Skip to content

"En duktig sumprunkare är icke att förakta - och poliserna måste få göra vad de drömde om"

KRÖNIKA - av Sven Cavallin, f.d. rådman i bl. a. Blekinge tingsrätt

 

”Plikten framför allt” var ju Konung Gustav VI Adolfs valspråk och faktiskt också en bärande tanke som präglade mångas livsåskådning under den tid jag växte upp. ”Arbete befordrar hälsa och välstånd samt förhindrar många tillfällen till synd” var ju vid den tiden en annan sådan vedertagen sentens. Arbeta måste man – det var liksom inget att be för.

Den latinska devisen ”ora et labora” - det vill säga "bed och arbeta" - härstammar från medeltida munkteologi. Tja, det innebär måhända att utförs knoget beende det till eget boende må lända eller så… 

”När livet har varit som bäst har det varit möda och arbete” och ”den bästa dagen är en dag av törst” är andra exempel på uttryck för detta kanske ödmjukt unika - att plikterna sätts först och en snöd tillfredsställelse av de egna behoven får ge vika.

Klart är nock att de flesta människor helt enkelt mår bra av att arbeta. Det ger på något sätt en mening åt tillvaron - ett raison d'être i jämmerdalen - och får en att stå ut med egna och andras eländen, varav man i rikt  mått kan förses.

På vilken nivå ens arbete utövas är mindre viktigt. Det väsentliga är att göra ett bra jobb. Att som - på farfars tid - stå och runka sump kan säkert ge samma känsla av arbetstillfredsställelse som mången ädlare ansedd syssla.

Just detta med arbetstillfredsställelsen upplever jag nog vara det allra viktigaste i livet. Få saker har glatt mig mer än när jag någon gång har lyckats förlika bittert tvistande parter och fått dem att ta varandra i hand efter åratals fejder.

På samma sätt kan jag tänka mig att en rörmokare känner sig när han lyckats lösa ett avloppsproblem för den familj som anlitat hans tjänster eller en bilmekaniker som äntligen fått motorn i den gamla rishögen att spinna som en katt - till belåtenhet för bilägaren.

Min enkla kolartro är att en sådan här känsla av tillfredsställelse med vad man lyckats utföra genom eget arbete är något oerhört viktigt för alla människor - som sagt kanske det mest väsentliga i livet.

Att som arbetsgivare bortse från betydelsen av denna arbetstillfredsställelse är inte särskilt välbetänkt. Det är istället synnerligen dålig personalpolitik och straffar sig ganska snart genom att man får ett rejält försämrat arbetsresultat. Detta gäller alls icke bara i industriell produktion utan i all verksamhet.

Om man riktar blicken mot den polisiära verksamheten i det här landet tycks, enligt i medierna redovisad statistik, arbetsresultaten de senaste åren ha allvarligt försämrats. Min uppfattning är att den så kallade polisreformen år 2015  kan vara starkt bidragande härtill. Denna är tydligen mer inriktad på centralisering av tillgängliga resurser än på att få diverse mindre enheter inom polisen att fungera optimalt.

En ökad toppstyrning är enligt min mening klart kontraproduktiv och försämrar allvarligt möjligheterna att stävja brottslighet lokalt, vilket nock för gemene man upplevs som en huvuduppgift för polisen.

De flesta brottsutredningarna läggs idag ned och det ganska omgående. Order "uppifrån" ryktas det om och det är mycket illavarslande. Det framstår som att man inom polisledningen numera helt tappat fokus på den egentliga polisverksamheten.

Den polisiära närvaron i ett flertal småstäder minimeras och känslan av otrygghet ökar markant hos medborgarna - allt efter vad som också rapporteras i media.

I många kommuner har man beslutat om, eller överväger att besluta om, anlitande av väktare för att nödtorftigt upprätthålls ordningen på allmänna platser. Detta borde få ansvariga politiker att skämmas rejält. Det är ju en av polisens främsta uppgifter och denna uppgift har man alltså de senaste åren kapitalt misslyckats med på många håll.

Många är de som i likhet med mig bekymrar sig över detta. Det är dock min fasta övertygelse att en ordentlig polisiär resursomfördelning till lokal nivå med kvarterspoliser och smärre - lokalt utspridda  enheter - skulle kunna bidra till ett förnyat förtroende för svensk polis.

Detta skulle också kunna ge just den arbetstillfredsställelse hos de verksamma poliserna, vilken de under senare år bittert saknat.

Min tro är att detta i framtiden också skulle kunna innebära att färre goda poliser lämnar sitt yrke. Ingen kan övertyga mig om att de som i förtid lämnar polisyrket idag gör det främst på grund av missnöje med lönen - vad det i det avseendet kunde handla om måste de ju haft klart för sig från sina första steg på den banan.

De som idag lämnar polisyrket i förtid är helt enkelt hjärtligt utledsna på att de i sin verksamhet inte ges tillfälle att fullgöra den syssla de drömde om.

Här och nu är det alltså för ansvariga politiker hög tid att tänka om och göra rätt!

Samhället kan helt enkelt inte undvara en väl fungerande polismakt. Det behövs erfarna, kloka poliser - inte minst lokalt – för detta.

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här

 

 

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt