Mordet på Maud Johansson i Motala klarades upp efter en bevisprovokation som enligt såväl Riksåklagaren som mannens advokat gick överstyr. Polisens infiltratör, ”Mike”, utgav sig för att representera en kriminell organisation och erbjöd en större summa pengar i utbyte mot att den misstänkte visade var kroppen begravts. I Mikes uppdrag ingick också att skapa en ”stressad situation”.
Hovrätten fann att provokationen utgjort en kränkning av Europakonventionen och sänkte straffet från tio till sju års fängelse. Högsta domstolen konstaterar nu att provokationen innehållit ett otillbörligt inslag:
” Vad som inger betänkligheter med bevisprovokationen i detta fall (jfr p. 2–6) är den omständigheten att polisen har skapat en påtagligt hotfull situation för (gärningsmannen). Även om det inte har framförts några uttryckliga eller direkta hot mot honom, har han bibringats uppfattningen att han skulle bli utsatt för ytterligare påtryckningar av – som det måste uppfattas – kriminella grupperingar som inte var främmande för våldsamma metoder, om han inte visade var kroppen fanns … Dessa åtgärder har sammantaget varit ägnade att förmå (gärningsmannen) att av rädsla lämna uppgifter som starkt talade till hans nackdel och som han inte tidigare lämnat vid förundersökningen. En sådan press att lämna negativa uppgifter om sig själv måste anses otillbörlig.”
Högsta domstolen bedömer däremot inte att den hotfulla situation som skapats kan ”hämföras till det allvarligare slaget”. HD riktar heller ingen kritik mot upplägget som sådant.
– Det här är ett tydligt besked om att HD instämmer med tidigare praxis, och att det här är ett verktyg vi kan och ska använda. Men det ska användas proportionerligt. Gör man bedömningen att polisen gått för långt är det rimligt att man får en strafflindring, säger kammaråklagare Helene Gestrin.
Anders Berglund
Domstolen bedömer att fängelsestraffet bör sättas ned med två år, men kan inte skärpa påföljden eftersom Riksåklagaren inte överklagat hovrättens dom. Gärningsmannens advokat Anders Berglund är besviken, och efterfrågar bland annat en mer utförlig genomgång av bakomliggande praxis.
– Jag har hoppats och hoppats. Det enda positiva är att HD trots allt konstaterar att provokationen innhållit ett otillbörligt inslag. Det gjorde inte tingsrätten.
Tingsrätten ansåg inte att den tilltalades förklaring, att två andra män dödat kvinnan, var trovärdig. Mannen dömdes till tio års fängelse och förpliktades utge 75 000 kronor till kvinnans son, 5 000 kronor till hennes syster och ytterligare 21 000 kronor till dödsboet.
Högsta domstolen tar särskilt fasta på att mannen bibringats uppfattningen att han skulle bli utsatt för ytterligare påtryckningar från kriminella grupperingar och att han blivit uppsökt utanför sitt hem. Åtgärderna har enligt HD varit ägnade att förmå mannen att av rädsla lämna uppgifter som starkt talat till hands nackdel och som han inte tidigare vidgått under förundersökningen.
Domstolen konstaterar att erkännandet måste tillmätas ett mycket lågt bevisvärde, men uttalar att åtalet i stor utsträckning vilar på annan bevisning – som till exempel den rättsmedicinska utredning som möjliggjorts efter erkännandet och utpekandet av kroppen.
Att denna utredning kommit fram till följd av mannens uppgifter vid provokationen ska inte påverka dess bevisvärde, understryker HD. Bevisprovokationen har vidare utförligt behandlats vid domstolsförhandlingarna och domstolarna får anses ha haft goda betingelser för att bedöma värdet av bevisningen – såväl den som framkommit genom provokationen som i övrigt. Mot denna bakgrund instämmer HD, även utan att tillmäta mannens erkännande någon egentlig betydelse, i hovrättens bedömning i skuldfrågan och finner att den tilltalade ska fällas för mord.
Genom domen sätter HD även ned det skadestånd som den tilltalade ska betala till kvinnans son till 50 000 kronor, i enlighet med det schablonbelopp som ställts upp i praxis. Detta då det saknas utredning som visar att han orsakats ersättningsgilla psykiska besvär i tillräckligt hög grad.
