

Chefsåklagare Stefan Göransson uttalade i och för sig kritik mot den långa handläggningstiden av ärendet men valde till slut att lägga ned förundersökningen. Justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger konstaterar därutöver att det är ”tydligt att Barbro Jönsson inte tog till sig överinstansens beslut på det sätt som denna haft skäl att förvänta sig”.

Till slut härsknade Barbro Jönssons högsta chef, rikspolischefen Bengt Svenson, uppenbarligen till rejält. Han anmälde henne till Statens ansvarsnämnd och begärde att hon skulle tilldelas en disciplinpåföljd. Nu har ansvarsnämndens beslut kommit och där förklarar man sig vara nöjd med att JO redan har gjort ”vissa kritiska uttalanden”. Man vidtar därför ingen ytterligare åtgärd.

Case closed – och vad har vi då lärt oss av detta? Tja, det kanske viktigaste är trots allt vad Barbro Jönssons metoder fick för konkreta effekter. I botten låg det ju nämligen en begäran om att få ta del av uppgifter i allmänna handlingar – vilka enligt grundlagen endast kan hållas hemliga om det finns ett tydligt och uttryckligt lagstöd för det. Och det var ju här som domstolens och Barbro Jönssons uppfattningar gick isär.

Den som hade begärt ut handlingarna, Per Nygren, är journalist på Göteborgsposten. Han höll på med en kartläggning av hur rättsväsendet hanterar ärenden där människor har utsatts för brott av politiska skäl.

Per Nygrens uppdragsgivare utgörs av 589 000 människor som varje dag läser Göteborgsposten – personer som vill hålla sig uppdaterade om just sådana här samhällsfrågor till sitt morgonkaffe. Jag vet inte, kanske är Barbro Jönsson till och med en av dem.

Under alla omständigheter så är det dessa 589 000 människor som betalar Barbro Jönssons lön. Det är också ytterst dessa 589 000 människor som har beslutat att vi ska ha en ordning där domstolars beslut är överordnade förvaltningsmyndigheters beslut i sådana här frågor.

Barbro Jönsson har alltså åtminstone 589 000 skäl att vara mer ödmjuk i sin myndighetsutövning än hon har visat prov på i det här ärendet. Onekligen håller inte bara JO och rikspolischefen med om detta – utan sannolikt också kammarrättens ledamöter som med fog förtjänar en eloge för sitt enastående tålamod.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt