Publicerad 2008-03-06 kl 10:40

I ett rättssamhälle som vilar på demokratiska grunder är det absolut nödvändigt att den som blir åtalad för brottslig gärning får bästa möjliga juridiska försvar.  Minimikravet måste vara att den åtalade skall kunna känna sig trygg i händerna på ett juridiskt ombud, vare sig han eller hon har fått kontakten genom listan på ledamöter i Sveriges Advokatsamfund, eller på annat sätt. Vi som engagerar oss i den ideella föreningen Rättssäkerhetsorganisationen (RO) har funnit anledning att ifrågasätta flera av advokaterna i Advokatsamfundet efter att det kom till vår kännedom att flera tilltalade råkat illa ut på grund av dåliga advokater med bristande engagemang för sina klienter.
 
Nyligen hävdade vi i TV programmet ARGUMENT att många av de skickligare advokaterna ofta får kliva in i mål efter domar i tingsrätten och ”städa upp” efter att mindre engagerade advokater förorsakat skada för den tilltalade. Om man ska tro på Advokatsamfundets Anne Ramberg, som framträdde i samma TV-program skulle vi i Sverige ha en mycket hög kompetensnivå inom vår advokatkår. Men verkligheten i rättssalarna ser inte ut som vissa vill få oss att tro.

På senare tid har det uppdagats flera exempel på rättsfall där den åtalade råkat riktigt illa ut efter att ha förlitat sig på en advokat som vederbörande fått sig tilldelad ur samfundets lista. Ett bra exempel är fallet rörande en elektriker som blev dömd till ett långt fängelsestraff för våldtäkt mot sin styvdotter av Värmdö Tingsrätt och Svea Hovrätt. Efter att straffet avtjänats fick mannen resning i Högsta Domstolen och blev frikänd. Huvudskälet till resningen och den friande domen var att den nya advokaten Kerstin Koorti upptäckte att brottsplatsen bestod av sumpmark och att den påstådda våldtäkten omöjligen kunde ha ägt rum enligt målsägandens beskrivning. Den ursprungliga och minst sagt oengagerade advokaten hade, trots mannens upprepande begäran, inte kontrollerat brottsplatsen. Han hävdade att det var ”polisens uppgift” att göra det! Advokaten hade inte ens hemställt att åklagaren skulle genomföra en brottsplatsundersökning. Han bara accepterade åklagarens förundersökning.

I ett annat fall blev en 20 åring dömd av Malmö Tingsrätt för mord på en uteliggare. Mannen försvarades av en advokat som hämtades från advokatsamfundets lista. Det var först efter tingsrättens fällande dom som ynglingens föräldrar började ifrågasätta försvarsadvokatens kompetens. Den dömde fick byta till advokat Peter Althin som sedan totalt pulvriserade åklagarens åtal i hovrätten. Den oskyldige unge mannen blev friad, men hade troligen fått avtjäna ett långt straff om inte hans föräldrar efter tingsrättsdomen informerat sig om vilka advokater som är lämpliga i mordfall.

Dessa exempel är bara toppen av ett isberg. Vi känner till alltför många liknande fall, som till exempel den icke svensktalande flyktingen i Göteborg som åtalades för dråp och som för första och enda gången fick träffa sin förordnade försvarare femton minuter innan rättegången började.

Vi vet vi att många av de advokater i Sverige som gör ett tillfredställande arbete skulle kunna träda fram och berätta om hur många gånger de fått städa upp efter undermåliga kollegor. Men vi har förståelse för att detta bara sker i det dolda när TV-kamerorna stängts av. Att offentligt kritisera kollegor är varken representativt för svenskt rättsväsende eller tillhör vår svenska akademiska kultur. Vi undrar dock om det inte vore i rättssäkerhetens intresse för en del advokater att avslöja deras mindre kompetenta kollegor.

Vi är medvetna om att advokatens räkningar ofta prutas ner och att somliga domstolar tidvis ser med oblida ögon på försvararens engagemang och egna undersökningar. Dessutom har offentliga försvararnas timlön ökat mycket långsamt under de senaste tio åren. Det är tufft för många advokater, men frågan är om detta skall påverka klienternas rättssäkerhet? Advokatsamfundet kan inte lura oss att tro alla dess medlemmar är stjärnadvokater. Om den beskrivningen vore sann skulle vi knappast hitta så många fall där advokater slarvat.

Vårt avslöjande kommer knappast som en överraskning. På samma sätt som det förekommer taskiga rörmokare och felbehandlande läkare så förekommer brister även i advokatkåren. Det vore på sin plats att Anne Ramberg och vissa av hennes kollegor vaknar ur sin törnrosasömn. Istället för att lägga energi på att dölja sanningen borde Advokatsamfundet fundera över hur man konstruktivt kan bidra till att eventuella klienter får ett fullgott försvar.

RÄTTSSÄKERHETSORGANISATIONEN (RO) www.rsorg.se
Johann Binninge
Anna Sjödin
Monica Pernroth
Billy Butt