Dödsstraff är avskyvärda varhelst i världen de tillämpas. Jag har ofta varit med i debatten om dödsstraff både här hemma och utomlands. Några förespråkare för behovet av ett ”ultimat straff” i en allt hårdare värld har sökt sätta mig på pottkanten genom att kasta på mig exempel. Saddam Hussein, Muhammad Kadaffi och – mer närliggande – Breivik. Skulle deras gärningar inte förtjäna ett dödsstraff? Även om det, som alla vet, inte är möjligt i Breiviks fall. Som läsare vet du mitt svar. Nej, inte ens dessa gärningar, svarar jag likväl för tydlighetens skull. Även Saddam Hussein och Muhammad Kadaffi borde ha lagförts, fått sina adekvata livslånga straff och inte brutalt ha avrättats genom förkastliga metoder de själva så ofta tillämpat.
När en dödsdom avkunnas för en gärning som är oss helt artfrämmande för lagföring överhuvudtaget, blir det lättare att uppröras. Så är fallet med Sakineh Mahommadi Ashtiani i Iran som varit fängslad sedan 2006 och dömts till döden först genom stening men där straffet nu i stället kan komma att verkställas genom hängning. De ”brott” Sakineh riskerar få plikta med livet för är ”olaglig otrohet” med två män. Blotta tanken på verkställigheten av ett dödsstraff som drabbat Sakineh kan få många dödsstraffsförespråkare att omvända sig. Tror jag. Eller så slår de bara ifrån sig med att det gäller Iran och inte en västerländsk stat med helt andra värderingar.
Hur som helst; dödsstraff är alltid vedervärdiga . Även sådana som utdöms och verkställs i länder som USA för brott som mord, där vi känner stark avsky för den bakomliggande gärningen. Jag ska fortsätta att argumentera för att dödsstraffet avskaffas. Det gör dessbättre väldigt många fler än jag. Tänk om 2012 skulle bli ett år då inga avrättningar verkställdes till följd av de kraftiga opinionsyttringarna? Det är ju tillåtet att önska sig också det som känns föga ouppnåbart inför ett årsskifte. Då önskar jag just det. Med tillägget att makthavare i USA, Kina, Iran och i alla andra länder som är berörda måtte uppfatta och förstå min nyårsönskan.
Lekmannainflytandet i våra domstolar ändrar man inte så lätt på. På andra viktiga samhällsområden är det närmast en självklarhet med professionella . Det var trögt i portgången när nämndemän infördes i hovrätterna. Det har hittills varit svårt att inse att det är hög tid att avskaffa dem i hovrätterna efter processreformen 2008. Sannolikt är vi på väg att i alla fall få ett nytt system för utseende av nämndemän, om vi nu ska ha dem kvar överhuvudtaget. Inflytandet från de politiska partierna torde vara på väg ut. Och in, då? Ja, vad vore enklare än att den som önskar bli nämndeman själv ansöker härom förslagsvis hos Domstolsverket. Med en ansökningshandling innehållande ett komplett CV med referenser och efter vederbörliga slagningar i brottsregister, torde ett sådant förfarande vara väl så säkert som dagens. Kanske kunde i gallringen ingå intervjuer med de sökande på lämpligt sätt.
Vad bra det är när media granskar och avslöjar fiffel och båg i alla olika sammanhang. Så ynkligt det är att lyssna till avslöjade ledares försök till undanflykter. Då blir man så in i West Sweden förbannad på att allt inte är Best Sweden.
Om jag avslutningsvis övergår till att söka komma med ett nyårslöfte får det bli att jag ska bli mer ödmjuk inför livet. Få bättre insikt och förståelse för alla människor som kämpar och har det svårt liksom för alla djur som orättvist hatas eller får lida. Måtte jag inför 2012 få detta mer ödmjuka förhållningssätt till allt levande på jorden. Och måtte detsamma gälla andra människor som i lika hög grad som jag är i behov av en förändring. Som Juholt och Bildt. Fast på ett högre plan.
Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se
Samhällsdebattör och tidigare överåklagare
Ordförande i Brottsofferjourernas Riksförbund och styrelseledamot i Djurskyddet Sverige
