Skip to content

"Tvätta bort skamfläcken - ta tag i exitskatten när reglerna för fåmansbolag ska ses över"

DEBATT - av Peter Sundgren, skattejurist och redaktör för WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS

 

Till skillnad mot så gott som alla som har uttalat sig om det förslag som Skatteverket tidigare framlagt om beskattning av person som avyttrar aktier m.m. efter utflyttning från Sverige lämnas här ett konstruktivt förslag om sådan beskattning som strukturellt direkt anknyter till effekterna av vår nuvarande beskattningsregim i detta hänseende enligt den så kallade tioårsregeln.

Förslaget begränsas till försäljning av fåmansbolag och endast fall då utflyttningsskatten överstiger två miljoner kronor. Förslaget gäller likvärdigt oavsett till vilket land man utflyttar.

Bakgrund
Genom antagandet av en reservation från M och KD har riksdagen vid beslut om budgeten för år 2019 röstat igenom ett tillkännagivande om att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till skatteändringar beträffande ägar- och generationsskiften i befintliga fåmansföretag.

På sin blogg "Fokus på skatterna" den 4 januari välkomnar Svenskt Näringsliv att lagstiftaren på detta sätt tar ett steg framåt för att åtgärda de regler i de så kallade 3:12-reglerna som berör ägarskiften i fåmans-/entreprenörföretagen.

Man uppmanar vidare regeringen att i detta sammanhang ta ytterligare steg i arbetet med att förbättra beskattningen för entreprenörsföretagen genom att beakta Svenskt Näringslivs hemställan (2018-11-13) om förslag till lagändring för att undanröja den skattemässiga särbehandlingen av styrelsearvoden. Denna hemställan avser ett krav på att styrelsearvoden skall kunna faktureras av ett av styrelsemedlemmen ägt bolag i stället för att, såsom Högsta Förvaltningsdomstolen fastslagit, tas upp direkt till beskattning av styrelsemedlemmen som inkomst av tjänst.

Svenskt Näringslivs initiativ beträffande beskattningen av styrelsemedlemmar berör sådana medlemmar i både stora och små företag och utgör något som ligger vid sidan av den problematik som avser själva entreprenörskatten - det vill säga den beskattning som kommer ifråga i samband med den beskattning som aktualiseras vid ägar- och generationsskiften i fåmansföretag. (Se mina synpunkter om Svenskt Näringslivs hemställan i Dagens Juridik 2019-01-16 och WebJournal on International Taxation in Sweden no 1/2019 på www.petersundgren.blogspot.com.)

Vad som däremot specifikt gäller ägarskiften i fåmansföretag och beskattningen enligt 3:12-regeln, och som därvid särskilt kommer i förgrunden, finns en annan och mycket aktuell fråga nämligen den som avser ägarskiften av sådana bolag då bolagsägaren flyttar utomlands.

Eftersom således frågan om ägarskiften i fåmansföretagen generellt nu skall tas upp av regeringen finns det därför goda skäl att därvid samtidigt beakta frågan om ägarskifte vid bolagsägarens utlandsflyttning.

Tioårsregeln och dess tillämpning
Den beskattningsregim som reglerar detta återfinns i 3 kap. 19 paragrafen Inkomstskattelagen och går under beteckningen 10-årsregeln. Den har funnits i vårt land alltsedan 1984, det vill säga i nu 35 år.

Den infördes under total politisk enighet av en socialdemokratisk regering (under Kjell Olov Feldt) år 1984 och utvidgades år 2008 på initiativ av den då sittande alliansregeringen i vilken Anders Borg var finansminister. Och det finns ingen som under hela denna tid har ifrågasatt legitimiteten i detta beskattningsanspråk.

Det finns med andra ord inga ideologiska eller politiska åsiktsskillnader när det gäller tioårsregeln.

Regelverket innebär helt kortfattat att en fysisk person som utflyttar från Sverige förblir skattskyldig här i riket för vinst som uppkommer på avyttring av aktier/andelar m.m. i såväl svenska som utländska bolag under förutsättning att avyttringen sker någon gång under tio år efter aktieägarens utflyttning från Sverige.

Skatteanspråket/"skattekarantänen" är så långtgående att det även omfattar avyttringar av aktier som man köpt, ärvt eller fått i gåva efter en utflyttning och sedan avyttrar under tioårskarantänen.

Den omfattar vidare så gott som alla slags aktier/andelar och drabbar både svenska och utländska medborgare som har varit bosatta i Sverige någon gång - det räcker med en enda dag - under den tid som föregår tioårsperioden.

Denna beskattning berör oerhört stora värden för statskassan. Omkring en miljard kronor i skatteintäkter om året. Jag repeterar - en miljard kronor!

Problemet med tioårsregeln är emellertid att den aldrig efterlevs. Staten får inte in en enda krona i skatt enligt tioårsregeln. Ett - och kanske det främsta skälet härtill - är att de som flyttar utomlands medvetet eller omedvetet torde strunta i bestämmelserna.

En anledning till detta är sannolikt att skattemyndigheterna inte har någon praktisk möjlighet att kontrollera utlandsbosatta personers aktieaffärer. Det finns inga tillämpningsföreskrifter eller broschyrer om tioårsregeln - ej heller någon speciell deklarationsblankett för ändamålet.

Den största delen av den miljard som undgår beskattning när det gäller tioårsregeln, cirka 75 procent (enligt Skatteverket), avser fåmansföretagsägare som flyttar utomlands, oftast i samband med att de går i pension. Tioårsregeln kringgås därvid genom ett sinnrikt upplägg med en intern underprisöverlåtelse av bolaget före utflyttningen till ett brevlådeföretag i EU, företrädesvis i Malta och Cypern, som har särskilt förmånliga bolags- och utdelningsskatteregler.

Efter fåmansföretagsägarens utflyttning från Sverige avyttras brevlådeföretaget. Alternativt fusioneras det med det svenska bolaget varefter vinsten utdelas till fåmansbolagsägaren. På detta sätt undviks skatt inklusive 3:12-skatten i såväl Sverige, brevlådebolagslandet eller i aktieägarens nya bosättningsland.

Som nytt bosättningsland väljs ofta Portugal som under tio års tid erbjuder inflyttande utlänningar så kallad Non Habitual Residence Status innebärande att alla inkomster härrörande från utlandet är skattefria under denna tidsperiod (om fåmansbolaget tecknat tjänstepension för bolagsägaren kan denna också lyftas skattefritt både i Sverige och i Portugal genom att Sverige givit bort beskattningen av sådan inkomst enligt vårt skatteavtal och att Portugal, som just nämnts, inte beskattar utländsk inkomst.)

I många fall kan iakttas hur fåmansföretagaren sedan bolagsaffärerna genomförts återvänder till Sverige.

Många skattekonsult- och revisionsbyråer bedriver en öppen marknadsföring om hur man gör en framgångsrik "exit" vid utlandsflyttning. Särskilt provocerande är att EU:s regler som är avsedda att förbättra internationell handel och fria investeringar och att avtal för undvikande av dubbel beskattning utgör instrument för att uppnå total skattefrihet.

I vissa fall torde möjlighet föreligga då den allmänna skatteflyktsklausulen är tillämplig beträffande de aktuella transaktionerna men detta har aldrig testats av Skatteverket. 

Skatteverkets förslag om utflyttningsskatt
Trots att skatteflykten/skattefusket gällande tioårsregeln har varit så omfattande och skett under mycket lång tid och trots att Riksrevisionen upprepat (både 2010 och 2015) krävt ett ingripande häremot, har både socialdemokratiska och borgerliga politiker suttit passiva samtidigt som de dock upprepat och vältaligt (även i Riksdagens talarstol) lovat att man skall sätta stopp för skatteflykten.

Men i praktiken har likväl ingenting hänt. Inte förrän Skatteverket i november 2017 presenterade ett förslag (på 224 sidor!) om en ”Exitskatt för fysiska personer. Beskattning av orealiserade kapitalvinster som upparbetats i Sverige”.

Förslaget innebär i korthet att en aktieägare som flyttar utomlands anses ha avyttrat sina aktier dagen dessförinnan. Tidpunkten för skattskyldighetens inträde äger på detta sätt rum då aktieägaren fortfarande är bosatt och obegränsat skattskyldig i Sverige.

Förslaget föranledde en mycket häftig, för att inte säga ovederhäftig, reaktion på ledarplats i Dagens Industri framförd med vad som får anses vara en vulgär retorik. Lagstiftning av "öststatsmodell" och "resande av Berlinmurar" etc.

Kännetecknande för alla invändningar mot förslaget i den tsunami av remissvar (82 stycken) som vällde in till Finansdepartementet var vidare en fullständig avsaknad av konstruktiv kritik eller alternativa lösningar. Ingen kommentar till den omfattande skatteflykt som tioårsregeln ger upphov till. Än mindre någon entusiasm att stoppa den.

Att denna reaktion förekom bland aktie- och kapitalägarnas intresseorgan och de skatteexperter som tillhandahåller sina tjänster för hugade utlandsflyttande entreprenörer var ingen överraskning men samma sak gällde även svar från annat sakkunnigt håll inklusive akademierna.

Flera debattörer, se exempelvis Svensk Skattetidning 3/2018 författad  av Cecilia Gunne och Maria Davèus, Lindskog Malmström Advokatbyrå, pekade på den förödande effekt som Skatteverkets förslag skulle få för utländska talangers benägenhet att söka sig till Sverige och därvid upptäcker att de, när de återvänder hem, åker på en utflyttningsskatt(eskuld). Detta utan att därvid beakta att dessa talanger redan idag enligt tioårsregeln är skattskyldiga här för sina aktievinster när de återvänder till sina hemländer och säljer sina aktier.

Ett annat och upprepat (favorit)argument i många remissvar var att Skatteverkets förslag stred mot EU:s lagsiftning.

I Uppsala Universitets remiss ägnade sig således dess skatteprofessorer över flera sidor åt mycket djupsinniga funderingar över denna problematik utan att med en rad kommentera eller analysera hur alla andra EU-länder hanterat och löst detta i sina genomförda lagar om beskattning vid utflyttning. Dessutom har man därvid förbisett (eller ignorerat) det faktum att EUs ministerråd för mer än tio år sedan självt framlagt en resolution med rekommendationer avseende de ledande principer som medlemsstaterna bör beakta för att koordinera sina exitskattelagar (Council Resolution on coordinating exit taxation,  2911th Economic and Financial Affairs, Brussels, 2 December 2008).

Som bekant beslutade Magdalena Andersson att stoppa genomförandet av Skatteverkets förslag. Hon framhöll emellertid därvid att ”det är en grundläggande princip - inte bara i Sverige - att de vinster som har uppstått när en person är skattskyldig i ett land också beskattas i det landet”.

Anledningen till tillbakadragandet av förslaget var att det dels syntes medföra problem vid genomförandet av generationsskiften i familjeföretag på grund av att skatten - utan att anstånd med betalningen därvid skulle medges - kunde föranleda en ofrivillig försäljning av företaget dels att skatten kunde försvåra svenska företags utsändande av personal i samband med sina utlandssatsningar.

Därefter anförde hon: ”Detta innebär att problemen med tioårsregeln kvarstår liksom det hot som detta utgör mot legitimiteten i det svenska skattesystemet... Jag ser nu fram emot – och förutsätter – en konstruktiv dialog med företrädare i det svenska näringslivet om hur en reform av tioårsregeln bäst bör utformas för att säkerställa såväl finansieringen av gemensamma nyttor som konkurrenskraftiga och likformiga skatteregler.”

 Som svar på finansministerns debattinlägg välkomnade Staffan Bohman, ordförande i Näringslivets Skattedelegation och Johan Fall, chef för Svenskt Näringslivs skatteavdelning, den 4 april 2018 i Dagens Industri, finansministerns åtgärd att stoppa Skatteverkets förslag till utflyttningsskatt. Man framhöll därvid specifikt, såsom Gunne/Davèus ovan, vikten av att utforma de fundamentala skattevillkoren så att det blir ”attraktivt att göra entrè i Sverige och att stanna här så att vi står oss väl i konkurrensen med andra länder”.

Man förklarade sig vidare ”givetvis beredda att bidra till en konstruktiv dialog kring beskattningen enligt tioårsregeln”.

Förslag om en alternativ utflyttningsskatt
I det följande skall redovisas en alternativ konstruktion av en utflyttningsskatt som tillgodoser de krav som både finansministern och näringslivet ovan angivit.

Förslaget anknyter direkt till tioårsregeln och leder med andra ord till exakt samma skatteeffekter för aktieägaren som följer tillämpningen av dagens tioårsregel såsom den är avsedd att fungera. Detta gäller även utflyttningsskatt vid benefika överlåtelser till person som flyttat utomlands. Förslaget är också helt EU-konformt.

För det första: En utflyttningsskatt införs av den modell som Skatteverket anvisat (och som i allt väsenligt har anammats av ett flertal andra länder - även inom EU) men att det skall gälla endast tio år efter aktieägarens utflyttning, det vill säga under samma period som gäller för tioårsregeln.

Efter denna tidsperiod upphör således skattskyldigheten och den skatteskuld som fastställts vid utflyttningen förfaller. Detta till skillnad mot Skatteverket som föreslagit att skatteanspråket skall bestå för all framtid (skatteskulden förfaller naturligtvis också om aktieägaren återflyttar till Sverige under tioårsperioden),

För det andra: Anstånd med betalning av den utflyttningsskatt som beräknas vid utflyttningen medges ovillkorligen och automatiskt ända till dess aktierna faktiskt har avytrats och oavsett till vilket landutflyttning sker. Vår nuvarande tioårsregel gäller ju också generellt oavsett till vilket land aktieägaren flyttar. De av Skatteverket rekommenderade anstånden av olika längd beträffande olika utflyttningsländer bör således ej genomföras.

Genom att på detta sätt koppla ihop begränsningen av skattskyldigheten för utflyttningsskatt till maximalt tio år med ett ovillkorligt medgivande av anstånd med betalningen av skatten under motsvarande tid utlöses skyldigheten att betala den vid utflyttningen beräknade skatten först vid avyttringen. Detta på precis samma sätt som för närvarande gäller enligt tioårsregeln. Skatteförmågeprincipen upprätthålles.

