Tingsrätt hänger ut åtalade på Internet
Som enda tingsrätt i landet publicerar Gotlands tingsrätt nu namn på åtalade personer på sin hemsida. Om tingsrätten bryter mot lagen eller inte ska Datainspektionen utreda inom kort.
Sedan några veckor tillbaka offentliggör Gotlands tingsrätt namn på åtalade personer på sin hemsida.
- Jag tycker spontant att det här känns tveksamt, säger Katarina Tullstedt, jurist vid Datainspektionen.
Datainspektionen kommer att utreda Gotlands tingsrätt och dess rutiner inom kort, enligt Katarina Tullstedt.
- Vi ska höra med tingsrätten vilka resonemang de har och vilken grund de står på.
Mikael Mellqvist, Lagman vid Gotlands tingsrätt, försvarar de nya rutinerna.
- Det där är inga hemligheter utan offentliga uppgifter, sen har de ju ett informationsvärde. Men det är samtidigt lite omdiskuterat och det råder delade meningar, och vad jag förstår gör man lite olika på olika håll, säger han till Hela Gotland.
Han uppger dock att domstolen ska bevaka om namnpubliceringarna får negativa konsekvenser för enskilda.
- Vi ska titta på om det får några effekter. Det är ju hela tiden en avvägning mellan allmänintresset och i den andra vågskålen att folk kan drabbas av onödig uppmärksamhet, fortsätter han.
8 comments
Att en uppgift är offentlig innebär inte att myndigheterna ska bidra till att sprida dem i lätttillgänglig form. Särskilt inte känsliga uppgifter som det här.
Helt förkastligt anser jag.
Varför ska tingsrätten på eget bevåg göra en avvägning mellan allmänintresset och den enskildes rätt till personlig integritet? Är det inte mediernas uppgift att offentliggöra den typen av uppgifter om det finns tillräckligt intresse?
Är lagmannen ens jurist? Han kanske har blivit dement?
I prop. 2004/05:131 En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol anges inledningsvis avseende publicering av videoupptagningar på s. 112
”I ett system där ett domstolsförhör vid en offentlig förhandling dokumenterats genom en ljud- eller bildupptagning finns inga möjligheter inom ramen för det processuella regelsystemet att begränsa åtkomsten av upptagningen. När det gäller användningen av åtkommet material finns däremot regler - av olika valör - i det massmedierättsliga normsystemet. Av särskilt intresse i detta sammanhang är sådana regler som anger förutsättningarna för publicering av uppgifter om enskildas personliga förhållanden. Även enligt de pressetiska reglerna bör man noga överväga publicitet som kränker privatlivets helgd samt konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Om inte namn anges, skall man även undvika att publicera bild och vissa andra uppgifter som gör en identifiering möjlig.”
Åtminstone anser lagstiftaren att namnpublicering ska bedömas först och endast om namnpublicering kan motiveras så ska det kunna rättfärdiga även bildpublicering. Det bör ju rimligen då uppfattas som att kravet för att kunna publicera namn är lägre än kravet för att publicera bilder.
Vidare anser man att det är skillnad mellan då publiceringen sker inom ramen för det allmännas respektive massmedias verksamhet genom uttalandet:
” Till skillnad från de processuella reglerna, vars tillämpning ankommer på domstolarna, kan pressen, radio och TV självständigt avgöra om och hur ett visst material skall användas för publicering.”
Alltså föreligger någon slags regel för det allmänna som åtminstone massmedia inte har. Detta uttrycks till viss del på s. 112 genom att massmedias publicering till skillnad från det allmännas, i efterhand kan prövas i ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsmål eller av Pressombudsmannen, Pressens Opinionsnämnd eller Granskningsnämnden för radio och TV etc. Utmärkande för det massmedierättsliga normsystemet är att det är massmedierna själva som alltså avgör om en publicering skall ske.”
