Skip to content

"Judaspengar och häxprocesser - vår tids visgossar kommer kallas kronvittnen i historien"

DEBATT - av Börje Carlsson, f.d. kriminalpolis

 

Åklagare Thomas Ahlstrand vill ha kronvittnen eller varför inte införa Judaspengar (Dagens Juridik 2019-02-12).

Idag har polisen stora problem vid förhör av brottsmisstänkta. Störst problem får polisen om dessa vägrar prata överhuvudtaget. De sitter som musslor och svarar inte på varken tilltal eller frågor.

Lite lättare blir det om brottslingarna pratar om allt annat än brott. Får man de misstänkta att överhuvudtaget prata kan ibland detta leda fram till en relation där polisen kan gå vidare. Ytterligare något lättare blir det om den förhörde börjar ljuga. Då har polisen hamnat i ett bra läge som ofta kan leda fram till något bra.

Bäst är dock om den misstänkte erkänner. Hur det är idag med erkännande vet jag inte men min erfarenhet visar att det, i varje fall förr, inte var helt sällan som den misstänkte erkände sin del och ofta vägrade uttala sig om medgärningsmän. Men det var gott så.

Nu har propåer kommit om att regeringen vill låta utreda möjligheterna till kronvittnen. Ett kronvittne förväntas erkänna de grova brott han misstänks för och dessutom, mot strafflindring, även erkänna vilka hans medgärningsmän var samt deras roll.

Detta låter väl både bestickande och sympatiskt men frågan uppstår hur man ska kunna utkristallisera vad av den misstänktes påstående som är sant. Idag är ett erkännande, som inte styrks av annan bevisning, inget värt och hur ska då den misstänktes ”läggande” av medgärningsmän värderas.

Åklagaren Thomas Ahlstrand skriver om detta och säger att det inte är fult att "skvallra". Han ondgör sig över en artikel där artikelförfattarna använder ordet "angiveri" för att visa hur de avskyr detta och hur värdeladdat ordet är (Dagens Juridik 2019-02-05).

Han gör sig sedan skyldig till samma sak genom att använda ordet "skvallra". Visst båda orden har samma betydelse men inte alls samma värdeladdning.

Han fortsätter sedan med att han uppfattar att den som "skvallrar" har tagit ställning för samhället, för lag och rätt och vill vara med för att skapa ett bättre samhälle:

"Genom att 'gola' tar den kriminelle aktivt ställning för samhället och mot kriminaliteten. Det är inte fult att skvallra. Det som är fult är att tiga om, och dölja, och stötta onda gärningar och brott."

Jag trodde nog att åklagare Ahlstrand var mer klarsynt än så, för vill en misstänkt åstadkomma detta gör han nog det utan att bli någon ”skvallrare eller angivare”.

Hur ska polisen, åklagaren och rätten men framförallt åklagaren kunna avgöra varför någon "skvallrar" och därmed ge honom en hett önskad strafflindring som dessutom skulle göra hans vistelse på kåken näst intill outhärdlig. Handlar det om att ackordera fram ett frikännande?

Kanske är det enbart strafflindringen han vill komma åt, han bryr sig f-n om samhälle och om lag och rätt. Hur ska då hans uppgifter kunna värderas?

Nu börjar det hela likna något som förekom under häxprocesserna. "Visgossar" kunde också peka ut häxor och fick därigenom både berömmelse och aktning.

Vår tids visgossar kommer i historien att bli kallade kronvittnen. Hur gärna jag än vill att banditer ska åka fast låter detta som en dyrköpt seger.

Regeringens förslag är enligt åklagare Ahlstrand både klokt och bra, både ut brottsutredande perspektiv och moraliskt. Varför han blandar in moral förstår jag inte riktigt. 

Han säger vidare att med dagens system så tjänar den misstänkte på att förneka brott och blir han ändå fälld blir straffet inte strängare:

Idag är det nämligen tvärtom. En misstänkt som grips för brott kommer, med det system vi har idag, praktiskt taget alltid att tjäna på att förneka brott och att säga så litet som möjligt. Blir han ändå fälld blir straffet inte strängare och genom att neka ökar han sina chanser att bli frikänd."

Den misstänkte kommer praktiskt taget alltid att tjäna på att förneka men nu ska han således tjäna ännu mer på att erkänna. Detta trots att domstolarna sällan använder annat än den nedre tredjedelen i straffskalan.

Vad menar Ahlstrand, ska hans mening tolkas som att Ahlstrand framöver kommer att agera för att den som nekar ska dömas hårdare.

Slutsatsen blir att en misstänkt tjänar på att neka. Han ska tjäna ännu mer på att erkänna och om han dessutom lägger sina medgärningsmän så ska den stora moroten fram. Vilket betyder?

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här

 

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt