Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Business
Publicerad: 2019-11-27 08:53

Krönika: ”Personuppgifter som digital valuta – kan bli mer värdefullt än olja”

Oljefält. Foto: Jacob Ford/Odessa American via AP

Personuppgifter har kallats för ”den digitala erans olja”, skriver krönikören Linn Alfredsson.

 

Om förra århundradets mest värdefulla tillgång var olja så är motsvarigheten för detta århundrade data. Personuppgifter har kallats för ”den digitala erans olja” och många frågeställningar har senaste tiden lyfts gällande hanteringen av individers personuppgifter. Giganter som Alphabet, Facebook, Amazon, Apple, och Microsoft dominerar idag marknaden när det kommer till att samla in personuppgifter och använda dessa för att utveckla verksamheten och på så sätt göra den än mer lönsam.
Byteshandeln av varor och tjänster har i alla tider varit en del av vår vardag, det som har förändrats är vad vi byter och handlar med samt vad olika produkter anses ha för värde. Idag ger vi bort våra personuppgifter men frågan är om detta kommer utvecklas till att bli framtidens diamanter eller guld i den digitala ekonomin.

Kan vi använda våra personuppgifter som en bytesvara i den digitala ekonomin?

Om så är fallet, hur kan vi skydda dem från globala aktörer där individer redan godkänt hanteringen av sin data de senaste åren? Borde du som konsument ta betalt för dina personuppgifter eftersom du ”säljer” värdefull information om t.ex. ditt köpbeteende eller hur du rör dig med hjälp av din inbyggda GPS-funktion i telefonen?

Personuppgifter som valuta i en digital byteshandel
År 2020 uppskattas ca 50 miljarder enheter vara uppkopplade till internet. Om denna siffra är korrekt utgör detta ca 44 gånger så många enheter som 2009. Mängden av information och data på internet växer explosionsartat och internetjättar som Google, Apple, Microsoft, Facebook och Amazon samlar in individers personuppgifter gratis genom ett enkelt knapptryck för godkännande. Våra personuppgifter har blivit alltmer värdefulla då de kan lämna detaljer om en person vi tidigare inte kunnat kartlägga på samma sätt. Det handlar om allt från shoppingvanor till hur vi använder sociala medier eller hur vi rör oss i vår dagliga rutin.

Linn Alfredsson

Linn Alfredsson, Associate i IP&Tech gruppen hos Hannes Snellman skriver om hur jurister ska tackla den digitala utvecklingen från ett juridiskt perspektiv.

Linn är initiativtagare till Tech Academy, med ett stort intresse för tech och retail. Hon har även juridisk examen från både Sverige och USA.

"Skyddet av personuppgifter bör anses vara en grundläggande rättighet i dagens digitala samhälle"

I bästa fall delar vi personuppgifter frivilligt till bolag som använder personuppgifterna för att ge en bättre kundupplevelse där kunden är i fokus. I värsta fall kan det handla om att stater och företag som använder informationen som samlats in (frivilligt eller ofrivilligt och ibland utan individens vetskap) till att gå mer mot ett övervakningssamhälle där individers handlingsmönster används för att kontrollera medborgare. I det senare fallet kan du anses bli berövad på din persondata utan att ha givit ett aktivt samtycke, exempel på detta kan vi se från Kina där personuppgifter samlats in för att kunna övervaka individer i ett absurt slags poängsystem.

Vad klassas som en personuppgift?
Enligt Datainspektionen definieras en personuppgift som: ”Personuppgifter är all slags information som kan knytas till en levande person. Det kan röra sig om namn, adress och personnummer. Även foton eller ljudinspelningar på personer klassas som personuppgifter.”
GDPR är till för att skydda enskildas grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter. Skyddet av personuppgifter bör anses vara en grundläggande rättighet i dagens digitala samhälle, där den personliga integriteten är central i individers beslutsfattande om vilka data de vill dela med sig av och inte.
Att tillgängliggöra all data utan att tänka på vad det innebär, eller läsa de villkor som kopplas till en app när vi laddar ner den, ger upphov till en rad konsekvenser. Ofta godkänns villkoren för personuppgiftsbehandling blott genom att individer börjar använda en viss produkt, app eller plattform. I tystnad godkänner vi alltså att bolag som ligger bakom produkter, appar eller plattformar använder vår data helt gratis och utan att vi kan kontrollera vad som egentligen händer med den i nästa led. Ett artikelämne i sig är att företagen i dessa fall inte har erhållit ett samtycke utifrån GDPR:s krav och möjligen saknar annan laglig grund för hanteringen.

 

"Idag borde man se sina personuppgifter som en tillgång inom det förmögenhetsrättsliga området."

Vad är konsekvenserna av att dela sina personuppgifter ur ett konsument- eller användarperspektiv?
Under sommaren har den ryska appen ”Faceapp” uppmärksammats av experter som varnat för att använda den eftersom personuppgifter skickats till Ryssland, utan att individen själv samtyckt tydligt eller informerats om detta. Faceapp fungerar så att användaren skannar sitt ansikte i appen för att se hur den kommer att åldras. Användaren får därefter fram en bild på hur den kommer att se ut som gammal. Det som utmärker appen är att bildbehandlingen inte görs lokalt på individens telefon – informationen skickas istället till Ryssland.
Insamlingen av personuppgifter görs genom att appen används och det finns således inte ens ett knapptryck för att godkänna hanteringen. Även om det hade funnits ett sådant steg är jag personligen osäker på om alla som använt appen faktiskt hade läst villkoren. Enligt tidningen Forbes kan appen bli ett ärende för FBI för att utreda den som en säkerhetsrisk i ljuset av integritet för individen.
Stefan Larsson, jurist och docent i teknik och social förändring, Lunds universitet, ställer sig kritisk till de långtgående användarvillkoren och avtalet mellan användare och företaget som utvecklat Faceapp där användarna inte behöver godkänna villkoren utan användandet av appen ses som ett ”godkännande”. Samtidigt menar han att svårigheten med att bedöma vart individers information tar vägen och vilka risker det kan vara förenligt med är mer av en strukturell marknadsfråga än något som bara utmärker en speciell app. Stefan Larsson efterlyser mer samverkan mellan tillsynsmyndigheter och fler studier som belyser hur de datadrivna marknadernas datahantering och datamäklande ser ut. En av de största konsekvenserna vi sett i samband med spridningen av personuppgifter är förmodligen Cambridge Analytica där amerikanska medborgares personuppgifter användes för att försöka påverka demokratiska val. De personuppgifter som samlades in av bolaget kom från Facebook, en av de ledande aktörerna när det kommer till insamlingen av personuppgifter från sina användare.
Idag borde man se sina personuppgifter som en tillgång inom det förmögenhetsrättsliga området. Villkoren för att dela denna värdefulla tillgång bör kritiskt granskas för att individer ska förstå hur informationen kan komma att användas och för att i varje situation förstå vad som egentligen är syftet bakom behandlingen av personuppgifter.

"Värdet på personuppgifter är än så länge oklart då det inte går att mäta i pengar"

 

Vad krävs för ett bra konsumentskydd?
Tre samhällsförändringar krävs:
1. Myndighetsnivå – Det som tillsynsmyndigheterna har svårt att se är de negativa effekterna av den digitala miljön. Det behöver utvecklas metoder och en samverkan mellan myndigheter för att få en bättre tillsyn.
2. Individnivå – Dessutom bör individen ta ett eget ansvar vid delningen av sina personuppgifter, detta kommer att bli en alltmer viktig del då företagen inte kan fungera på samma sätt utan sina användare; och
3. Kommersiella aktörer – GDPR ställer idag stora krav på kommersiella aktörer men de bör generellt bli bättre på att förklara för konsumenter hur de använder informationen för att individen själv ska kunna ta ett välinformerat beslut gällande delningen av sina personuppgifter.

Värdet på personuppgifter är än så länge oklart då det inte går att mäta i pengar (som konsumenter är vana vid). Det är idag att anses som en värdefull bytesvara som individer bör värna om innan de ger ifrån sig information ”gratis”. För om vi tänker efter, det finns väl inget som helt gratis utan någon form av utbyte av tjänster, produkter eller pengar.
”There is no such thing as a free lunch!”


Dela sidan:
Skriv ut:

Taggar: