Skip to content

"EU-migranternas rätt till sjukvård - om välfärdens exklusivitet och barnen som hamnar utanför"

ANALYS - av Kavot Zillén, jur. dr. i medicinsk rätt och universitetslektor i rättsvetenskap, Stockholms universitet 

 

Kavot Zillén, jurist och doktor i medicinsk rätt vid Stockholms universitet, analyserar i sin nyligen utkomna bok "Barn i välfärdsstatens utkant" (iustus förlag) EU-migranters barns rätt till sjukvård där hon bland annat illustrerar hur nuvarande lagstiftning exkluderar dessa barn från välfärdsinsatser. 


Utvecklingen av det moderna välfärdssamhället har medfört ett ökat ansvar för bland annat kommuner och landsting att säkerställa tillgång till välfärd för hela befolkningen. En central utgångspunkt för en fungerande välfärd är att det finns god hälso- och sjukvård och att alla vårdbehövande får tillgång till sådan vård på lika villkor och oberoende av ekonomisk ställning.

Hälso- och sjukvården kan följaktligen sägas utgöra en central välfärdsaktör med uppgift att ge vård efter behov och att förebygga ohälsa. Detta ansvar gäller inte minst gentemot särskilt utsatta grupper i samhället som inte alltid har möjlighet att hävda sina intressen.

Ett exempel på en särskilt utsatt grupp som på senare år uppmärksammats allt mer i den offentliga debatten är ekonomiskt och socialt utsatta unionsmedborgare som befinner sig i Sverige.

Sedan år 2010 har unionsmedborgare som lever i hemlöshet i Sverige och som i huvudsak försörjer sig genom gatubaserad aktivitet, såsom tiggeri och gatumusicerande, blivit alltmer synliga i samhället. Enligt den nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare är många av dessa personer romer som kommer från Rumänien och Bulgarien.

De flesta unionsmedborgare som söker sig till Sverige för att försörja sig genom tiggeri är vuxna, men det förekommer även att barn följer med.

Underåriga unionsmedborgare i Sverige som lever i ekonomisk utsatthet tillhör en särskilt utsatt grupp, då många av dem lever utan tillgång till bland annat barnbidrag, barnomsorg och skola. De lever på våra gator och torg under knappa ekonomiska förhållanden och många blir försörjda av sina föräldrar som ber om pengar för sin överlevnad.

Situationen för dessa personer medför särskilda utmaningar för samhället, exempelvis när det gäller vilken rätt och möjlighet de och deras familjer har till skola, barnomsorg, sjukvård och sociala insatser. Till följd av detta uppstår frågor om hur det svenska välfärdssamhället kan vara behjälplig i att främja goda levnadsvillkor för denna grupp – vilken välfärd är de och bör de vara berättigade till?

Att leva under de svåra förhållanden som ofta är vardag för barn i denna grupp innebär många gånger risk för hälsovådliga och otrygga situationer. Hemlöshet, fattigdom och social utsatthet kan leda till en mängd olika hälsoproblem inte minst för barn.

Förutom en ökad risk för smittsamma sjukdomar såsom tuberkulos, bronkiter och diarréer, drabbas fattiga, generellt sett, också i högre utsträckning av psykosocialt relaterade och miljörelaterade hälsoproblem.

Denna kategori av barn lever följaktligen under förhållanden där de på olika sätt far illa eller riskerar att fara illa och det kan inte råda något tvivel om att det finns ett tydligt behov för dem att ha tillgång till hälso- och sjukvård.

Trots detta verkar nuvarande lagstiftning exkluderande när det gäller dessa barns möjlighet att erhålla subventionerad sjukvård som en central välfärdsinsats. Detta ger upphov till frågor om varför några av samhällets mest utsatta hålls utanför välfärden och hur en sådan exkludering kan motiveras utifrån ett välfärdsperspektiv och likabehandlingsideal.

Mot bakgrund av de diskussioner som förts i samhället om tillgång till välfärdsinsatser för unionsmedborgare som lever i ekonomisk utsatthet i Sverige är det tydligt att många personer i denna grupp har begränsad möjlighet till välfärd här. Detta gäller även beträffande barn.

I boken studeras de centrala problem som det nuvarande regelverket medför för underåriga unionsmedborgare som lever i ekonomisk utsatthet i Sverige och som är i behov av sjukvård. På så vis synliggörs hur underåriga unionsmedborgare som lever i ekonomiskt utsatthet i Sverige missgynnas när det gäller deras rättsliga möjlighet att erhålla sjukvård och vilka folkrättsliga konsekvenser det kan få för Sverige.

Även om Sverige länge beskrivits som en välfärdsstat, där välfärd på lika villkor och förebyggandet av sociala orättvisor utgjort kännetecken, går vi idag går mot ett politiskt klimat där sannolikheten för att införa mer generösa regler beträffande särskilt utsatta grupper i samhället minskat.

Trots detta är en övergripande slutsats i boken att det utifrån ett människorättsperspektiv finns övervägande skäl att utvidga skyldigheten för landstingen att erbjuda subventionerad hälso- och sjukvård till dessa barn – särskilt beträffande akutvård.

Detta gäller inte minst mot bakgrund av de internationella åtaganden som Sverige har när det gäller att säkerställa rätten till hälsa och att den begränsade rätten till sjukvård som dessa barn har i Sverige troligtvis inte fullt ut överensstämmer med de hälsorelaterade rättigheterna i barnkonventionen som träder i kraft som lag i Sverige år 2020.

 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

 


 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt