Svea hovrätt gör samma bedömning som tingsrätten och dömer en 50-årig kvinna till fängelse för bland annat näringspenningtvätt, grovt brott. Men hovrätten anser, till skillnad från tingsrätten, att det inte finns förutsättningar för att förverka 2 miljoner kronor från kvinnan såsom utbyte av brott.
En kvinna i 50-årsåldern dömdes i tingsrätten för grovt näringspenningtvätt till fängelse i 1 år och 3 månader. I samma mål dömdes även hennes man för grov stöld och grov näringspenningtvätt till 1 år och 9 månader fängelse. Det räcker dock inte med detta. Parets äldsta dotter dömdes redan i januari 2018 för nio fall av inbrottsstöld, grova brott, i ett mål som är nära sammankopplat med det aktuella målet.
På grund av iakttagelser vid husrannsakan och en tillgångsundersökning blev mannen tidigt misstänkt för stölder och penningtvättsbrott och den 50-åriga kvinnan för penningtvättsbrott.
Husrannsakan
Vid husrannsakan i deras bostad – en villa på ca 300 kvadratmeter – påträffades 100 000 kronor i kontanter (två buntar med 500 kronor sedlar) i en ask i deras sovrum. Via kvinnans kontoutdrag konstaterades flera stora transaktioner och lån i Sefina pantbank där smycken lämnats som säkerhet. Kvinnan stod även som ägare till den stora fastigheten och även en annan fastighet där omfattande renoveringar gjordes på ett hus.
Paret hanterade dessa tillgångar trots att den 50-åriga kvinnan sedan år 2011 saknade annan inkomst än sjukersättning från Försäkringskassan och mannen nolltaxerade och saknade sedan flera år inkomst från arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Parets försörjning
Enligt paret har deras försörjning bestått av sjukersättning, barnbidrag, överskott av mannens bilaffärer, lån och arv. Av tingsrättsdomen framgår det att mannen under den aktuella åtalsperioden hanterat 40-60 bilar, varav flertalet ska ha importerats till Sverige. Enligt mannen har han tjänat 5 000- 10 000 kronor per bilaffär. Köpehandlingar, kvitton och liknande har inte i något fall förekommit.
Paret har pantsatt smycken vid 47 tillfällen men löst tillbaka smyckena vid de flesta fall inom några månader och sedan sålt dessa. Paret refererar smyckesgåvor i vikt snarare än enskilda smycken. Den 50-åriga kvinnan har berättat att familjen under årens lopp har fått cirka ett kilo guldsmycken i gåvor. Mannen har berättat att han har ärvt cirka 2 kilo guldsmycken från sina föräldrar och vid ett tillfälle har han köpt 1,5 kilo guldsmycken på en auktion.
Paret har inte kunnat lämna närmare förklaringar till de insättningar som har gjorts på kvinnans konto, annat än att det är lån eller gåvor från släkt och vänner.
Har överklagat tingsrättens dom
Den 50-åriga kvinnan har överklagat tingsrättens dom till hovrätten. Hovrätten gör en del ändringar i tingsrättens dom och dömer kvinnan för grovt näringspenningtvätt och 33 fall av näringspenningtvätt av normalgraden. Hovrätten upphäver dock tingsrättens beslut om att kvinnan ska utge 2 miljoner kronor såsom förverkat utbyte av brottslig verksamhet och att tingsrätten omedelbart ska häva kvarstaden om 2 miljoner kronor.
”Sammanfattningsvis anser således hovrätten att transaktionen den 30 juli 2014 ska rubriceras som näringspenningtvätt, grovt brott, men att resterande transaktioner ska rubriceras som näringspenningtvätt av normalgraden”, skriver hovrätten.
Hovrätten hänvisar till att det i målet aktualiseras frågor om preskription. Näringspenningtvätt som inte utgör grovt brott preskriberas om den misstänkte inte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från det att brottet begicks. Den 50-åriga har varit häktad för aktuell brottslighet, dock under en annan rubricering, men då häktningen hävdes utan att hon delgavs åtal beräknas preskriptionsfristen som om häktningen inte hade ägt rum.
Åtal väcktes den 8 september 2020 och kvinnan delgavs stämning den 15 september samma år. Det innebär att de gärningar som begåtts innan den 16 september 2015, med undantag för näringspenningtvätt, grovt brott, begånget den 30 juli 2014, är preskriberade och därför ska ogillas, uppger hovrätten.
”Det sagda innebär således att N.N endast ska dömas för näringspenningtvätt av normalgraden avseende transaktioner som skett efter den 15 september 2015. Genom åklagarens skriftliga bevisning är det styrkt att det rör sig om 33 fall av näringspenningtvätt”, skriver domstolen.
Frågan om förverkandet
Enligt hovrätten uppgår det totala värdet av de transaktioner som brottsligheten avser till knappt 2 miljoner kronor. Enligt Svea hovrätt har dock inte åklagaren lagt fram någon utredning som visar att gärningen haft förutsättningar att ge utbyte. Frågan om näringspenningtvätt, grovt brott, har sådan karaktär att det kan ge utbyte besvaras varken i förarbetena eller i praxis från Högsta domstolen, enligt Svea hovrätt.
Vidare skriver hovrätten att 2020 års förverkandeutredning har föreslagit att förverkande enligt brottsbalken ska kunna användas också om någon döms för näringspenningtvätt, grovt brott, men i dagsläget är näringspenningtvätt, grovt brott, endast i speciella fall ett förverkandeutlösande brott som till exempel när någon får betalt för att utföra brottet. Svea hovrätt anser därför inte att omständigheterna är sådana att det finns förutsättningar för ett förverkande endast på den grunden att kvinnan ska dömas för näringspenningtvätt, grovt brott.
”Straffvärdet för det förstnämnda brottet motsvarar enligt hovrättens bedömning minimistraffet fängelse sex månader och resterande brott av normalgraden motsvarar var för sig kortare fängelsestraff än så. Det är samtidigt fråga om ett mycket stort antal upprepade fall av näringspenningtvätt vilket hovrätten anser får betydelse vid bedömningen av det samlade straffvärdet. Liksom tingsrätten beaktar hovrätten reseförbudet, utredningstidens längd samt kvarstaden vid straffmätningen. Enligt hovrättens bedömning uppgår det samlade straffmätningsvärdet till fängelse ett år och tre månader”, skriver Svea hovrätt.
