Skip to content

Ingen skyldighet att förse nyanlända med bostad efter två år - kommun vinner i domstol

Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Det strider inte mot bosättningslagen att säga upp bostadskontrakt för nyanlända efter två år - och det framgår inte heller i vilken utsträckning kom-munerna är skyldiga att tillhandahålla de nyan-lända bostäder eller hur bosättningen ska ordnas. Det konstaterar kammarrätten som därmed ger Lidingö stad rätt att säga upp bostadskontrakten för nyanlända.

 

Kommunstyrelsen i Lidingö stad beslutade i oktober 2017 att alla bostadskontrakt till nyanlända som anvisats till staden från och med den 1 mars 2016 skulle sägas upp.

Kontrakten skulle sägas upp i samband med att etableringstiden, som normalt är två år, gick ut.

Får söka sig till annan kommun för ny bostad
Beslutet om uppsägning av bostadskontrakten överklagades till förvaltningsrätten med hänvisning till att kommunstyrelsen felaktigt blandat ihop bosättningslagen med ersättningstiden om 24 månader i lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, etableringstiden.

Uppsägningen av bostadskontrakten riskerar, enligt mannen, att leda till att de nyanlända troligen måste söka sig till en anna kommun för att finna en ny bostad. 

Mannen hävdade att beslutet stod i strid med bosättningslagen som tydligt anger att bosättning ska ske i kommunen samt att den syftar till att jämt födela nyanlända över hela landet för att förbättra mottagande och integration och att en uppsägning av bostadskontrakten skulle kringgå dessa syten.

Kommunen hävdar sin rätt till uppsägning
Lidingö stad ansåg, å andra sidan, att lagstiftaren har överlåtit åt de enskilda kommunerna att lösa bosättningsfrågan på bästa sätt utifrån lokala förutsättningar och har medvetet valt att inte definiera begreppet bosättning närmare.

Det finns enligt Lidingö stad ingen motsättning mellan bosättningslagen och socialtjänstlagen eftersom de reglerar olika saker.

Kommunen hävdade att det finns sakliga skäl för att tillhandahålla bostad åt gruppen nyanlända under etableringstiden, men att "alla Lidingöbor därefter bör behandlas lika i enlighet med nämnda princip.

Förvaltningsrätten konstaterar i domen att lagstiftarens avsikter, som framgår av förarbetet till bosättningslagen, inte tydligt framkommer i den slutliga lagtexten och gav därför kommunen rätt. 

Överklagade till Kammarrätten
Domen överklagades till kammarrätten som konstaterar att vad som avses med att ta emot en nyanländ för bosättning i kommunen inte framgår av lagtexten.

Enligt kammarrätten framgår inte heller i vilken utsträckning anvisade kommuner är skyldiga att tillhandahålla de nyanlända bostäder eller hur bosättningen ska ordnas.

Även kammarrätten går på kommunens linje
Med hänsyn till hur lagen är utformad och det som anges i förarbetena anser kammarrätten att "bosättningslagen inte ställer upp något hinder mot att en kommun erbjuder boenden som endast är tillfälliga till nyanlända som anvisas".

Kommunstyrelsens beslut kan därför inte anses strida mot den skyldighet att ta emot nyanlända för bosättning i kommunen som följer av bosättningslagen.

Kammarrätten instämmer därmed i förvaltningsrättens bedömning att kommunstyrelsens beslut inte strider mot lag eller annan författning.

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här 

  • William Eriksson

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt