”Praktiken på tingsrätten gav mig mycket”
Jag heter Emmy Hellström, är 28 år och läser min sista kurs på juristlinjen, Stockholms universitet. Parallellt med detta läser jag kriminologi och psykologi och tar hand om min lille son Angelo. Under min uppsatspraktik, då jag skrev om HD:s utsageanalys i sexualbrottmål mot barn för professor Christian Diesen, fick jag praktikplats på en tingsrätt i Stockholmsområdet. Därefter arbetade jag som sommarnotarie på samma tingsrätt.
Notarietjänstgöring är något många nyutexaminerade jurister strävar efter. För en del är tjänstgöringen ett slags "gott ont" och genomgås dels för att arbetsgivare ofta kräver det, dels för att ingångslönen för en jurist ofta är högre om tingsmeritering finns noterat på CV:t. För åtskilliga andra, vars önskan är att bli åklagare eller domare, är tingsmeriteringen ett måste.
Redan första veckan på domstolen kantades av känslosvallningar då jag pendlande mellan tillstånd av förvåning, sorg, glädje och förhoppning. Som sommarnotarie tjänstgjorde jag bland annat som protokollförare (antecknade alla parters utsagor och skötte tekniken i rättssalen) och var även med vid rättens överläggningar.
Att jag så pass tidigt skulle få så stor inblick i individers liv var inte något jag förväntat mig. Den första veckan hade många livshistorier fullständigt fläkts ut för mina öron. Det kunde handla om Pappan, vilken dränkte sina sorger i alkohol efter att han just fått veta att sonen insjuknat i leukemi och därefter körde bil rattfull. Eller Kvinnan, som under rättegången visade rätten ett foto på en sönderslagen pojke: hennes son, som mobbades i skolan. Bilden föreställde hennes vardag, och de stölder hon stod åtalad för menade hon var ett utslag av hennes olyckliga tillvaro. Vid tillfällen minns jag Mannen, som begärdes häktad för mord. Tårarna rann när han menade att han var oskyldig och att allt bara var en fruktansvärd olycka. Jag minns Pojken, vilken misshandlats av sin faster och som jag fick guida till ett medhörningsrum eftersom han inte nändes möta sin förövare. Särskilt stort intryck gjorde därtill Den Äldre Kvinnan, vars man tidigare dömts för misshandel av henne. Hon satt nu på målsägandens plats och grät, då mannen återigen stod åtalad för misshandel av henne. "Vi ses hemma älskling, jag älskar dig!", ropade hon när den häktade mannen fördes ut ur rättssalen.
I efterhand kan jag konstatera att det alla individer jag mötte på tingsrätten hade gemensamt, anställda liksom "besökande", var att de var Människor. Vem som helst av oss kan, till följd av olika händelser, hamna på den tilltalades eller på målsägandens plats. Ytterligare andra tar plats i rätten. Hur viktigt det är för rättens ledamöter att ha både juridisk och psykologisk kunskap kan inte nog understrykas. Sorgligt nog lärs ingen psykologi - kort sagt läran om människor - ut på juristlinjen. Att varken juridisk eller psykologisk utbildning krävs för att bli nämndeman är ett krasst konstaterande. Dessa faktum påverar varje dag Människornas liv.
Sommarnotarietjänstgöring eller uppsatspraktik på en tingsrätt är något jag starkt kan rekommendera. Det får dig att inse att vi alla som vistas i rättsväsendet i grund och botten är väldigt lika, men att olika livsval får olika konsekvenser - för olika människor.
Emmy Hellström
