Skip to content

Positiv särbehandling diskuteras under Diskrimineringsdagen

På torsdagen gick årets upplaga av Diskrimineringsdagen på Stockholms universitet av stapeln. Under dagen hölls en debatt om diskriminering där Clarence Crafoord, vd på Centrum för rättvisa, mötte den döva juristen Richard Sahlin. -Det är en knivig fråga, säger Crafoord om positiv särbehandling av funktionsnedsatta.

Diskrimineringsdagen, ett studentinitiativ som nu arrangerades för tredje året i rad, ägde rum på Juristernas hus på Stockholms universitet och avslutades med en fullsatt debatt om kvotering och diskriminering.

I panelen återfanns Diskrimineringsombudsmannen Agneta Broberg och Marie Nordström, processförare hos DO, som båda ställde sig positiva till särbehandling i vissa sammanhang. På deras sida fanns också Richard Sahlin, juris doktor och själv döv, som har doktorerat om funktionsnedsattas rättigheter.

På motståndarsidan fanns Clarence Crafoord, vd för Centrum för Rättvisa och Maria Ludvigsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet.

Under debattens gång ifrågasatte Ludvigsson grunden för kvotering. Premissen, menar hon, verkar vara att man alltid strävar efter att det ska vara 50/50.

- Jag vill problematisera just det. Alla antas vara överens om målet, att vilja att alla arbetsplatser ska spegla exakt hur samhället ser ut. Jag kan se många grupper som borde representeras i så fall.

Enligt Crafoord handlar kvotering alltid om diskriminering.

-Om man kvoterar någon väljer man alltid bort någon annan. Samma sak vid positiv särbehandling. Varje gång man gynnar någon missgynnar man någon annan, säger han.

-Problemet är dessutom att man alltid måste utgå från definitioner. Om någon till exempel ska få fördel när den söker jobb på grund av etnicitet måste den ju sätta en etikett på sin etnicitet, fortsätter han.

Nordström håller inte med.

-Fast det är ju inte tillåtet med positiv särbehandling på grund av etnicitet, säger hon.

-Lika meriter, det är där det finns utrymme och kan slå snett. Ett av de fall jag varit ombud i handlar just om lika meriter vid antagning till högskolan, replikerar Crafoord.  

Crafoord syftar på ett mål som gällde antagning till veterinärutbildningen vid Uppsala universitet. I det målet hade alla, menar Crafoord, lika meriter på så vis att det fanns fler sökande med högsta betyg i alla ämnen än det fanns platser på utbildningen.

-Att då ge förtur åt det ena könet gör att det andra könet stängs ute. Domstolen har sagt att så kan man inte göra, det är omoraliskt, säger Crafoord.

-Tusentals kvinnor runt om i Sverige drabbas ändå av detta. För det är de som har bättre betyg. Det är alltså just tjejer som missgynnas, vilket ännu mer illustrerar hur tokigt det blir, fortsätter han.

Nordström vet vilket fall det rör sig om, och håller helt med. Hon tycker att det var fråga om en slentrianmässig tillämpning av reglerna.

Nordström säger sig vilja slå ett slag för en lathund som Statistiska Centralbyrån tagit fram och som visar på utvecklingen av jämställdhet sedan 70-talet.

-Män har högre lön och både arbetsmarknaden och utbildningarna är könssegregerade. Positiv särbehandling kan vara ett verktyg för arbetsgivare som vill förändra det här.

Enligt Nordström är det viktigt att reda ut begreppen och att inte förväxla kvotering och positiv särbehandling. Kvotering, menar hon, är en kvalificerad form av positiv särbehandling.

 - Som arbetsgivare ska man se till att man har en jämn könsfördelning på arbetsplatsen. Nu har ju arbetsgivare, genom diskrimineringslagen, getts möjligheten att ta hänsyn till kön. De kan till exempel anställa en kvinna framför en man om skillnaderna i meriter inte är alltför stora.

Ludvigssons däremot anser att särbehandling alltid är fel.

-Min uppfattning är att det alltid är fel. Inte bara av rättsliga utan också moraliska skäl.

 Under debattens gång vänder Sahlin sig till Crafoord och undrar om han även är emot positiv särbehandling av funktionsnedsatta.

- Det är en bra fråga. Jag är emot diskriminering av funktionsnedsatta. Men jag har svårt att föreställa mig ett system där man har en viss kvot för funktionsnedsatta. Även om jag självklart tycker att man ska föra en hård kamp mot diskriminering, säger han.

 - I Sverige är vi emot kvotering, i andra länder är kvotering ett viktigt instrument för att hjälpa funktionsnedsatta. I de länderna får man därför helt andra möjligheter, säger Sahlin och riktar en till fråga till Crafoord.  

-Clarence, tänk dig två jurister som båda ska söka jobb, en döv och en hörande. Den döve har inte samma kontakter eller förutsättningar och ingen arbetsgivare har krav på sig att anställa honom. Vad är ditt råd till den döve?

-Man måste se till att kompensera och slå ned på all form av diskriminering. Men man måste ju vara konsekvent. Det är väldigt svårt att diskriminera för att komma åt diskriminering. Ett ont tar inte ut ett annat, svarar Crafoord.

Han medger dock att det är en "knivig fråga".

-Jag gillar inte att tala om grupper, som "gruppen funktionsnedsatta". En funktionsnedsatt man missgynnas ju om man gynnar kvinnor. Eller tänk på gruppen "personer med två utomlands födda föräldrar". När man försökt gynna den gruppen har det lett till att man gynnat nordiska personer eller iranier. De grupperna är ju egentligen inte direkt underrepresenterade i högskolevärlden.

Positiv särbehandling har lett till att tusentals studenter har diskriminerats, enligt Crafoord som ger DO kritik för sitt arbetssätt vad gäller att motverka diskriminering.

-Jag undrar när ni på DO ska börja driva de fallen? Ni har inte drivit ett enda sådant mål, vad jag vet. Vi har drivit fall för 83 personer och vunnit alla, säger han.

-Vi har ett brett uppdrag. Det är positivt att ni driver den här frågan men vi måste se till att driva de fall där vi bedömer att vi gör mest nytta, utifrån vår omvärldsbevakning, svarar Broberg.

Ludvigsson är inte helt nöjd med svaret.

-Menar du på allvar att ni skulle ha drivit frågan annars, om inte Centrum för Rättvisa redan gjorde det?

-Nej, det menar jag inte, svarar Broberg.

-Jag uppfattar att ni tycker att det här är ok. Någon annan uppfattning kan man inte få, när så många människor diskrimineras över hela landet. Jag får ta det som smicker om det är vi, med de 5 miljoner vi har i budget, som ska rädda svenska studenter. Men DO:s uppdrag är faktiskt att motverka all diskriminering, säger Crafoord.

  • Linn Nordqvist

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt