Kammarrätten avslår överklagande från Nordea Bank AB och ändrar inte avgörande från länsrätten i fråga om mervärdesskatt. Nordea yrkade i överklagande nedsättning av underlagen för beräkning av utgående mervärdesskatt med sammanlagt närmare 8,8 miljoner kronor för så kallade SWIFT-tjänster som inhämtats i samband med betalningsöverföringar och som enligt banken omfattades av undantaget från skatteplikt för bank- och finansieringstjänster enligt 3 kap. 9 § mervärdesskattelagen. Tjänsterna i fråga möjliggör säkra överföringar mellan banker.

Kammarrätten hänvisar till EG-rättslig praxis och anser att de berörda transaktionerna i sig måste medföra eller ha som effekt att medel överförs samt medföra rättsliga och finansiella förändringar för att skattefrihet ska aktualiseras.

Domstolen konstaterar att det i målet är ostridigt att de aktuella tjänsterna är nödvändiga för att Nordea ska kunna förmedla vissa betalningar. Detta medför enligt rätten dock inte att de ska kunna anses som undantagna i mervärdesskattedirektivets och mervärdesskattelagens mening. Avgörande blir istället huruvida tjänsterna i sig medför eller har som effekt att medel överförs, samt om de medför rättsliga och finansiella förändringar.

Kammarrätten finner i detta avseende att tjänsterna har som huvudsaklig funktion att förmedla finansiell information och att de därför inte i sig medför att medel överförs. Några rättsliga eller finansiella förändringar kommer heller inte till stånd. Inte heller det faktum att transaktionsförmedlaren i ett begränsat skede har ett ekonomiskt ersättningsansvar för betalningen medför enligt rätten sådana förändringar som åsyftas.

Mot denna bakgrund saknas anledning att betrakta de aktuella tjänsterna som sådana bank- och finansieringstjänster som är undantagna från skatteplikt. Överklagandet avslås därför.

Isak Bellman
isak.bellman@dagensjuridik.se