Skip to content

EU-domstolen om IPRED: Företag kan tvingas lämna ut användaruppgifter

På torsdagen meddelade EU-domstolen sin dom i det uppmärksammade IPRED-målet. Beslutet innebär att företag kan tvingas lämna ut uppgifter om IP-adresser och dess abonnent.

I september 2010 beslutade Högsta domstolen, HD, att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen om frågor i det första så kallade Ipred-målet.

Fem bokförlag har krävt bredbandsleverantören ePhone på uppgifter, enligt bestämmelsen om informationsföreläggande i 53 c § upphovsrättslagen, om en fildelare som misstänktes för att ha lagt ut 27 upphovsrättsskyddade ljudböcker på nätet.

Tingsrätten biföll ljudboksförlagens ansökan om informationsföreläggande och fann att ePhone skulle lämna ut uppgifterna. Hovrätten gjorde dock en annan bedömning och fann att det inte var klarlagt att ljudböckerna spridits till allmänheten varför ePhones överklagande bifölls.

HD ville enligt begäran ha svar på frågan om datalagringsdirektivet, direktiv 2006/24, hindrar att en internetleverantör i en civilprocess "föreläggs att ge en upphovsrättsinnehavare eller dennes rättsinnehavare information om vilken abonnent som av Internetleverantören tilldelats en viss IP-adress, från vilken adress intrång påstås ha skett".

I november 2011 menade Generaladvokaten i sitt förslag till avgörande att direktivet inte utgjorde hinder för utlämning av de aktuella uppgifterna.

EU-domstolen konstaterar att HD anser att det kvarstår viss osäkerhet gällande om unionsrätten utgör hinder att tillämpas 53 c § upphovsrättslagen. Bland annat eftersom datalagringsdirektivet inte nämns i tidigare avgöranden, som till exempel C-275/06.

EU-domstolen uttalar att datalagringsdirektivet utgör en tydligt avgränsad speciallagstiftning som utgör ett undantag från och träder in istället för direktiv 2002/58 om integritet och elektronisk kommunikation. Datalagringsdirektivet rör enligt EU-domstolen endast lagring för utredning, avslöjande och åtal av allvarliga brott.

EU-domstolen konstaterar att lagstiftningen i det nu aktuella målet har ett annat ändamål än datalagringsdirektivet då det ju rör "utlämnande av uppgifter inom ramen för en civilprocess i syfte att kunna fastställa ett immaterialrättsintrång". EU-domstolen finner därmed att 53 c § inte omfattas av datalagringsdirektivets materiella tillämpningsområde.

För att lämna ett ändamålsenligt svar prövar EU-domstolen även om direktiv 2002/58 utgör hinder för informationsföreläggande. Domstolen påpekar att den aktuella informationen omfattas av detta direktiv samt direktiv 2004/48, om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. EU-domstolen hänvisar till C-275/06 vari EU-domstolen överlåtit åt medlemsländerna att själva besluta om lagstiftning om skyldighet att lämna ut personuppgifter till enskilda. Dock måste en rimlig avvägning göras.

EU-domstolen finner nu att 53 c § kan antas säkerställa en rimlig avvägning i en sådan situation mellan upphovsrättsinnehavarnas skydd för sina immateriella rättigheter och en internetabonnents eller internetanvändares skydd för sina personuppgifter. Unionsrätten utgör därför inte hinder mot att tillämpa bestämmelsen om informationsföreläggande.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt