Skip to content

JK: Inte oacceptabelt dröjsmål - nekar skadestånd för långsam handläggning

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Justitiekanslern (JK) avslår ett skadeståndsanspråk mot staten för långsam handläggning av en förundersökning och ett mål i domstol gällande skattebrott. Enligt JK hade inget integritetskränkande brott begåtts och ingen överträdelse av Europakonventionen kunde konstateras.

 

Bakgrunden till ärendet var att ett åtal om bland annat grovt skattebrott inleddes mot en man kallad AA år 2012. Mannen anhölls och häktades under hösten 2012. När häktningen hävdes i november 2012 meddelades mannen istället ett reseförbud som kvarstad till och med december 2012.

Även två medmisstänkta satt häktade i knappt två månader. En medmisstänkt häktades i sin utevaro och var inte anträffningsbar.

Huvudförhandling behövdes tas om
I december 2012 väcktes åtal mot de häktade för grovt skattebrott respektive medhjälp till grovt skattebrott.

En huvudförhandling genomfördes, men dagen innan dom skulle meddelas fick parterna meddelande från tingsrätten om att rättens ordförande fått förhinder varför huvudförhandlingen skulle behövas tas om.

Målet sattes då ut för huvudförhandling på nytt, men kunde inte genomföras då en av de misstänkta inte kunde delges kallelse.

Mannen blev då häktad i sin utevaro och påträffades i Libanon, som dock vägrade lämna ut mannen.

Nya uppgifter fördröjde handläggning
I den huvudförhandling som genomfördes i december 2012 framkom nya uppgifter om brottsligheten vilket ledde till att åklagare inledde förundersökning mot ytterligare misstänkta personer.

I januari 2017 väcktes åtal mot flera personer för delvis samma gärningar som det tidigare åtalet.

I mars 2017 meddelade tingsrätten deldom i målet där två personer dömdes för bland annat medhjälp till grovt skattebrott.

I deldomen prövades inte dock inte åtalet mot AA eftersom åklagaren bedömde att åtalet hade ett så pass starkt samband med åtalen mot de två personer som var frånvarande – en person som inte kunde återfinnas och en som inte kunde utlämna från Libanon – att åtalen borde prövas i samma rättegång.

Lidande på grund av långsam handläggning
I oktober 2012 la åklagaren ner åtalet mot AA med motiveringen att det inte förelåg tillräckliga skäl för åtalet mot honom då nya omständigheter gjorde att man inte på objektiva grunder kunde förvänta sig en fällande dom.

På yrkande av AA meddelade tingsrätten därför frikännande dom den 18 december 2017 som därefter vann laga kraft.

AA begärde sedan skadestånd med 75 000 kr för lidande på grund av långsam handläggning av förundersökningen och målet i domstol.

Grunden till anspråket var att tiden från anhållandet till frikännande som sträckte sig över cirka fem års tid vilket lett till både ”stress och oro” och praktiska problem.

AA ansåg därför att hans rättigheter enligt artikel 6 Europakonventionen hade kränkts.

Mannen begärde också omprövning av ett tidigare anspråk för ersättning för förlorad arbetsförtjänst och inkomst av näringsverksamhet.

JK: inget integritetskränkande brott
Enligt JK framgår det att drygt fem år förflöt från det att AA anhölls och delgavs misstanke i oktober 2012, och därmed var anklagad för brott i Europakonventionens mening, till dess att åtalet mot honom lades ned i oktober 2017 och den frikännande domen vann laga kraft i början av januari 2018.

Dock anser inte JK att det som anförts eller ”i övrigt framgår av handlingarna” ger underlag för bedömningen att det har begåtts något sådant integritetskränkande brott som är en förutsättning för att ersättning för ideell skada ska ges ut med stöd av 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen.

Frågan är därför om det varit fråga om ett sådant dröjsmål som innebär att AA:s rättigheter enligt artiklarna 5 eller 6 i Europakonventionen åsidosatts.

Ingen kränkning Europakonventionen
Enligt JK var inte anledningen till den långa tidsutdräkten att förundersökningen drog ut på tiden, eftersom åtal mot mannen väcktes redan i december 2012 vilket med hänsyn till utredningens omfattning och att den rörde förhållandevis komplicerade enligt JK uppfyller konventionens krav på skyndsamhet även i ett häktat mål.

Häktningen hävdes i slutet av november 2012 och AA fick istället reseförbud under en knapp månads tid.

Den relevanta tidsperioden för artikel 5 i Europakonventionen hade således inte varit särskilt lång och ingen konventionsöverträdelse kan därför anses skett enligt JK.

Anledningen till att prövningen fördröjdes var istället enligt JK främst svårigheterna med att verkställa utevarohäktningarna av de medmisstänkta personerna. 

I den delen konstaterar JK att det visserligen förekommit inaktivitet hos Ekobrottsmyndigheten periodvis under åren 2012–2017 beträffande de frånvarande personerna, men att den inte varit av sådant slag att den kan anses medföra att AA:s rätt till en rättegång inom skälig tid enligt artikel 6 i Europakonventionen hade åsidosatts. 

JK:s bedömning – ingen rätt till skadestånd
Enligt JK fanns inget som talar för att vare sig åklagaren eller tingsrätten i sin handläggning skulle gjort sig skyldig till sådant oacceptabelt dröjsmål som kan utgöra skadeståndsgrundande fel eller försummelse.  

Vid en samlad bedömning fann JK att handläggningen av mannens ärende inte varit långsam på ett sätt som strider mot Europakonventionen.

JK avslog därför AA:s anspråk på skadestånd och som följd även mannens anspråk på ersättning för förlorad arbetsinkomst och inkomst av näringsverksamhet.

  • Paulina Stén

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt