"Undvik den sociala svanktatueringen"
På torsdagskvällen debatterades personligt varumärke inom juristbranschen på ett fullsatt Operaterrassen. Se bilderna från eventet här.
Blendow Group bjöd på torsdagskvällen in till föreläsning och debatt på temat Personligt varumärke – manipulation eller möjlighet? Kommunikationsexperten Pia Lanneberg höll ett föredrag om ämnet och uppmanade alla att ”egogoogla” sig själva regelbundet.
- Det är viktigt att komma ihåg att alla redan har ett personligt varumärke – det är inget man kan välja eller välja bort. Frågan är hur man behandlar det och vilken strategi man har.
Panelen bestod av Claes Zettermarck, ordförande i Advokatsamfundet och delägare på White & Case, Jens Tillqvist, MP på Cederquist, Caroline Szyber, jurist och riksdagsledamot samt Pia Lanneberg. Kvällens moderator Claes de Faire var sjuk och ersattes av David Bexelius som ledde debatten.
Caroline Szyber pratade om att det är viktigt att tänka långsiktigt när det gäller det personliga varumärket och att inse att allt man gör får konsekvenser förr eller senare.
- Det är lite som tatueringen man gjorde på Mykonos när man var 16, den är svår att bli av med.
Jens Tillqvist pekade på att konflikter kan uppstå mellan det personliga varumärket och byråns varumärke.
- Jag har en debattartikel som legat i byrålådan i flera år. Men jag har ännu inte vågat publicera den eftersom jag inte vet vad det kan få för konsekvenser för mig och för byrån.
Efter debatten delade justitieråd Stefan Lindskog och Otto Rydbeck ut stipendiet Otto Rydbecks stipendium i juridik. Stipendiet gick till styrelseproffset Björn Björnsson med motiveringen: ”Björn Björnsson har genom många utredningar i gränslandet mellan företagsstyrning och juridik gjort sig känd som ihärdig granskare, en klarsynt analytiker och en omutlig sanningssägare.”
Kvällen avslutades med vin, snittar och mingel.
Foto: Magnus Laupa
12 comments
Detta ger en doft av Sovjetunionen.
Redan när du är 16 år skall du se till att anpassa din personlighet till den företagspolicy din arbetsgivare 15 år senare kommer att ha.
Säg i vuxen ålder inget och publicera inget som din arbetsgivare kanske möjligen eventuellt inte uppskattar.
Tillämpar Blendow-gruppen Jantelagen, § 2: "Gör inget som avviker från genomsnittet"?
Håller med Ernst! Om inget annat så ska vi fortsätta att vara en brokig skara av frispråkiga företrädare för yttrandefrihet, mångfald och anti-mobbig. Titta på alla T1:or eller de hundratalet studenter som började utbildningen samtidigt med dig själv: Vi är inte stöpta i samma form, har inte samma bakgrund, ålder, kön, åsikter, frisyr, kofta och handväska. Vi ska fortsätta att våga vara avvikande. För att använda en kliché: Det gynnar (faktiskt!) rättssäkerheten ;)
Men andelen som skiljde sig från mängden minskade ju med ökande andel av utbildningen bakom sig. Jag var förvånad när jag började och det var en så brokig skara på föreläsningarna, men omkring mitten av utbildningen så var det inget brokigt med skaran längre utan bara en och annan avvikande färgklick bland klichéerna.
Ernst har både rätt och inte rätt. Är uppvuxen i DDR och kan säga att det är ganska lätt att skydda din personlighet mot en auktoritet som öppet försöker att bryta din vilja. Hotet känns lätt igen och försvaret sker ungefär som hos ett barn som har en naturlig reflex att vägra lyda när någon tvingar sig på det. Det är dock mycket svårare att inte påverkas av en makt som inte visar sig öppet utan gömmer sig bakom common sense argument. Mottot är att ”det är naturligt att känna ….”/”alla vet ju att ….”/”i dagens marknad krävs ….” etc. Det är så marknadsföring och modern politisk propaganda fungerar.
Ja, det är ju lite av DDR i alla stora organisationer. Ibland kan det ju vara diskrepans mellan förmenta mål (antifachistischer Schutzwall) och verkligt mål (hindra folk att lämna landet).
En del större företag har omfattande måldokument, där man talar om personlig integritet etc., men i slutändan är det enda som gäller att dra in tillräckligt med pengar till företaget. Här går det ju inte att ta till skyddsmekanismen att vägra lyda.
Som Martin Dell säger gömmer sig företagsledningen ibland bakom floskler och säger inte alltid rent ut vad som krävs av den underlydande. Det skall man kunna "känna på sig".
Skall man sedan, som Blendow-gruppen tydligen förespråkar, på fritiden och i andra sammanhang, alltid göra precis som man känner på sig att arbetsgivaren förväntar sig blir livet RIKTIGT svårt.
I årtionden har s.k. beteendeexperter kämpat mot "duktig-flicka-syndromet" som hämmande för både individen och organisationen. Vill nu Blendow-gruppen vrida klockan tillbaka?
Det är inte heller alltid lätt att komma från ett annat land och känna till dessa sociala koder. Även om man är född i Europa (EU?), dvs! Det är lätt att man t.ex. är mer frispråkig än vad som är politiskt korrekt. Dessutom är vissa starka företagskulturer är inte tillåtande miljöer. Och vad gör de med människor? De dödar kreativiteten och skapar atmosfärer där det är mer eller mindre tillåtet med smygande mobbning-liknande företeelser.
Sverige, Kina och Japan har mycket likartade kulturer i socialt hänseende.
Man låtsas inte om som det funnes en konflikt. Om det finns problem, så nämns inte detta rent ut. Om det hela blir besvärligt säger den kinesiske och japanske chefen till. I Sverige däremot går kritiken bakvägen; någon säger till någon som säger till någon. En arbetskamrat i Sverige går via kolleger för att framföra sin kritik.
I Nordtyskland är det tvärtom. Man säger ärligt och bestämt vad man tycker. När detta är gjort arbetar man vidare tillsammans, även om man kan visa att man inte gillar varandra.
Ja. Kritiken går omvägar - om den nu framförs alls. Man "känner bara på sig" att det är något som inte stämmer men kan inte sätta fingret på problemet. Och vi måste komma ihåg att problemet så gott som alltid ligger hos fler parter - inte bara hos den "missanpassade". Det är arbetsgivarens ansvar att främja kreativitet och ha högt i tak - inte tvärtom.
Ja, det var verkligen en nedslående och tråkig sak att läsa. Blev gladare av kommentarerna dock! /student T5 som inte känner för att tysta ner sig själv, sina åsikter och sin personlighet resten av livet
Fruktansvärd inställning, varför vill inte företagen ha högt till tak och kreativa avslappnade sociala medarbetare?
Vad är nästa steg? att vi börjar bli rädda för att säga ifrån när vi jobbat över flera dagar på en vecka och behöver vila ut? att vi kommer uppmanas att inte skaffa barn, eller ännu värre livspartners som ska "ta hand om allt sånnt"?
Jurister är FEGA som inte säger ifrån på arbetsplatsen och bara jagar efter att vara precis som de andra (men som ingen egentligen vill vara)
Anmärkningsvärt att Otto Rydbeck delade ut stipendiet, ty han omkom i Tsunamikatastrofen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Otto_Rydbeck_(advokat)
Taffligt, Dagens juridik.
Det var advokat Otto Rydbecks son som delade ut stipendiet. Stipendiet delas ut från Otto Rydbecks Minnesfond, som startades för att hedra minnet av advokat Otto Rydbeck som omkom i Tsunamikatastrofen. Sonen heter dock också Otto Rydbeck.
Skriv ny kommentar