Såsom föreslagits i remissen från Lunds universitet bör en utflyttningsskatt begränsas till att gälla endast avyttringar av fåmansbolag  eller bolag över vilka ägaren "har kontroll" och där 3:12-reglerna aktualiseras. Det är framför allt dessa fall som ger upphov till de verkligt stora "skatteklippen" vid strukturerade utflyttningar till utlandet.

Det är således sällan som en värdestegring av kapitalplaceringsaktier utgör anledning att av skatteskäl flytta utomlands. En sådan begränsning av den krets som skall omfattas av utflyttningsskatt medför en betydande reducering av den administrativa börda som uppkommer jämfört med Skatteverkets förslag som omfattar alla slags aktier där utflyttningsskatten överstiger 100 000 kronor.

I syfte att ytterligare reducera antalet skattskyldiga begränsas beskattningen till de fall där skatten överstiger (förslagsvis) två miljoner kronor.

Om aktierna säljs med förlust medges avdrag härför. Säkerhet för betalning av utflyttningsskatt införs, som Skatteverket föreslagit, visavi stater med vilka vi saknar skatteavtal men inte visavi EU-stater.

Av den modell för en utflyttningsskatt som här redovisats följer att Magdalena Anderssons farhågor att den skulle komma att äventyra familjeföretagens generationsskiften kan avskrivas. Detta på grund av att anstånd alltid medges.

Detta gäller även de problem som anses uppkomma när svenska företag skickar personal till utlandet. Oron för denna grupp inkomsttagare bör inte heller överdrivas eftersom de oftast bibehåller sin skatterättsliga bosättning och sitt hemvist i Sverige under den tid de jobbar utomlands.

Villkoren för den utländska expertkompetens som Staffan Bohman och Johan Fall vill hålla om ryggen förblir desamma som enligt tioårsregeln. Utflyttningsskatten med dess anståndsförfarande medför med andra ord ingen förändring för denna kategori jämfört med dagens förhållanden.

Man skulle vidare kunna lindra beskattningen för denna grupp, som Skatteverket för övrigt också föreslagit, genom att den helt befrias från utflyttningsskatt om vistelsen i Sverige varat mindre än fem år (en motsvarande tidsgräns finns beträffande inkomstbeskattning enligt den så kallade expertskattelagen för utlänningar som tillfälligt arbetar i Sverige).

Avslutning
Den nuvarande situationen där en liten kapitalstark elit i samhället kringgår tioårsregeln och tillskansar sig jättelika och icke avsedda skattefördelar utgör en typisk illustration på hur de ekonomiska klyftorna - till fördel för kapitalägare - vidgas i vårt land.

Skatteverket uppskattar att antalet utflyttande skattskyldiga som undanhåller Sverige skatt enligt tioårsregeln uppgår till mellan 1 000 och 2 000 personer. Av dessa torde antalet fåmansföretagare ligga klart under den nedre gränsen.

Om således utflyttningsbeskattningen avgränsas till endast denna kategori som ovan föreslagits kommer antalet personer som berörs härav kunna uppskattas till högst 500 till 750 personer.

Den modell om tidsbegränsad utflyttningsskatt som här presenteras med dess anståndsfunktion utgör inget annat än en metod eller ett instrument för att tillvarata det skatteanspråk som sedan länge redan gäller enligt tioårsregeln.

En utflyttningsskatt är sålunda ingen ny skatt (av konfiskatorisk natur som Svenskt Näringsliv i ett visst sammanhang har betecknat den). Observera vidare att skatten genom att den endast beskattar värdestegring fram till utflyttningstidpunkten normalt är lägre än den skatt som föranleds av tioårsregeln som beskattar värdestegring ända fram till försäljningstidpunkten. 

I den mån en aktieförsäljning medför beskattning för bolagsägaren även i dennes nya hemland och avräkning medges för utflyttningsskatten utgör denna en extra kostnad endast om den är högre än skatten i det nya hemlandet.

En utflyttningsskatt motverkar vad som är en osund skatteplanering och skapar rättvisa och neutrala förhållanden visavi bolagsägare som bor kvar i Sverige och säljer sina företag. Skatten medför också en väldig förstärkning av statskassan.

Våra beslutsfattare bör stå i skamvrån för sin totala och långvariga underlåtenhet att ingripa mot den provocerande och omfattande skatteflykt som illojala utlandsflyttande entreprenörer i åratal tillåtits ägna sig åt.

I samband med den nu förestående översyn som skall göras om ägarskiften i våra fåmans-/entreprenörföretag yppas ett utmärkt tillfälle för vår nya riksdag att tvätta bort denna skamfläck.

 

 

 

Peter Sundgren är redaktör för WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS.

 

 

 

 

 

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt