Emelie Rydberg är forskare i handikappvetenskap vid Örebro universitet. Hennes studier visar att det finns stora skillnader mellan döva personer och den övriga befolkningen i förhållande till arbetsmarknaden.
Till exempel är fler döva arbetslösa eller ingår i arbetsmarknadsåtgärder än personer som inte har detta funktionshinder, och har oftare låginkomstyrken.
Många döva bedöms ofta ha nedsatt arbetsförmåga och får därför ett arbete med lönebidrag, trots att en anpassad arbetsmiljö skulle kunna räcka.
– Ofta gör man medicinska bedömningar snarare än att titta på relationen arbete och person. Ur ett medicinskt perspektiv är dövhet en begränsning i kroppsfunktion men det behöver inte betyda att dövhet i sig innebär nedsatt arbetsförmåga. Genom att anpassa arbetsmiljön skulle förmodligen fler kunna få ett vanligt arbete och vara anställda utan lönebidrag.
Vidare är det dubbelt så vanligt bland döva jämfört med resten av befolkningen att ha en högre utbildningsnivå än vad som krävs för yrket, vilket Emelie Rydberg ser som en indikation på att döva personer diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden.
– Dövas svårigheter på arbetsmarknaden kan bero på arbetsgivares okunskap om döva personers kompetens och bristande arbetsvillkor. Men det kan också finnas andra orsaker, så som att den döva personen har ytterligare funktionsnedsättningar eller brist på tyst kunskap.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
