Om den blodtörstiga jakt vi nu bevittnar inleder monarkins avvecklande bör vi frukta den republik som ska träda i dess ställe.
”Monarkin är i gungning”, utropar republikaner som vädrar morgonluft. ”Kungen är schackmatt!” Jag hoppas verkligen att de har fel. Är vårt statsskick så fragilt att det riskerar att falla som en följd av de händelser som rullats upp under senare veckor bör vi vara djupt bekymrade.
Det finns inte några rationella skäl att omvärdera vårt statsskick utifrån de omständigheter som idag är kända. Kungen har en kamrat som tydligen har haft det dåliga omdömet att ha kontakt med kriminella. Det var olämpligt av kamraten. Men kungen kan inte gärna avkrävas ansvar för sina vänners omdömeslöshet. Dessutom har han tydligt tagit avstånd från kontakterna.
För kungens egen del återstår därmed bara ett spöke: De påstådda bilderna som påstås visa något som på något sätt ska vara komprometterande. Om dessa bilder vet vi inget. TV4 lovar att det finns bilder och att de visar något saftigt, men vad vill man inte säga.
Vi kommer dock snart att kunna få se de saftiga bilderna själva, i alla fall om vi hostar upp. Snart kommer dessa, lovar innehavaren Mille Markovic, att läggas ut på en serbisk betalsajt där vi för 2,50 kr/minut kan ta del av de mystiska bilderna. Dock måste vi betala för minst tio minuter. Lämpligen kan det kombineras med läsning av den bok om Markovic som just nu skrivs och som intensivt marknadsförs av sina författare.
Mycket snaskigare än så blir det inte. Guilt by association-resonemangen och insinuationerna haglar. Men det är inte bara kungen som drabbas av detta ovärdiga spektakel utan själva statsskicket. Attackerna slår mot fundamentet. Kungen är statschef. Han är chef över nationen. Men kungen är inte som vilken chef som helst. Hans position är unik. Det finns tydligen anledning att påminna om innebörden i monarkens särskilda ställning. En grundtanke bakom regleringen är att statschefen ska stå utanför det dagspolitiska spelet, att han/hon inte ska vara beroende av val eller opinioner.
När avgångskrav reses mot kungen sker det under samma former som avgångskrav riktas mot statsråd eller fotbollstränare. Men kungen är inte politiker och han är inte Lars Lagerbäck. Hans makt är beständig; begränsad, men livslång. Det är den makt våra lagstiftare tilldelat monarken. När insinuationer läggs till grund för avgångskrav eller för prognoser om monarkins beständighet så är det ett rungande underbetyg också att de folkvalda som beslutat överlämna denna makt åt regenten.
Stormen mot kungen präglas därtill av en naivitet rörande styrkan i hans mandat. Kungen behöver aldrig efterkomma några avgångskrav om inte kungen själv finner att det är lämpligt. Det finns bara en person som kan bestämma över kungens avgång och det är kungen själv.
Om monarkin verkligen hade varit i gungning så hade, antar jag, kungen lämnat över stafettpinnen. Men monarkin är knappast i gungning. Kungahuset står inte och faller med en enskild monarks tillfälliga popularitetssiffror. Skulle kungen lämna sitt ämbete för att en tevekanal påstått att det finns komprometterande bilder, utan att egentligen säga något mer, är det ett haveri för det statsskick som konstruerats just för att monarken ska kunna stå pall i stunder av missnöje.
Det hindrar inte att den jakobinska blodtörsten förfärar. Kungen har, inte utan ett inslag av ironi, blivit ett villebråd. Jägarna sluter sig samman i nya jaktlag, besjälade av en gemensam uppgift: Att lägga ned djuret. Paradoxalt glömmer dessa jägare, som ofta motiverar sitt motstånd mot monarkin med människors lika värde, att kungen – bortom sitt ämbete – också är en människa. Det är inte monarkin som hagelsvärmarna dundrar in i, utan en människa. Det är människan Carl XVI Gustaf som tvingas skuggboxas med en fiende som inte visar sig.
Det finns goda skäl som talar för att monarkin bör fasas ut. Men det finns också skäl som talar för dess bevarande, inom ramen för den representativa demokrati som exklusivt utgör den moderna monarkins maktbas. En sak står dock helt klart. Om den blodtörstiga jakt vi nu bevittnar inleder monarkins avvecklande bör vi frukta den republik som ska träda i dess ställe.
Mårten Schultz
Bild: Rikard Westman, Elvis Photography
