Skip to content

"Trots fällningen i Europadomstolen - Sverige har inte ändrat lagen om skatteindrivning"

DEBATT - av Julia Durand, jurist på Eurolawyers Advokatfirma

 

År 2003 tvångsutmättes Rousks fastighet i Sverige. Anledningen? En skatteskuld på 6 721 kronor (se bl. a. Dagens Juridik 2013-08-12).

Fallet prövades och domstolen kom fram till att utmätningen hade utförts i enlighet med svensk lagstiftning. Fallet prövades sedan i Europadomstolen där Sverige förlorade målet och fick svidade kritik för det svenska systemet som sådant och Europadomstolen menade att den svenska lagstiftningen stred mot Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna.

Problemet med fallet var inte att Kronofogden i sin roll som exekutiv myndighet hade agerat på ett sätt som lagen inte tillåter, problemet var att lagstiftningen tillät Kronofogden att utmäta en fastighet för en skuld på 6 721 kronor.

Vad gäller utmätning är det av betydande roll att det råder en balans mellan å ena sidan borgenärens rätt att få sina fordringar betalade men å andra sidan att beakta gäldenärens rättigheter. Trots svidande kritik från Europadomstolen - på flera punkter - har inte några märkvärda förändringar i lagstiftningen skett.

Min allmänna uppfattning är att Sverige anses vara en rättssäker stat. Men vad innebär egentligen rättssäkerhet och vilka kriterier ska vara uppfyllda för att något ska kunna anses vara rättssäkert? Kan det svenska utmätningsförfarandet anses vara rättssäkert när tillvägagångssättet strider mot Europakonventionen och de mänskliga rättigheterna?

De flesta har nog en egen föreställning om rättssäkerhetens innebörd men faktum är att det inte finns en enhetlig definition av rättssäkerhetsbegreppet. Emellertid har flera olika definitioner förespråkats som den rätta.

Den rättssäkerhetsfaktor som ofta är återkommande och den gemensamma nämnaren i diskussionen gällande rättssäkerhet är förutsebarhet. Utan förutsebarhet blir det svårt att överhuvudtaget kunna prata om rättssäkerhet.

Förutsebarhet i sig är emellertid inte i sig någon garanti för rättssäkerhet. Det krävs mer än förutsebarhet för att något ska kunna anses som rättssäkert.

Frändberg menar exempelvis att Nazi Tyskland var en rättssäker stat på grund av förutsebarheten medan Peczenik istället menade att det inte kunde vara fråga om en rättssäker stat på grund av bristen på etiska värden. Här visar det sig tydligt hur definitionen gällande rättssäkerhetsbegreppet skiljer sig och belyser problematiken med att det inte finns någon enhetlig definition av begreppet och hur svårt det då blir att diskutera huruvida någonting är rättssäkert eller inte.

En tänkbar lösning på problemet skulle kunna vara att införliva minimikrav för rättssäkerhet. Förutom det självklara - förutsebarhet, - menar jag att det också krävs andra rättssäkerhetsfaktorer såsom offentlighetsprincipen, principen om avgörande inom en rimlig tid, legalitetsprincipen, objektivitetsprincipen och rätt till domstolsprövning.

Utöver dessa principer torde det krävas att lagstiftningen överensstämmer med mänskliga rättigheter för att kunna beaktas som rättssäker.

I inledningen nämnde jag Rousk-fallet där fastigheten utmättes - trots att det fanns ett fordon som var tillräckligt värdefull för att kunna täcka skulden till Kronofogden och andra kostnader som uppstod i och med utmätningen.

I vilken ordning utmätningen ska ske framgår inte av lagstiftningen. Utsökningsbalken (1981:774) är till sin utformning generell och anger inte direkt hur utmätning ska ske, eller i vilken ordning.

Kronofogden har, troligtvis som en följd av utsökningsbalkens generella utformning, upprättat egna föreskrifter. I dessa skrifter finns en utmätningsordning som Kronofogden själva ska efterfölja.

Av utmätningsordningen framgår att det alternativ som medför minst ingripande för gäldenären ska utmätas i förstahand, såtillvida föremålet täcker skulden och kostnader som uppstår i samband med utmätningen. Trots detta utmättes Rousks fastighet i första hand trots att det fanns ett fordon - någonting som är helt acceptabelt i enlighet med svensk lagstiftning.

Trots att Kronofogdens skrifter inte är juridiskt bindande så får det ändå anses rimligt att Kronofogden ska följa sina egna anvisningar. Genom att Kronofogden åsidosätter sina egna skrifter för hur utmätningen i praktiken ska gå till är utmätningsförfarandet enligt min mening oförutsebart. Problemet är att utmätningsordningen inte är fastställd i varken lag eller praxis.

Trots att förutsebarhet alltså inte ensamt skapar rättssäkerhet är det ändå grundläggande för rättssäkerheten. Därav anser jag att utmätningsförfarandet inte är rättssäkert och det är i viss mån oroväckande att Kronofogden som exekutiv och statlig myndighet inte efterföljer egna anvisningar.

Lagstiftningen som reglerar utsökningsrätten är i regel ganska allmän och därav är det nödvändigt att Kronofogden utarbetat anvisningar som främst används som handbok för anställda på Kronofogden men också för allmänheten att ta del av. Detta skapar förutsebarhet.

Men att Kronofogden i praktiken inte verkar följa skrifterna särskilt noga skapar osäkerhet kring vad det faktiskt är som gäller. Kronofogdens bristande motiveringar till beslut och tillvägagångssätt är också något som skapar osäkerhet.

Kronofogdens tillvägagångssätt innebär också en påtaglig värdeminskning då Kronofogden vill utmäta egendom eller föremål så snabbt som mjöligt genom att sälja för lägre priser.

Kronofogden behöver i praktiken ta mer hänsyn till gäldenärens rättigheter och även se till att Europakonventionen efterföljs. Jag tror att Kronofogden eftersträvar effektivitet snarare än att lägga tid på att formulera utförliga motiveringar som kan fungera vägledande både för borgenärer, gäldenärer och de som faktiskt arbetar med utmätning.

Kanske är det Kronofogdens roll som både statlig myndighet och indrivare av skulder till staten som skapar problem vad gäller Kronofogdens tillvägagångssätt och opartiskhet.

För att skapa förutsebarhet på området bör Kronofogdens fria tyglar stramas åt genom att i lag fastslå utmätningsordningen och på så vis göra Kronofogden juridiskt bundna av ordningen. I nuläget sker Kronofogdens strävan efter effektivitet på bekostnad av gäldenärens rättigheter.

Genom att lagstifta mer detaljerat om utsökningsförfarandet skapas förutsebarhet. I SOU 2016:81 lämnas förslag på åtgärder för problematiken med den nationella utsökningsrätten. Där föreslås att barnens bästa och proportionalitetsprincipen ska lagfästas i Utsökningsbalken.

I förarbetet diskuteras även Rousk-fallet och bristerna i det svenska utmätningsförfarandet och den promemoria som Kronofogden skapade gällande nya rutiner efter att Sverige dömdes i Europadomstolen. Det framgår exempelvis att Kronofogden måste göra en intressebedömning, men hur opartisk kan denna bedömning bli när Kronofogden är en statlig myndighet och i vissa ärenden företräder staten som borgenär för bland annat skatteindrivning.

För att vi ska få ett rättssäkert utmätningsförfarande krävs strängare lagstiftning och att Kronofogden agerar i enlighet med rådande bestämmelser. I förarbetet anges förslag på åtgärder som är en steg i rätt riktning mot en modernare utsökningsrätt.

Min förhoppning är att lagstiftningen kommer att skärpas inom en snar framtid så att även utmätningsförfarandet blir rättssäkert. 

 

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här 

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt