En galopptränare som bedrev enskild firma stod åtalad för bokföringsbrott avseende åren 2006-2009. Brister i bolagets räkenskaper uppmärksammades då han försattes i konkurs år 2009.

Mannen erkände att han inte haft råd att anställa någon som tog hand om räkenskaperna under 2008-2009 men hävdade att bokföring gjorts år 2006-2007, men sedan tappats bort. Under 2008 och 2009 skedde insättningar och uttag från mannens affärskonto om sammanlagt 10 miljoner respektive 3,2 miljoner kronor.

Tingsrätten ansåg det utrett att bokföring i och för sig upprättats i enlighet med bokföringslagen år 2006-2007 då detta skötts av en bekant till mannen.

Dock ska mannen inte ha kunnat presentera informationen under utredningen och då han var ensam innehavare av firman menade tingsrätten att han också var ansvarig för att informationen sparades på ett betryggande sätt.

Då brotten avseende år 2008 och 2009 avsåg betydande belopp och då bokföring helt saknats, fann domstolen att det rörde sig om grova brott.

Tingsrätten dömde därför mannen för två fall av grovt bokföringsbrott samt två fall av normalgraden. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år och tre månader och mannen meddelades näringsförbud under tre år.

En nämndeman var skiljaktig och menade att mannen inte skulle meddelas näringsförbud då han också fått sin tränarlicens indragen vilket i praktiken redan innebar ett näringsförbud.

Hovrätten menar dock att de belopp det rört sig om under 2009 inte var tillräckligt höga för att bedöma brottet som grovt. Mot denna bakgrund ändras nu tingsrättens dom så att bokföringsbrottet 2009 bedöms som brott av normalgraden. Påföljden sätts mot denna bakgrund ned till sex månaders fängelse.