Skip to content

"En feltanke av sällan skådat slag - när åklagare och advokater är överens måste ministern tänka om"

DEBATT - av advokaterna Behrang Eslami och Anton Strand, Advokatfirman Defens

 

Regeringen har i en proposition föreslagit att åklagare ska ges rätt att i vissa fall utse försvarare till misstänka personer. Justitieminister Morgan Johansson har nyligen uppgett till TT att "det inte skulle finnas ett bättre sätt att lösa det på".

Andreas Carlson, rättspolitisk talesperson för KD och Johan Forssell, rättspolitisk talesperson för M, har i en artikel (Dagens Juridik 2019-02-20) påpekat att regeringen luckrar upp rättsstatens principer. Vi delar deras uppfattning.

Som Andreas Carlson och Johan Forsell lyfter fram, har förslaget mötts av kritik från remissinstanser som Advokatsamfundet, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Justitiekanslern, Lunds universitet och Uppsala universitet.

I Sverige är det domstolarna som förordnar försvarare och den som är misstänkt för brott har rätt att begära den advokat denne önskar som försvarare. Om den misstänkte inte namnger en försvarare, kan rätten utse en försvarare åt denne.

Regeringens förslag innebär att försvarare istället skall förordnas av åklagaren under kvällar och helger, en feltanke av sällan skådat slag ur ett rättssäkerhetsperspektiv.

Som brottmålsadvokater anser vi förstås det högst angeläget att den som är misstänkt för brott snabbt får en försvarare, detta oavsett när behovet uppstår. Regeringens förslag om att låta åklagare förordna offentliga försvarare är dock direkt olämpligt av flera skäl:

  • Åklagaren som ju själv är part i brottmålsprocessen, ska inte vara involverad i att förordna försvararen. Försvararen är åklagarens motpart och den som själv är part i en process ska inte ha möjlighet att välja sin motståndare. 
  • Det är av såväl rättssäkerhetsskäl som processrättsliga principer mer lämpligt att domstolen förordnar försvarare. Domstolen är inte part i processen, vilket innebär att eventuella frågor om jäv inte aktualiseras.
  • Om åklagaren skulle förordna försvarare, skulle det kunna innebära att åklagaren tvingas göra bedömningar av vilken advokat som skulle förordnas för en misstänkt. Särskilda bedömningar krävs tex vid grova brott och då ungdomar är misstänkta. Åklagaren skulle oavsett val av advokat mötas av skepsis kring valet. 
  • Det är av största betydelse att tänka utifrån den brottsmisstänktes perspektiv i situationen. Den misstänkte skulle komma att ställa sig frågan om försvararen är lämplig för uppdraget eller om denne utsetts för att den passar åklagaren.
  • Förslaget skulle i praktiken innebära kostnadsökningar för staten då antalet byten av försvarare sannolikt skulle öka. Att det vore billigare för en myndighet än en annan att administrera saken förefaller vidare osannolikt. 

Åklagaren har enorma resurser i form av den egna myndigheten och polismyndigheten. Den misstänkte har endast sin försvarare.

Det är av största betydelse att den misstänkte hyser förtroende för sin försvarare och att samarbetet mellan försvararen och den misstänkte fungerar fullt ut.

Regeringen bör ännu en gång beakta den starka kritik remissinstanserna, yrkesverksamma advokater, åklagare och domare med rätta har anfört och återkalla lagförslaget.

Justitieminister Morgan Johansson bör ha erfarenhet nog att inse det uppenbart olämpliga i det förslag han bär fram. Vi ber Morgan Johansson överväga om det är lämpligt att utifrån kortsiktig och felaktigt adresserad besparingsiver åsidosätta grundläggande rättsliga principer och riskera förtroendet för rättsväsendet.

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt