Värdepappersmarknaden har inte hanterat värdepapper i form av fysiska dokument på många år. Karin Wallin-Norman menar att tolkningen och tillämpninngen av gällande rätt vilar på felaktig grund:
– Fiktionen om att kontoförda värdepapper kan hanteras och regleras rättsligt som om de vore fysiska ting avspeglas inte bara i lagstiftningen utan även i så gott som alla föreskrifter, förarbeten, kommentarer, handböcker, läroböcker, artiklar och andra framställningar som tillkommit på värdepappersrättens område under de senaste femtio åren, skriver Karin Wallin-Norman i avhandlingen ”Kontorätt – Rätt till kontoförda värdepapper”.
Kontoföring innebär att det för varje investerare alltid måste finnas en kontohållare som upprättar konton där innehav och dispositioner registreras. Merparten av alla värdepapperskonton är dock antingen oreglerade eller bristfälligt reglerade. Dessutom saknas adekvata regler för verksamheten som kontohållare, vilket innebär oklarheter och ineffektivitet.
Det övergripande syftet med avhandlingen är att lägga grunden för ett helt nytt synsätt ifråga om kontoförda värdepapper som förmögenhetsobjekt.
– På ”vanlig svenska” kan man säga att jag försöker svara på frågan vad det egentligen är man har när man äger värdepapper. I stort sett alla vuxna svenskar äger ju numera värdepapper genom PPM, vilket innebär att det jag skriver har relevans för många, berättar Karin Wallin-Norman.
– Så länge marknaden fungerar och ingen förvaltare går i konkurs märks kanske inte problemen så mycket för den enskilda investeraren. Men i den internationella finanskrisens spår är läget sådant att frågorna har högsta aktualitet, säger Karin Wallin-Norman.
En av bristerna med den fysiska modellen, är enligt Karin Wallin-Norman att man utgår från att i princip alla aktörer på värdepappersmarknaden är fondkommissionärer och att all handel sker i kommission. Men lagen om kommission tar inte hänsyn till att riskerna för investerare och mellanhänder ser helt annorlunda ut än de gör för en kommittent eller en kommissionär.
Karin Wallin-Normans erfarenhet från verkligheten är att den värdepappersrättsliga praktiken, till skillnad från gällande rättsregler, fungerar som om den hanterar icke fysiska ting. Således skapas en situation där teori och praktik inte stämmer överens.
– Så länge terrängen var nationell, var detta ett ganska begränsat och överkomligt problem. Numera är terrängen internationell och problemen i de nationella rättsordningarna framträder tydligare i samband med gränsöverskridande transaktioner, skriver Karin Wallin-Norman i avhandlingen.
Karin Wallin-Norman argumenterar för att kontorätter i den förmögenhetsrättsliga systematiken bör tillförskrivas en särskild egendomskategori vid sidan av annan lös egendom. För att underlätta detta lanserar hon i avhandlingen ett nytt juridiskt begrepp – kontorätt – som ska utgöra beteckning för en kontohavares rätt med avseende på finansiella instrument.
Under många år har ett stort arbete lagts ner på att åstadkomma en internationell harmonisering av regler för rättslig verkan av registreringar av värdepapper på konton, regler som bland annat innebär att förvaltarkonton behandlas på liknande sätt som idag gäller för avstämningskonton.
– Detta innebär att vi så småningom kommer att behöva ändra den svenska lagstiftningen, avslutar Karin Wallin-Norman.
Åsa Persson
