Av Kristina Ahlström, advokat och författare till böcker om arbetsrätt, offentlighet och sekretess samt förvaltningslagen.
Replik till debattartikel i DN Kultur av Mats Alvesson
En läkare och chef har den 14 mars i år fått besked om avsked från sin arbetsgivare Karolinska universitetssjukhuset. I en debattartikel i Dagens Nyheter den 3 april 2024 framför Mats Alvesson att avskedandet av läkaren bör återkallas. Mats Alvesson presenteras som professor i organisationsteori vid bland annat University of Bath.
Jag blev förvånad när jag läste artikeln. Som jurist och specialiserad på arbetsrätt särskilt inom offentlig sektor undrar jag hur han kan dra sådana slutsatser. Att påstå att alla andra anställda kan drabbas på samma sätt kan skapa oro hos många, kanske helt i onödan. Jag har inte någon information från någon av parterna i det aktuella fallet och för att bilda mig en egen uppfattning begärde jag att få ta del av allmänna handlingar från arbetsgivaren.
Advokatrapporten
En advokatbyrå lämnade på uppdrag av arbetsgivaren en rapport daterad den 14 mars 2024 efter en granskning av en anställd. Rapporten är på 22 sidor där uppgifterna har anonymiserats. Enligt rapporten är den anställde läkare och chef. I rapporten benämns den anställde som Chefen, jag använder även det här.
Enligt rapporten anser chefen att hen inte har gjort något medvetet fel, hen har trott att hen har gjort rätt. Läkarföreningen ansåg att underlaget inte var tillräckligt för att gå vidare med avsked, enligt protokoll från överläggningen den 13 mars. Arbetsgivaren har angett grunderna för avskedandet i ett dokument från den 21 mars och hänvisat till uppgifter i rapporten från advokatbyrån.
Efter att ha läst rapporten tycker jag inte att Mats Alvesson ger en korrekt bild av grunden för avskedandet. Jag vet inte om rapporten innehåller felaktiga uppgifter men jag har svårt att tro att en advokatbyrå skulle lämna så många oriktiga uppgifter. Mats Alvesson skriver inget om att rapporten innehåller felaktiga uppgifter.
Gör alla så här?
Mats Alvesson instämmer i ett uttalande i DN från en biträdande överläkare: Ingen av oss skulle klara oss om vi blev granskade på det här sättet. Alla skulle åka dit. Men vad handlar det om enligt rapporten?
Rapporten redovisar 16 olika bisysslor chefen har haft under åren 2020–2024, en del har hen anmält till sin arbetsgivare men inte fått svar på och en del andra har hen inte anmält, endast en bisyssla har godkänts av arbetsgivaren. Det handlar om uppdrag som ordförande i ett bolag, författande till kapitel i en bok, föreläsningar för läkemedelsföretag, förtroendevald i myndighet och oberoende expertgrupp, ledamot i nomineringskommitté, föreläsningar på sjukhus, författat text i kunskapsdatabas, faktagranskning åt företag, medverkan som föreläsare och opponent. Chefen har enligt rapporten utfört flera uppdrag och skickat e-post relaterat till sina bisysslor under arbetstid. Framför allt är det en av bisysslorna jag reagerar över: Ordförande i ett vårdbolag med 60 anställda och en omsättning på 58 miljoner kr. Som kontaktuppgift till ordföranden har på vårdbolagets hemsida angetts hens e-postadress till arbetsgivaren. I bolagets årsredovisning har arbetsgivarens varumärke använts.
Jag undrar om det är så vanligt att anställda är ordföranden i vårdbolag och om alla anställda vid Karolinska universitetssjukhuset har bisysslor i den omfattning som chefen har haft?
Vem har inte använt sin jobbmejl i andra sammanhang än strikt arbetsmässiga sådana? skriver Mats Alvesson. Enligt rapporten har chefen skickat minst 14 848 e-postmeddelande gällande bisysslor eller uppdrag under fyra år. Menar han att alla anställda brukar skicka så många e-postmeddelande som chefen gjort gällande sina bisysslor och uppdrag?
Ansvariga enligt Mats Alvesson
Mats Alvesson skriver att bakom avskedandet finns ett rättskansli befolkat av jurister och hr-folk. Dessa nonchalerar ofta kärnverksamheten, till förmån för policies och regelverk. Men frågor om bisysslor hör till kärnverksamheten tycker jag, det handlar om vilket arbete anställda ska utföra och vilket förtroende allmänheten kan ha för att verksamheten bedrivs på ett opartiskt, sakligt och effektivt sätt.
Mats Alvesson tycker att det finns för mycket regler och att det tar för mycket tid från arbete med kärnverksamhet. Han hävdar att de viktigaste förklaringarna till sjukvårdens stora problem är allt fler regelverk och byråkrater. Jag ser inte vilket stöd han har för att det gäller i det aktuella fallet, det kan lika gärna vara på andra hållet: att arbetsgivaren har agerat för ett bra resursutnyttjande.
Sabotage?
Mats Alvesson påstår att man saboterar verksamheten och att det indirekt går utöver patienterna. Enligt honom är fallet ett praktexempel på offentlig sektor delvis i förfall. Det är stora ord, på vilken grund drar han de slutsatserna? Han fortsätter: Här griper man till med storsläggan över bagateller, drar löje över sjukhuset, sänker personalens moral och förtroende och gör människor rädda och allt mer benägna att lägga tid och kraft på att ha ryggen fri. Om uppgifterna i rapporten stämmer är det inte vad man kan kalla bagateller.
Viktigt med god hantering av bisysslor
Jag tycker att Mats Alvessons beskrivning av fallet bagatellisera det som har hänt utifrån vad som framgår av rapporten. Om han anser att rapporten är felaktigt bör han redovisa det. Om uppgifterna i rapporten stämmer har många oroats i onödan av att Mats Alvesson får det att se ut som om alla kan drabbas av avsked. Alldeles oavsett vilka slutsatser man kan dra av uppgifterna i rapporten och om de håller för avsked eller inte, så tror inte jag att det har handlat om något som alla anställda gör och därmed kan det inte finnas anledning till oro för alla.
Om det som chefen har gjort eller inte gjort är laglig grund för avsked kan jag inte uttala mig om, och jag har svårt att se att någon annan kan göra det utan att ha en helhetsbild. Chefen har biträtts av sin fackliga organisation. Frågan kan prövas i domstol. Att organisationsforskare ska avgöra vad som gäller arbetsrättsligt tycker jag inte är rimligt. Det finns ett befogat allmänintresse av en god hantering av offentliganställdas bisysslor och om hur anställda i offentlig sektor ska utföra sitt arbete.
