Det var i november förra året som kvinnan, som har Aspergers syndrom, högg sin pappa i hjärtat med en dolk. Händelsen ägde rum på en gräsplätt några minters promenad från Clarion Hotel i Stockholm.
Kvinnan uppgav i förhör att hon haft tankar på att ta livet av någon och att pappan, som själv var trött på livet, efter att hon berättat om tankarna föreslagit att hon skulle döda honom.
Efter att far och dotter varit ute och druckit alkohol på olika barer i Stockholm gick de därför enligt kvinnans egna utsago till en avsides belägen plats där mannen självmant lade sig ned på gräset och lät dottern sticka en dolk i hjärtat på honom.
Kvinnan uppgav att det var hon som stod för kraften när dolken trycktes in i kroppen, men att hennes pappa lagt sin hand på hennes och uppmuntrat henne i gärningen. Hon ansåg mot denna bakgrund endast ha gjort sig skyldig till medhjälp till självmord.
Tingsrätten konstaterar att kvinnan till en början förnekat all inblandning i pappans död och att hon plötsligt sett honom ligga livlös på marken efter att han gått iväg för att kissa. Efter att den kniv som använts vid brottet påträffats hemma hos kvinnan ändrade hon dock sin historia till den berättelse hon lämnat i domstolen.
Domstolen anser dock det osannolikt att mannen skulle medverka till att hans egen dotter tog livet av honom och finner snarare att förklaringen inger en känsla av att dottern försöker vältra över ansvaret för sin fars död på honom själv. Mot bakgrund av bland annat vittnesuppgifter och av avsaknaden av motvärnsskador anser dock rätten att det inte kan uteslutas att händelseförloppet ägt rum på det sätt som den tilltalade beskrivit.
Tingsrätten finner emellertid, med hänvisning till praxis från Högsta domstolen, att den aktuella gärningen inte kan bedömas som medhjälp till självmord, utan att kvinnan mot bakgrund av sitt självständiga och aktiva medverkande måste bedömas som gärningsman.
Rätten tar i detta sammanhang särskilt fasta på att det varit kvinnan som valt ut platsen för gärningen, haft med sig kniven och varit den som tryckt in denna i bröstet på mannen. Domstolen anser vidare att kvinnan varit aktiv på ett sådant sätt att gärningen är att bedöma som mord.
Domstolen konstaterar att kvinnan enligt rättspsykiatrisk utredning visserligen uppfyller kriterier för Aspergers syndrom och att hon till följd av sin störning inte kunnat göra korrekta tolkningar av omvärlden och att förutsättningar för rättspsykiatrisk vård därför förelåg, men att det ansågs vara fråga om ett gränsfall.
Enligt utlåtande från en professor i rättspsykiatri är dock det kliniska uttrycket för störningen relativt milt och kvinnan anses ha haft förmåga att inse gärningarnas innebörd och att anpassa sitt beteende efter en sådan insikt. Även om kvinnans resonemang kring gärningen präglas av den autistiska störning hon lider av utgör denna inte en sådan psykisk störning som utesluter fängelsepåföljd, enligt utlåtandet.
Tingsrätten konstaterar att Socialstyrelsen varit enig då denna anslutit sig till bedömningen som framkommit i utlåtandet och finner att Socialstyrelsens yttrande enligt praxis ska ges företräde framför den rättspsykiatriska utredningen.
Kvinnan ska därför dömas till fängelse och tingsrätten bedömer att straffvärdet för gärningen uppgår till cirka tio år. Med anledning av kvinnans psykiska störning och då hon vid tidpunkten för gärningen inte ännu fyllt 20 år sätter dock rätten ned påföljden till sju års fängelse.
Kvinnan åläggs även att betala skadestånd till sin pappas sambo med 50 000 kronor.
