Skip to content

Åklagaren informerade inte utsatt om avlyssningen - får skarp kritik för bristande dokumentation

Foto: Jessica Gow/TT

En åklagare vid Ekobrottsmyndigheten får skarp kritik efter att ha lämnat knapphändiga uppgifter om beslutet att inte meddela en person om hemlig tvångsmedelsanvändning mot denne. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, som skrivit yttrandet, har lämnat det vidare till Riksåklagaren för kännedom och eventuell åtgärd. 

 

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden underrättades om ett beslut om att underlåta att underrätta enskild om hemlig tvångsmedelsanvändning.

Mot bakgrund av de mycket få uppgifer som lämnades i själva underrättelsen, och efter kontakt med berörd åklagare, beslutade nämndens ordförande att en granskning av handlingarna skulle göras.

Av de handlingar som skickades från åklagaren, från början, framkom endast att det gått mer än ett år sedan förundersöknignen avslutades. 

Tydligt regelverk i dessa situationer
Huvudregeln är, enligt bestämmelser i rättegångsbalken, att den som är eller har varit misstänkt för brott ska underrättas om hemlig tvångsmedelsanvändning som han eller hon har utsatts för.

Skyddas uppgifterna av vissa bestämmelser om sekretess ska underrättelsen skjutas upp till dess sekretess inte längre gäller och har det på grund av sekretess inte kunnat lämnas någon underrättelse inom ett år från det att förundersökningen avslutades får underrättelse underlåtas.

Åklagaren är i dessa fall skyldig att underrätta nämnden om sitt beslut och enligt EBM:s promemoria om sådana underrättelser till nämnden ska dessa innehålla vilket tvångsmedel som använts, om det gällt en misstänkt eller annan person, vilket brott och skäl till att personen i fråga inte ska underättas.

Inget som uppmärksammats
Vid telefonkontakt med åklagaren uppgav denne till nämnden att beslutet grundades på material i den avslutade förundersökningen och i en pågående förundersökning.

Vad gäller uppgifter om sekretessgrund, vilket hemligt tvångsmedel som använts och vilket brott det rört sig om hänvisade åklagaren till de tidigare fattade besluten om att skjuta upp underrättelse om hemligt tvångsmedel och nämndens möjlighet att begära in dessa om behov av ytterligare uppgifter bedömdes föreligga.

Chefsåklagaren, på kammaren där åklagaren i fråga är anställd, har sagt att anlednignen till de knapphändiga uppgifterna är att åklagaren inte uppmärksammat detta.

Åklagaren hade inte tidigare fattat ett beslut som det nu aktuella i beslutsrutinen och utgick från att uppgifterna, som fanns angivna sedan tidigare i samma beslutsrutin, automatiskt skulle följa med till nämnden i strukturerad form.

Skickas till riksåklagaren
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden anser att underrättelsen förlorar sitt syfte om relevanta uppgiter utelämnas eftersom nämnden då inte kan fullgöra sin uppgift att förvalta den enskildes intresse när det kommer till tvångsmedelsanvändning. 

Nämnden understryker därför vikten av att det i en underrättelse, utöver uppgiften om att mer än ett år har förflutit sedan förundersökningen avslutades, anges vilket hemligt tvångsmedel som har använts, om tillståndet att använda tvångsmedlet gällt en misstänkt eller annan person, vilket brott det rört sig om, vilken sekretessgrund som hindrar att en underrättelse lämnas och vad beslutet grundas på.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden överlämnar detta beslut till riksåklagaren för kännedom och eventuell åtgärd.

  • William Eriksson

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt