Skip to content

"Ökad cellplastisolering i småhus ökar brandrisken - regeringen måste överväga reglering"

DEBATT - av Johan Smeds, byggnadsteknisk expert, och Ulf Stenberg, chefsjurist, Villaägarnas Riksförbund

 

Sverige har enligt EU-direktivet om byggnaders energiprestanda åtagit sig att alla nya byggnader ska vara nära-noll-energibyggnader senast den 31 december 2020. Nya byggnader som används och ägs av offentliga myndigheter ska vara nära-noll-energibyggnader sedan den 1 januari 2019.

Dessutom tilläggsisoleras många byggnader på grund av de snabbt ökande energikostnaderna. Lägre energiåtgång kräver mer isolering. Fast vad mer isolering innebär för småhus ur brandskyddssynpunkt verkar ingen ha tänkt på.

Sverige saknar idag särskilda krav i byggreglerna för hur småhus får isoleras med cellplast. Mer cellplast i väggarna innebär högre risk vid brand och att varken liv eller egendom skyddas.

Vid brand i cellplastisoleringen ökar helt enkelt risken för att huset brinner ned eller skadas allvarligt jämfört med mineralull, som är mycket brandsäkrare.

Extremt giftiga rökgaser från cellplast i fasaden riskerar även att läcka in till inomhusmiljön.

Brandrisker med cellplastisolering i småhus är tämligen okänt bland konsumenter. Cellplaster används ju flitigt som isoleringsmaterial i väggar och grunder vid byggnation av hus i Sverige, eftersom de har goda värmeisoleringsegenskaper.

Materialets formbarhet och lätta vikt i jämförelse med mineralull gör att många väljer cellplast framför mineralull.

En debatt har på senare tid blossat upp, framförallt internationellt, efter flera bränder i cellplastfasader. Mest känd är förmodligen branden i Grenfell Tower i London, där 72 människor omkom i ett flerfamiljshus isolerat med härdplasten PIR, en slags cellplast. Fokus i debatten har emellertid legat på flerfamiljshus, inte på småhus.

En sorts cellplast är termoplaster. De mjuknar och smälter vid brand. När termoplasten har övergått i flytande form innebär det överhängande risk för smältskador och pölbränder, det vill säga att den förvätskade termoplasten antänds.

Det kan även vara svårt att veta om och hur branden har spridit sig i fasaden, varför det kan bli stora skador även vid en relativt liten brand.

En annan cellplast är härdplaster. Fördelen med dem är att de inte smälter eller droppar. De innebär därför en mindre risk för skador på själva byggnaden. Härdplaster är dock farligare för oss människor jämfört med termoplaster, då härdplaster vid brand utvecklar cyanväte - även känd som vätecyanid eller Zyklon B - som är en synnerligen giftig färglös gas.

Cellplast är en brandfarlig produkt även om ytskiktet är flamskyddsbehandlat och brandklassat. Det är viktigt att avskärma och sektionera cellplasten med till exempel mineralull så att en eventuell brand inte kan sprida sig vidare i byggnaden.

För att inte skapa onödiga brandrisker vid användning av cellplast, är det viktigt att vara noggrann i projekteringen av småhusets fasad. Det saknas dock ett regelverk att hålla sig till vid den här projekteringen.

Frågan är om det är lämpligt att Sverige saknar särskilda regler för hur småhus får isoleras med cellplast. Avsaknad av regelverk brukar historiskt sett inte borga för byggnadsteknisk kvalité.

Cellplast har otvetydigt vissa fördelar, men samtidigt finns det tydliga brandrisker med att använda materialet enligt den rapport som vi har låtit ta fram.

Villaägarnas Riksförbund föreslår därför att regeringen uppdrar till Boverket att utreda om användningen av cellplastisolering i småhus bör regleras och i sådant fall hur en sådan reglering ska se ut.  

 

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt