Monarkin i gungning? Skulle inte tro det.
Av Mårten Schultz, professor vid Uppsala universitet
Om den blodtörstiga jakt vi nu bevittnar inleder monarkins avvecklande bör vi frukta den republik som ska träda i dess ställe.
”Monarkin är i gungning”, utropar republikaner som vädrar morgonluft. ”Kungen är schackmatt!” Jag hoppas verkligen att de har fel. Är vårt statsskick så fragilt att det riskerar att falla som en följd av de händelser som rullats upp under senare veckor bör vi vara djupt bekymrade.
Det finns inte några rationella skäl att omvärdera vårt statsskick utifrån de omständigheter som idag är kända. Kungen har en kamrat som tydligen har haft det dåliga omdömet att ha kontakt med kriminella. Det var olämpligt av kamraten. Men kungen kan inte gärna avkrävas ansvar för sina vänners omdömeslöshet. Dessutom har han tydligt tagit avstånd från kontakterna.
För kungens egen del återstår därmed bara ett spöke: De påstådda bilderna som påstås visa något som på något sätt ska vara komprometterande. Om dessa bilder vet vi inget. TV4 lovar att det finns bilder och att de visar något saftigt, men vad vill man inte säga.
Vi kommer dock snart att kunna få se de saftiga bilderna själva, i alla fall om vi hostar upp. Snart kommer dessa, lovar innehavaren Mille Markovic, att läggas ut på en serbisk betalsajt där vi för 2,50 kr/minut kan ta del av de mystiska bilderna. Dock måste vi betala för minst tio minuter. Lämpligen kan det kombineras med läsning av den bok om Markovic som just nu skrivs och som intensivt marknadsförs av sina författare.
Mycket snaskigare än så blir det inte. Guilt by association-resonemangen och insinuationerna haglar. Men det är inte bara kungen som drabbas av detta ovärdiga spektakel utan själva statsskicket. Attackerna slår mot fundamentet. Kungen är statschef. Han är chef över nationen. Men kungen är inte som vilken chef som helst. Hans position är unik. Det finns tydligen anledning att påminna om innebörden i monarkens särskilda ställning. En grundtanke bakom regleringen är att statschefen ska stå utanför det dagspolitiska spelet, att han/hon inte ska vara beroende av val eller opinioner.
När avgångskrav reses mot kungen sker det under samma former som avgångskrav riktas mot statsråd eller fotbollstränare. Men kungen är inte politiker och han är inte Lars Lagerbäck. Hans makt är beständig; begränsad, men livslång. Det är den makt våra lagstiftare tilldelat monarken. När insinuationer läggs till grund för avgångskrav eller för prognoser om monarkins beständighet så är det ett rungande underbetyg också att de folkvalda som beslutat överlämna denna makt åt regenten.
Stormen mot kungen präglas därtill av en naivitet rörande styrkan i hans mandat. Kungen behöver aldrig efterkomma några avgångskrav om inte kungen själv finner att det är lämpligt. Det finns bara en person som kan bestämma över kungens avgång och det är kungen själv.
Om monarkin verkligen hade varit i gungning så hade, antar jag, kungen lämnat över stafettpinnen. Men monarkin är knappast i gungning. Kungahuset står inte och faller med en enskild monarks tillfälliga popularitetssiffror. Skulle kungen lämna sitt ämbete för att en tevekanal påstått att det finns komprometterande bilder, utan att egentligen säga något mer, är det ett haveri för det statsskick som konstruerats just för att monarken ska kunna stå pall i stunder av missnöje.
Det hindrar inte att den jakobinska blodtörsten förfärar. Kungen har, inte utan ett inslag av ironi, blivit ett villebråd. Jägarna sluter sig samman i nya jaktlag, besjälade av en gemensam uppgift: Att lägga ned djuret. Paradoxalt glömmer dessa jägare, som ofta motiverar sitt motstånd mot monarkin med människors lika värde, att kungen – bortom sitt ämbete – också är en människa. Det är inte monarkin som hagelsvärmarna dundrar in i, utan en människa. Det är människan Carl XVI Gustaf som tvingas skuggboxas med en fiende som inte visar sig.
Det finns goda skäl som talar för att monarkin bör fasas ut. Men det finns också skäl som talar för dess bevarande, inom ramen för den representativa demokrati som exklusivt utgör den moderna monarkins maktbas. En sak står dock helt klart. Om den blodtörstiga jakt vi nu bevittnar inleder monarkins avvecklande bör vi frukta den republik som ska träda i dess ställe.
Mårten Schultz
Bild: Rikard Westman, Elvis Photography
13 comments
Tack! Äntligen lite perspektiv och klarsynthet i den här soppan.
Schulz klockren som alltid.
Tror att MS till en del bortser från att det råder nya tider. Opinioner svänger oerhört fort och styrkan i en viss riktning kan få stora följder.
Vi får se vad som sker om kungen beslås med att ha ljugit svenska folket rakt upp i ansiktet...
Det klarsynta i artikeln är väl att monarki inte har ett skvatt med demokrati att göra. Denna soppa understryker det, i sig är det ointressant. En av poängerna är dock att om Kung kunnat omväljas säg vart 4de år så hade nuvarande Kung sannolikt inte haft skuggan av en chans. Inte på grund av historien som rullas upp nu, utan pga bristande kompetens. Ja, jag tycker att apanage om 100 milj/år är en ryslig massa pengar. Uppbär man så stort bidrag av skattebetalarna så anser jag att vi har rätt att kräva lite. Jag är inte imponerad av Kungen!
Med dagens teknik kan man manipulera med vilken bilder som helst.
och jag antar att pengarna som de får in finansierar vidare skumraskaffärer.....Om det fanns dessa bilder så hade de använt sig av det för länge sedan, krävt pengar, utpressning, media. Speciellt som de vet att media älskar snaskiga billiga rubriksäljande händelser. Varje fotograf eller digitalartist vet att med dagens teknik kan du göra vilken bild som helst och hur komprometterande som helst. En bild kan faktist ljuga mer än ord.
Enligt Regeringsformen är kungen som statsöverhuvud endast av en ceremoniell och representativ funktion. Den verkställande makten i Sverige tillkommer Regeringen och Sveriges statschef har sedan den 1 januari 1975 ingen roll alls vad beträffar riksstyrelsen. Innehavaren av Sveriges tron har två roller: Sveriges statschef och överhuvud för det kungliga huset. Organisationen som biträder statschefen och dennes familj heter Kungliga Hovstaterna och dess chef är Riksmarskalken. Kungen har som nämnts endast en representativ roll och kan inte påverka demokratin ett dugg. Det är därför konstigt att man vill avskaffa kungen och hans roll till förmån för något annat bara för att man tror att monarki och demokrati inte hör ihop. Låt oss spekulera lite, detta är ju annars förbehållet AB som på ett flagrant sätt missbrukat sin uppgift att vara ett granskande medium där man knappast har ifrågasatt de uppgifter man erhållit från kriminella element utan snarare betraktat dessa som sanningsvittnen och därmed frångått det huvudsakliga nämligen att bekräfta trovärdigheten i nämnda uppgifter innan publicering. Nåväl monarkin avskaffas en president övertar den roll som kungen har idag, presidenten väljs på en mandatperiod som kan vara allt mellan ett visst angivet antal år. Hans stab skall finansieras av skattemedel som knappast blir mindre än vad kostnaden är idag, således är kostnaden inte ett argument. Kungen ärver sitt ämbete, utbildas för sitt ämbete under en följd av år, han representerar Sverige i många olika sammanhang, han öppnar dörrar för industrin och medverkar därmed till dels förbättrade relationer med andra länder dels för förbättrad lönsamhet för de företag som medföljer på dessa statsbesök till olika länder. Kungen och hans familj är oerhört populära utomlands och regeringar över hela världen står på kö för att de skall föräras ett statsbesök. Att i det sammanhanget tro att en president skulle uppfylla samma angelägenhet för statsbesök förefaller mindre troligt. Kontinuiteten i rollen som Sveriges representant betyder således oerhört mycket. Republikanerna har ett enda argument och detta faller pladask till marken när man påstår sig att det är ovärdigt en demokrati där någon ärver ett ämbete, ämbetet har som sagt ingen roll i de politiska demokratiska spelreglerna överhuvudtaget, dessa avstod kungen från redan då han tillträdde som statschef. Apanaget är idag 122 mkr och går till hovstaterna som skall bekosta löner för just personalen samt kungens administration och en viss andel till löpande kostnader för fastigheterna som inte bekostas av fastighetsverket samt ytterligare för representationen. Utslaget på skattebetalarna blir det ynka 15 kr och kommer knappast att förändras om monarkin upphör som statsskick. Således inget att yvas över. Vad som man kunde önska var att även hovstaterna redovisar sina kostnader som övriga statliga institutioner.
Att monarkin är oförenlig som princip med demokrati understryks av det faktum att han endast har en representativ roll nuförtiden. Det dröjde dock ända in på 1970 talet innan det blev så. Hujedamig! Kungen belastar skattebetalarna med X kr/år, om det är lite eller mycket saknar betydelse. Poängen är att vi kan inte påverka dessa Xkr en millimeter. Om han visar sig oduglig, vilket Kungen i mitt tycke verkar vara oavsett de senare turerna, så hade det varit fint om man genom val kunnat byta ut honom mot en mer kompetent person.
Du skriver att kungen saknar betydelse, samtidigt säger du att kungen är oerhört viktig som dörröppnare etc. Då saknar han inte betydelse, dessutom tycker jag att du är naiv som tror att demokrati endast är kopplat till val vart 4de år.
I en fullt utvecklad demokrati har jag rätt att veta var mina skattekronor går. Det vet jag inte med Kungens apanage (bidrag). Att smyghöja skatten med en tia här och en tia där utan redovisning, blygsamma belopp i det stora hela verkar det tyckas och att det därför är ok, är ett mycket märkligt resonemang. Och direkt stötande mot människor som behöver men inte kan få motsvarande bidrag.
Jag vill kunna rösta fram en representant för mig som har basala kunskaper i de sk kärnämnena, och som kan föra ett sammanhållet, begripligt och logiskt resonemang om olika sakers tillstånd. Det kan inte Kungen, därför att han har endast en merit. Han har ärvt sin ställning, på mina skattekronors bekostnad. Jag hade kanske viljat lägga mina 15 kr på något mer ömmande.
@Peter
Det demokratiska inslaget kvarstår oavsett om du inte kan direktpåverka Regenten (fn Kungen) och dennes utövande. Samma demokratiska inslag som att du inte kan direktpåverka Regeringen i dess utövande.
Dina 15 kronor har tilldelats Kungen och Kungliga Hovstaterna genom riksdagsbeslut. Om du vill förändra Riksdagens arbete är det dit du ska vända ditt intresse.
Jag önskar att vi kunde avskaffa monarkin genast. Det är principiellt fel att det offentliga sanktionerar åtkomsten till en position medelst blodsband. Jag anser att Sverige är ett föregångsland när det gäller mycket, men med behållandet av monarkin har vi gjort ett tankefel.
Jag är inte lika väl bevandrad i statsvetenskap som vissa andra, och vet faktiskt inte varför man behöver en statschef utöver sin regeringschef. Varför kan inte en och samma person inneha de ämbetena? P g a denna okunskap kan jag inte bemöta Schultz argument om att statschefen behöver vara någon som är höjd över vardagligt politiskt käbbel. För att en demokratisk nation ska gå runt borde det väl räcka med att ha folkvalda politiker som fattar beslut å folkets vägnar? Vilken funktion fyller en statschef i detta sammanhang? Jag kollade upp saken på wiki och bestämde mig för att läsa på om Tysklands statschef. Tyskland är ett land som Sverige historiskt sett har tagit intryck av och dessutom står oss nära kulturellt och språkligt så det kändes rimligt. Jag upptäckte att statschefen faktiskt har vissa nödvändiga funktioner (exempelvis att föreslå en kandidat till förbundskansler för val i Bundestag, etc.).
Ok, en statschef kanske är nödvändig. Men varför måste han (eller, på senare tid ,hon) ärva det ämbetet? Var i övriga samhället ärver vi någonting? I den privaträttsliga sfären ärver vi naturligtvis ekonomiska tillgångar från våra föräldrar. Laglotten innebär t o m att vår rätt att ärva är lagskyddad. Som ensambarn skulle jag kunna ärva mina föräldrars företag och på så vis indirekt kunna ärva titeln "VD". Inget konstigt egentligen, pappa/mamma eller äldre släktingar har ju skapat företaget, och ska kunna disponera över det bäst de vill. Men i den offentligrättsliga sfären, var förekommer det att blodsband har betydelse för ens åtkomst till en i samhället konstruerad position? Varför ärver inte Håstads barn hans plats i Högsta domstolen, eller Tage Erlanders barn hans plats i riksdagen? Jo, för dessa positioner i likhet med alla andra positioner inom det offentliga, tillsätts genom val där folket direkt eller indirekt har en röst. Alla positioner utom till statschef. Gissningsvis är förfarandet med val ett försök att tillförsäkra att de mest kvalificerade får en given position inom det offentliga.
Jag köper inte de skäl som framkommer i Schultz krönika till stöd för statschefskapets ärvande (statsskicket har konstruerats så att monarken ska kunna stå pall i stunder av missnöje). Varför är detta en lämplig konstruktion? Kan ni föreställa er reaktionerna om nuvarande regering föreslog att regeringschefens position skulle vara ohotad för att ”kunna stå pall i stunder av missnöje”. Återigen kan min syn på saken ha med min okunskap rörande statschefens funktion i ett/vårt samhälle.
Statschefen har ju ingen makt, kanske någon säger. Varför oroa sig störa sig så mycket på något som ändå inte ger någon reell makt. Appanaget är bara några fjuttiga kronor per person, som medborgarna ändå hade fått betala om vi haft en folkvald statschef. Och tänkt på all gott monarkin för med sig för svensk ekonomi i termer av turism till Sverige och inkörsportar för svensk industri utomlands. Inget av detta har någon betydelse för min ståndpunkt att det är principiellt fel att det offentliga sanktionerar en position som endast kan ärvas. Det är en gammal svensk tradition har jag fått höra. Men varför behålla en dålig tradition? Kungatiteln är det sista bandet det offentliga har till det gamla feodala samhället. Bandet till Riddarhuset klipptes för inte alltför längesedan. Det är irrelevant, men om det sitter i blodet, kan väl kungen fortsätta vara ”kung” utan att det offentliga sponsrar honom. Att man utomlands (och förvisso på flera platser i Sverige) tar emot kungen med öppna armar är för att man tycker att detta med monarkin är något exotiskt. Min sjuårig amerikanska kusin trodde mig inte när jag sa att vi hade en kung i Sverige, för henne existerade sådant bara i sagornas värld. Hur kan något sådant finnas i den verkliga världen? Finns det något magiskt i kungens blod som skijer honom från dig och mig? Det är inte vad jag kommer berätta för mina barn. Utlänningarnas fascination med monarkin är inversen av deras egen vilja introduceras något liknande hemma hos sig. Ingen skulle komma på tanken att låta någon snubbes familj ärva ett ämbete i samhället, även om det råkade vara Bill Gates, Stefan Persson eller någon annan som faktiskt åstadkommit något.
Jag blev mycket mer långrandig än vad jag hade tänkt från början. Jag vill avsluta med att dela med mig av mina sympatier med kungen. Oavsett om han gjort något olaglitgt eller moraliskt oförsvarbart, är det en oproportionerlig uppmärksamhet han utsatts för. I vanliga fall framställs och framställer sig kungafamiljen som en mönsterfamilj och fanbärare av svenska traditioner (tänk nationaldräkter och leende kärnfamilj). Jag gissar att det är detta som är källan till allmänhetens stöd för kungafamiljen. När kungen eller någon annan i hans familj inte mäktar med att leva upp till den bilden, ja, då blir det naturligtvis stora rubriker i sensationsmedierna. Detta bekräftas av fallet med Tiger Woods otrohetsaffärer. Min aversion mot monarkin har inget med detta att göra. Kungen är människa och det är mänskligt att fela. Men just för att han är människa, och inte har något magiskt i blodet, förstår jag inte varför hans blod ska vara viktigare än mitt och göra det omöjligt för mig att bli statschef i det Sverige jag älskar.
"Det är så synd om Kungen" skrållar alla i kör. Stackarn har väl inte gjort något fel? Lite porrklubbsbesök och dålig kvinnosyn bara... Och sen förfäras vi över italienarna som tycker synd om Berlusconi...
Fantastiskt bra skrivet Mårten! Utan att ta ställning för eller emot monarkin skildrar du situationen ur ett perspektiv som sällan kommer fram, vare sig i media eller i människors egna reflexioner.
Utmärkt!
Det är underbart att det i denna tid, när alla åsikter på något sätt registreras, fortfarande finns de som vågar gå emot strömmen och säga det som de tycker även när opinionen blåser i motvind. Fortsätt med det, Martin Schultz! Oftast håller jag med dig. :)
Det är tråkigt att alla som hela tiden tar upp vad monarkin "kostar" också väljer att bortse ifrån vilken otrolig samhällsnytta vår kung med familj också gör. De reser land och rike runt på invigningar och ceremonier och arbetar som både talare och publikmagneter. Epinaget går till stor del att underhålla vårt svenska kulturarv i form av slott och gods. För att inte tala om all representation som kungafamiljen utför gentemot utlandet. Hur sätter man ett pris på sådant?
Skriv ny kommentar