Skip to content

"Straffrabatt för mamma som inte visste att barnaga är förbjudet i Sverige... här gick domstolen vilse"

DEBATT - av Didas Gasana, studerar rättsvetenskap vid Örebro Universitet och är f.d. redaktör för Rwandas största tidning Umuseso

 

I början på förra året meddelade Solna Tingsrätt en friande dom mot en 37-årig man som hade åtalats för att ha misshandlat sin fru. I den friande domen pekade tingsrätten (som var djupt oenigh) bland annat på att mannens familj "verkar vara en bra familj".

Mycket var helt fel i rättens bedömning, bland annat principen om allas likhet inför lagen. I december 2018 dömdes mannen till tre månaders fängelse av Svea hovrätt och nyligen har HD beslutat att inte meddela prövningstillstånd. Chockvågorna kvarstår dock...

Nyligen meddelade Solna Tingsrätt en, i min mening, liknande dom. Tingsrätten gav en afghansk kvinna straffrabatt på grund av att hon inte hade förstått gällande rätt i Sverige - att barnaga inte är tillåtet här (Dagens Juridik 2019-02-08).

Vid rättegången gjorde kvinnan gällande att hon borde frias eftersom hon inte kände till att barnaga är förbjudet i Sverige och eftersom hon tidigare hade bott i länder där detta är tillåtet.

Det hon syftade på kallas kallas för "straffrättsvillfarelse" - en princip som i och för sig, under vissa omständigheter, kan leda till ansvarsfrihet även för den som har begått ett brott. Tingsrätten skriver i sin dom (s. 43):

"En felaktig uppfattning eller okunnighet om en straffbestämmelse friar inte från ansvar. Uppfattningen har dock sedan länge varit att denna grundprincip inte kan gälla alldeles utan undantag och att det i vissa särpräglade fall skulle vara stötande att fälla någon till ansvar som inte förstod att han eller hon gjorde något straffbart."

"En uttrycklig bestämmelse om straffrihet i sådana situationer återfinns i 24 kap. 9 § brottsbalken. Där anges att en gärning som någon begår i villfarelse rörande dess tillåtlighet (straffrättsvillfarelse) inte ska medföra ansvar för honom eller henne om villfarelsen på grund av att fel förekommit vid kungörandet av den straffrättsliga bestämmelsen eller av annan orsak varit uppenbart ursäktlig."

Tingsrätten resonerade sedan som man ska göra och skrev vidare i sin dom: 

"När lagbestämmelsen infördes kodifierades de oskrivna regler som hade utvecklats i rättspraxis och den juridiska litteraturen men samtidigt innebar bestämmelsen, enligt motiven, också en försiktig utvidgning av området för ansvarsfrihet vid straffrättsvillfarelse (se prop. 1993/94:130 s. 56)."

"Möjligheten till ansvarsbefrielse skulle dock fortfarande vara påtagligt begränsad, vilket även har angetts av Högsta domstolen i rättsfallet NJA 2012 s. 564. Bestämmelsens snäva innebörd framgår genom att villfarelsen måste ha varit "uppenbart" ursäktlig för att ansvarsfrihet ska kunna inträda. Lagstiftningen tar sikte på ett litet antal bestämda, och relativt väl avgränsade, typer av fall. Enkelt uttryckt är det fråga om situationer där det inte hade varit möjligt att få kännedom om innehållet i gällande regler."

"En utlänning som kommit till Sverige och begått ett brott mot en straffbestämmelse som för honom eller henne framstått som helt främmande mot bakgrund av rättsuppfattningen i hans eller hennes eget land kan meddelas ansvarsfrihet på grund av straffrättsvillfarelse, dock under förutsättning att han eller hon inte kan lastas för att han eller hon inte kände till straffbestämmelsen (se Brottsbalken su 13, Agneta Bäcklund m.fl., publicerad i Zeteo 2018-11-09). Enligt bestämmelsens förarbeten har det däremot inte varit meningen att främmande rättsuppfattningar om tillåtligheten av våld, tvång eller hot mot person ska godtas som ansvarsfrihetsgrund (se prop. 1993/94:130 s. 58)."

Tingsrätten konstaterade inledningsvis att det i det nu aktuella målet inte är helt utrett att hon har känt till att det är olagligt att slå sina barn i Sverige. Frågan är därmed om hennes villfarelse har varit uppenbart ursäktlig.

Kvinnan har befunnit sig - och bott i Sverige - i drygt tre år och de gärningar som hon har begått mot barnen har ägt rum sedan familjen kom hit. Enligt tingsrättens uppfattning är det mer än tillräckligt med tid för att sätta sig in i Sveriges lagar och regler, vilket gäller även med beaktande av hennes analfabetism.

Mot denna bakgrund - och med beaktande av att bestämmelsen om ansvarsfrihet på grund av straffrättsvillfarelse ska tillämpas restriktivt och endast i särpräglade undantagsfall - anser tingsrätten att hennes villfarelse inte har varit uppenbart ursäktlig. Kvinnan kunde därför inte undgå ansvar för de gärningar som tingsrätten ansåg var styrkta.

När är då villfarelsen uppenbart ursäktlig? Det råder ingen tvekan om att ansvarsfrihet ska inträda i de fall då gärnings­personen inte har haft möjlighet att förstå att gärningen var otillåten och i de situationer då personens bristande kännedom om straffbestämmelsen inte beror på oaktsamhet. Man kan exempelvis föreställa sig ansvarsfrihet om något fel förekom i samband med kungörandet av en bestäm­mel­se.

Dessutom kan en utlänning som vistas i Sverige frias från ansvar om han eller hon begår ett brott som för honom eller henne framstår som helt främmande mot bakgrund av rättsuppfattningen i hemlandet. Ansvarsfrihet bygger dock förutsättningen att personen inte kan lastas för sin okunskap. I de allra flesta fall måste det alltså anses som klart oaktsamt att inte ta reda på vad som gäller.

Det är givetvis inte lagstiftarens avsikt att utländska rättsuppfattningar om att vissa fall av våld, tvång eller hot mot person ska godtas som ansvarsfrihetsgrund. Om en utländsk person däremot vänder sig till en myndighet i Sverige och får ett felaktigt besked om vad lagen säger så kan det däremot leda till ansvarsfrihet. I sådana fall har personen försökt ta reda på gällande rätt.

Ett exempel: Jag kommer från Rwanda och har körkort. Jag ringer till Transportstyrelsen och frågar om detta gäller i Sverige. Transportstyrelsen svarar jakande. Jag blir stoppad av polisen och det visar sig att jag saknar giltigt körkort. I sa fall ska jag frias eftersom min felaktiga uppfattning är uppenbart ursäktlig.

Men tillbaka till fallet från Solna tingsrätt där domtolen enligt min uppfattning gick vilse när man skrev:

"Med hänsyn till de förhållanden som NN kommer ifrån, hennes analfabetism samt den till synes isolering i hemmet och avsaknad av kontakt med det svenska samhället som hon har befunnit sig i sedan familjen kom till Sverige, anser tingsrätten att den straffrättsvillfarelse som hon befunnit sig i - trots att den enligt vad som angetts i det föregående inte varit uppenbart ursäktlig - ska tillmätas viss betydelse i mildrande riktning vid bedömningen av brottslighetens samlade straffvärde."

Av domen framgår alltså att kvinnan har bott i Sverige i tre år. Vidare är det utrett att hon fick information om gällande rätt vid ankomsten hit och att hennes man dessutom har förklarat för henne vad som gäller i Sverige.

Domen har överklagats till Svea hovrätt där fallet ännu inte har avgjorts.

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt