Skip to content

"Hovrättens dom väckte känslor i media - men är en vinst för barnens rätt till sina båda föräldrar"

DEBATT - av Matts Hertsberg, ordförande PappaBarn, Anders Fors, vice ordförande PappaBarn samt Sverker Sikström, professor i psykologi, Lunds universitet

 

Högsta domstolen har nyligen valt att inte ta upp den så kallade ”Gotlandsdomen” till prövning. Detta innebär att Svea hovrätts dom kvarstår.

I domen slogs fast att den förälder som är bäst lämpad att ge båda föräldrarna kontakt med barnen också får vårdnaden av barnen.

I det aktuella fallet hade mamman under flera år blockerat barnens kontakt med pappan. Domen ger möjlighet för pappan att återfå en förlorad kontakt med sina barn och innebär ett nytt synsätt där barnens behov av kontakt med båda föräldrarna erkänns.

Vi ser detta som ett stort steg framåt för barns rättigheter till sina föräldrar. Barn ska alltså ha rätt till att träffa båda sina föräldrar, även om en av dom aktivt försöker förhindra detta.

Att Högsta domstolen inte tar upp fallet fastställer alltså hovrättens dom att en förälder som utsatts för umgängessabotage ska ge möjligheter att återfå kontakten med sina barn. Vi hoppas att detta prejudikat i framtiden kan bli en norm i svensk lagstiftning.

Domen gör barnen till vinnare av rätten till båda sina föräldrar. En rätt som de har enligt FNs barnkonvention som blir svensk lag 2020-01-01 och Föräldrabalken.

Detta är viktigt då det dag finns en uppsjö av forskning som visar betydelsen av vardagskontakt med båda föräldrarna.

Riskerna för barn som förlorar kontakten med en tillräckligt bra förälder är väldokumenterade. De negativa konsekvenserna är ofta mycket långsiktiga, ibland livslånga. Att medvetet eller omedvetet utestänga en förälder utgör därför en grov kränkning av barnets rätt till familjeliv. Därför är denna dom så viktig.

Men frågan är inte okontroversiell. Domen i Svea Hovrätt fick stort genomslag i medierna. Ofta med känslosamma, sensationssökande rubriker.

Hovrättens dom handlar om att väga risker mot varandra. Fallet handlar om att väga risken för fysisk misshandel mot risken för den psykiska misshandel som förlorad kontakt med en förälder innebär. Detta är en svår avvägning som kräver specifik kunskap om fallet.

Bakgrunden är en infekterad vårdnadstvist om två pojkar 11 respektive 8 år gamla. Pappan har inte träffat barnen på flera år. Pappan är tidigare dömd för misshandel av pojkarna. Hovrätten konstaterar att det finns två huvudsakliga risker att beakta: risken för att barnen utsätts för våld eller kränkningar från pappan och risken för att mamman exkluderar pappan ur barnens liv.

Familjerätten, som utrett familjen vid ett antal tillfällen, bedömer att det inte finns risk för att pappan utsätter barnen för något som inte är bra för dem. Familjerätten konstaterar vidare att pappan sannolikt är den som bäst skulle tillgodose barnens kontakt med båda föräldrarna.

Här är pudelns kärna. Från evidensbaserad psykologisk forskning vet vi idag att riskfaktorerna för barn som förlorar kontakten med en ”tillräckligt bra” förälder, oftast pappan, är betydande och ofta livslånga. Där frånvaro av kontakt med en förälder kan ge psykologiska men och flera andra skador även i vuxenlivet. Beslut om barnens bästa måste bygga på evidensbaserad kunskap.

Hovrätten konstaterar vidare att mamman under flera år gjort allt för att sabotera pojkarnas umgänge med pappan. Hovrätten verkar ha gjort bedömningen att risken är överhängande att mammans umgängessabotage kommer att fortsätta.

Gotlandsdomen handlar också om hur vi ser på barnets vilja efter det faktum att den ena föräldern avskurit barnets kontakt med den andra föräldern under många år. Även om barnets vilja är av betydelse, så är det i dessa sammanhang svårt att tala om en fri vilja utan att sätta detta i en kontext.

Från forskning vet vi att barn som har en normal relation med båda föräldrarna och som fråntas kontakt med en förälder under längre tid, ofta utvecklar en ovilja att träffa den andra föräldern. Denna beskrivning passar väl in på detta fall. Barnets vilja kan alltså påverkas av beslut som socialsekreterare och domare gör.

Att under dessa omständigheter tala om barnets fria utan att problematisera begreppet är därmed olämpligt. Handlar det till exempel om barnets vilja när det ofrivilligt avskiljs, eller dess vilja när barnet ska återförenas med den föräldern som utsatts för umgängessabotaget?

Hovrätten inser detta när de konstaterar ”i en så avgörande fråga som barnens relation till en förälder är det inte möjligt att överlåta bestämmanderätten till små barn”. Här är en annan viktig punkt. Man ska naturligtvis höra barnen, men var små barn ska bo är ett vuxenbeslut. Beslutet kan få livslånga konsekvenser och att lägga det ansvaret på små barn är direkt oetiskt.

Familjerättssocionomernas Riksförening är inne på samma linje. I sitt remissvar till SOU 2017:6, Vårdnadsutredningen”, skriver de:

”Vår upplevelse är att barn oftast inte vill ha ansvar för frågorna vårdnad, boende och umgänge. Det som de vill är att slippa bråk och att föräldrarna ska bestämma gemensamt. Barn är i en lojalitetskonflikt mellan, och i beroendeställning till, sina föräldrar. Vi ser det därför av större vikt att varken familjerättssekreterare eller domstolen förväntar sig, eller kräver, uttalanden från barn oavsett om det är en vilja, åsikt eller inställning som lagen anger. Därför motsätter vi oss ordval som att 'höra' barn utan förespråkar att 'samtala' med barn. Barn har alltid rätt att bli informerade, på en nivå som är begriplig för dem, och att detta förtydligas är absolut till barns bästa.”

Hovrätten konstaterar att ”De kortsiktiga negativa verkningarna för barnen får dock vägas mot övriga omständigheter av betydelse för helhetsbedömningen”.

Hovrättens beslut har säkert inte varit lätt i den bemärkelse att det inte funnits en uppenbar, lätt lösning som löser barnens svåra situation. Vår uppfattning är att det i dessa svåra vårdnadskonflikter ofta är just så.

Avgörande ska vara barnens behov och barnets bästa. Inte mammans, inte pappans, inte föräldrarnas. Det är just det som Svea Hovrätt försökt göra.

 

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här

 

 


.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt