– Med tanke på att det finns så få vargar måste den grova jaktbrottsligheten anses vara utbredd och omfattande, säger Sven-Erik Alhem, rovdjursansvarig och styrelseledamot i Djurskyddet Sverige.
Vargjakt tillåts bara om den inte försämrar vargens bevarandestatus. Naturvårdsverket har beslutat om en mer begränsad vargjakt i år där endast 20 vargar ska avlivas, vilket kan jämföras med ifjol då 27 vargar avlivades i Sverige. I år är jakt dessutom tillåtet i ett färre antal revir. Regeringen vill se en vargstam som överstiger 200 vargar i Sverige.
Enligt Lars Lundman på polisen i Norrbotten är jaktbrott svårutredda för polisen.
– Jaktbrotten sker i en sådan omgivning att det helt enkelt finns så få vittnen och benägenheten att anmäla är i många fall styrd av arv och miljö, säger Lundman. Vid jaktbrott avlider och försvinner dessutom djuret så det finns inget offer som kan föra sin talan som målsägande.
Polisen är enligt Lundman väldigt beroende av vittnesmål när jaktbrott ska utredas
– Det är väldigt svårutredda mål i allmänhet och vi är väldigt beroende av vittnesmål, menar Lundman. Jag var med i en utredning där fallet gick upp till hovrätten och där hovrätten sade att man inte kunde döma de åtalade trots att det fanns vittnen. Ytan som jaktbrottet eventuellt hade begåtts på var så stor att man inte med säkerhet kunde fastställa att de åtalade befunnit sig på platsen.
Låg anmälningsbenägenhet
Enligt jaktlagen räknas olovlig vargjakt alltid som grovt jaktbrott. Straffskalan ligger på fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. För jaktbrott döms den som med uppsåt eller grov oaktsamhet olovligen jagar fredat vilt.
– Det är inget fel på lagstiftningen i sig som den ser ut idag, säger Sven-Erik Alhem. Det som dock gör mig betänksam är att man så lätt kan åberopa skydd för egen person och tamdjur. Det är svårt att motbevisa om någon åberopar regeln om självförsvar.
Alhem betonar också vikten av att följa den lagstiftning som finns.
– Vi är alla normhållare och måste ta vårt ansvar, säger han. Även om man ogillar vargar så kan man inte bryta mot lagen och jaga dem. Givetvis får man ha en egen åsikt men det rättfärdigar ändå aldrig ett jaktbrott.
För att fler jaktbrott ska kunna klaras upp finns det enligt Alhem åtgärder som polisen kan vidta.
– Polisen måste först och främst vara neutral och oberoende, säger Sven-Erik Alhem. Poliserna får inte ingå i jaktlag och de måste arbeta lyhört i jakttider. Om information läcker ut ska polisen snappa upp det. Det ideala vore om polisen bedrev en form av spaningsarbete.
Jacob Wichmann på landsbygdsdepartementet tror att en del människor väljer att inte anmäla personer i sin omgivning som ägnar sig åt olovlig jakt av solidaritet.
– Det är svårt att veta vad folk gör i skogen och även om någon i omgivningen vet om att det jagas olovligt i trakten så kanske man ändå väljer att tiga om det av solidaritet, säger han.
Alhem är inne på samma linje då han menar att många bevispersoner hellre väljer att tiga.
– Det är väldigt olyckligt men många är rädda för att bli utfrysta på den lokala orten, säger han. Människor anmäler hellre till exempel narkotikabrott eller mord vilket man lättare tar avstånd från.
Enligt Brottsförebyggande rådet gjordes förra året 59 anmälningar om illegal rovdjursjakt och brott mot jaktlagen. De anmälda brotten omfattar förutom jaktbrott mot varg också djuren björn, järv, lo och kungsörn.
Regeringen har lagt en lagrådsremiss med förslag om kriminalisering av försök och förberedelse till grovt jaktbrott och jakthäleri utifrån ett EU-rådsbeslut om arbete mot organiserad kriminalitet. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli i år.
– Effekten är att det blir ett brott tidigare i handlingskedjan i den mån man kan belägga det, säger Jacob Wichmann.
I likhet med Wichmann anser Alhem att regeringens lagförslag är ett steg i rätt riktning.
– Det är jätte bra för det ökar möjligheterna för polisen att komma åt gärningsmän redan på ett förberedelsestadium, säger han.