Frågan jämfördes på s. 115 med den norska respektive danska metoden där domstolen enligt norsk rätt kan besluta om referatförbud för hela eller delar av förhandlingen om publiceringen av ett referat till skydd för såväl utredningsintresset som personliga förhållanden. Men utredningen ansåg på s. 116 att ett system med referatförbud skulle passa illa i de regelkomplex som i Sverige styr offentligheten vid domstolar och publicering av uppgifter om enskildas personliga förhållanden. Då det för bild skulle ställas högre krav med tanke på att bild endast får publiceras ifall namn fick publiceras och bildreferat inte fick förbjudas borde en sådan tolkning i praktiken innebära att det inte heller finns något utrymme för att förbjuda namnåtergivning. Istället skulle ådan reglering ske genom en sekretessregel.
Vissa instanser gillade inte att man skulle kunna föreskriva om sekretess för uppgifter som har tillförts målet i sak vid en offentlig förhandling och som behåller sin offentlighet när de spelas upp i rättssalen, men som i övrigt omfattas av ett förbud mot röjande på alla andra sätt.
Det mynnade däremot ut i att ett integritetsskydd för den enskilde kunde åstadkommas genom att den aktuella sekretessbestämmelsen med 5 kap. 6 § sekretesslagen som förebild, skulle konstrueras så att
”sekretess gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den sprids på ett sätt som innebär men för den hörde.”
Det skulle medföra att uppgifterna inte får lämnas ut för spridning utanför domstolen men vara möjliga för allmänheten och massmedia att ta del av i domstolens lokaler.
Men inte ens detta ansågs kunna ge tillfredställande skydd. Slutsatsen är att skyddsnivån bör vara högre. Tolka sedan in principen om att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad och att ett direkt utpekande om att X står åtalad kan resultera i att någon pga. förutfattad mening drar slutsatsen X är skyldig. Bara risken att samhällets förutfattade mening, lathet och ovilja att verkligen kolla upp hur saker egentligen ligger till och hellre välja att gå efter smaskiga nyheter bör rimligen göra att sådan publicering av namn i samband med åtal inte bör göras.
Domstolen har nu gett ut ett pressmedelande: http://www.gotlandstingsratt.domstol.se/Domstolar/gotlandstingsratt/Pres...
Argumentet
"Justitiekanslern (JK) har i ett skadeståndsärende (dnr 3021-03-42) uttalat sig i den riktningen i det att han sagt
1) Att personuppgiftslagens skadeståndsbestämmelse inte är tillämplig på det allmännas publiceringar och
2) Att – om den ändå vore det – så torde publicering av domstols domar vara tillåten eftersom det intresset får anses väga över intresset av skydd mot den personliga integriteten.
"
Punkt 1 är svagt då det inte handlar ifall den skadelidande kan får skadestånd eller inte, utan om tillåtligheten alternativt lämpligheten i agerandet eller om en som ännu inte av en domstol bedömts vara skyldig ska hängas ut i onödan, ifall den senare visas vara skyldig så bör ju uthängningen just pga förekomsten av förutfattade meningar inte kunna anses vara lämplig. Ingen känner ju itll utgången då endast vad so förekommer på huvudförhandlingen får ligga till grund för dom och någon sådan har ju ännu inte hållits. Inte heller får ju domaren försöka gissa sig till utgången och motivera den med tanke på objektivitetsprincipen och den får inte välja sida, abslout inte innan den hört parterna.
När man sedan applicerar PUL på det hela så kommer de sista osäkra detaljerna avseende tillämpligheten av sådant agerande att helt försvinna.
...för gällande praxis jämför vidare vilka uppgifter som HD väljer att publicera via webben. Inga hemligheter vad som alltså gäller för även underrätterna.
Lagmannen kanske skulle fundera över den domared han avlagt. Enligt den ska han inte ge onödig offentlighet åt de parter som förekommer vid domstolen. Han kan alltså inte åberopa offentlighetsprincipen för att opåkallat lägga ut tilltalades eller andra parters namn på webben. Att handlingarna är offentliga i domstolen är inget försvar. Enskilda och företag riskerar att allvarligt skadas av att hängas ut på hemsidan. De förekommer faktiskt att åtal ogillas och att käromål är ogrundade.
Detta är rimligen ett fall för Justitiekanslern. Lagmannen verkar vara en okunnig populist med dåligt omdöme som borde ägna sig åt annat än dömande verksamhet.
Sälja damsugare t.ex.
Det kanske är lagmannen i Malmö tingsrätt som gör samma sak på avpixlat.info?
Skriv ny kommentar