Skip to content

"Åklagare ska inte kunna utse offentliga försvarare - vi är inte rättsväsendets allt-i-allo"

DEBATT - Emma Berge, ordförande för Saco-S Åklagarmyndigheten

 

Om du grips på kvällen som misstänkt för ett allvarligt brott så kommer snart åklagaren att vara den som utser din försvarare. Känns det bra?

I dagarna fattar riksdagen beslut om genomförande av EU:s rättshjälpsdirektiv. Delar av förslaget till lagändringar har stor principiell betydelse för vårt rättsväsende och får även andra konsekvenser som måste uppmärksammas.

Om förslaget antas av riksdagen har ekonomiska skäl getts större tyngd än grundläggande rättsstatliga principer.

Ändringar av detta slag riskerar att på sikt urholka vår rättsstat och förtroendet för rättsväsendet. Förslaget behöver därför förändras innan beslut fattas.

Rätten till en offentlig försvarare är en viktig del i misstänktas och tilltalades grundläggande rättsskydd. Inom EU har det genomförts ett omfattande arbete för att stärka skyddet. Bland annat har ett direktiv tagits fram som fastställer minimiregler om bland annat rätt till rättshjälp för misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden.

Enligt nuvarande lagstiftning förordnas offentlig försvarare av domstol. Tingsrätterna har viss beredskap på helger dagtid för att bland annat kunna förordna offentlig försvarare och ta emot häktningsframställningar.

Regeringen landar i, vilket är helt riktigt, att det finns behov av att kunna förordna en offentlig försvarare även under kvällar och nätter. Regeringen framhåller att domstolsprövning är utgångspunkten och att detta är en rättssäkerhetsgaranti.

Därefter slås det fast att det skulle medföra en ökad kostnad för rättsväsendet att inrätta och upprätthålla en sådan ordning vid domstolarna. Regeringen menar att detta skulle medföra att rättsväsendets resurser används på ett sätt som inte framstår som effektivt eller ändamålsenligt.  

Istället föreslår regeringen att när domstolen inte är tillgänglig för beslut får åklagaren, i avvaktan på rättens beslut, förordna en offentlig försvarare för en misstänkt som är gripen eller anhållen och som har ett brådskande behov av en försvarare. Beslutet ska snarast möjligt överlämnas till rätten för prövning. 

Här görs således en avvägning mellan grundläggande rättssäkerhet och ekonomiska förhållanden.

Den offentliga försvararen är den person som den misstänkte ska kunna känna full tillit till. Försvararen ska vara den person som alltid tänker på klientens bästa och som bara har sin klients intressen för ögonen. Den offentlige försvararen är grundstenen i den misstänktes försvar.

Den offentliga försvararen är både den misstänktes men också allmänhetens garant för att den som misstänks för brott får de bästa förutsättningarna för sitt försvar, att rättssäkerheten upprätthålls och att statens maktutövning granskas kritiskt.

Hur kommer en misstänkt och allmänheten att uppfatta det när åklagaren, motparten i brottmålsprocessen, utser den offentliga försvararen åt den som har gripits för brott? Och vem ska åklagaren utse, hur ska vi välja vilken advokat som är lämplig?

Hur ska den misstänkta kunna känna fullt förtroende för den försvarare som har utsetts av åklagaren, den person som också beslutar om anhållande och som senare är den part som kommer att sitta mitt emot en i rättssalen om åtal väcks?

Åklagarmyndigheten har en jourverksamhet för fullgörande av åklagaruppgifter utanför kontorstid. Det finns åklagare i tjänst dygnet runt men varje jouråklagare bevakar ett mycket stort geografiskt område. En onsdagsnatt arbetar inte fler än sju åklagare i hela landet.

Den åklagare som har jour arbetar med förundersökningsåtgärder som inte kan vänta till kontorstid. Det är periodvis ett mycket högt arbetstryck och jouråklagaren har inte tid att utöver åklagarjobbet också lägga tid på att hitta och utse en offentlig försvarare. Vi har fullt upp med att hantera det som är åklagarnas uppdrag: att leda förundersökningar om brott.

Vi ska ta emot de inkommande samtalen från polisen som anmäler att de har gripit någon, fatta beslut om anhållande när den gripne har förhörts, fatta beslut om husrannsakningar, besluta om människor ska begäras häktade eller inte och ge instruktioner om vilka åtgärder som polisen ska vidta i olika brådskande förundersökningar.

Om lagförslaget går igenom kommer arbetsmiljön för åklagare under jourtid försämras radikalt eftersom arbetet med att utse försvarare kommer att ta tid. Risken ökar för att polisen får vänta i telefonkö och att akuta förundersökningsåtgärder blir lidande på grund av att åklagaren är upptagen med att kontakta försvarare och skriva beslut om försvararförordnanden.

Detta är inte acceptabelt vare sig ur rättssäkerhetsperspektiv eller arbetsmiljöperspektiv.

Det innebär att Åklagarmyndigheten måste tilldelas större anslag för att kunna ha fler åklagare i tjänst för att göra något som egentligen är domstolarnas arbetsuppgift. Och det är knappast en kostnadsneutral lösning för staten.

Sammanfattningsvis är uppgiften att förordna en offentlig försvarare en uppgift för domstol. Åklagare ska under jourtid ägna sig åt det som är åklagarens uppgifter: att leda förundersökningar och fatta tvångsmedelsbeslut.

Åklagare är inte rättsväsendets allt-i-allo som lagstiftaren kan lägga på ytterligare arbetsuppgifter som dessutom ska rymmas inom ramen för befintliga anslag.

Jag och landets åklagare hoppas att justitieutskottet under sin behandling av ärendet står upp för de rättsstatliga principerna och tar hänsyn till de konsekvenser som beskrivits ovan. Jag menar att domstolarna omedelbart måste tilldelas resurser för att inrätta ett utökat jour- och beredskapssystem.

 

 

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här

 

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt