Skip to content

"Juridikfabriken göder extremisternas berättelse - och marinerar domarnas fördomar"

JK

KRÖNIKA - av Jan Kallberg, jur.kand. och fil.dr. verksam i USA

 

Att åklagare, polis, häktespersonal och domare sitter i samma byggnadskomplex är att helt ignorera mänskliga beteenden och spela tron att domstolen är ett hjul i ett straffande riggat samhällsmaskineri rätt i händerna. Vi kan kalla det ”utanförskap” och ”misslyckad integration” men i absoluta statsmannatermer är det en förlorad legitimitet med efterföljade undergrävd auktoritet.

Det hela blir inte bättre av att man kallar rättscentrum ett sätt att samla hela rättskedjan och de brottsbekämpande myndigheterna på ett och samma ställe.

När blev en domstol brottsbekämpande eller en förlängning av polis och åklagare som en del av en rättskedja? En domstol har en enda primäruppgift - att pröva om den presenterade bevisningen håller för att döma eller fria.

Om en domstol blir brottsbekämpande bäddar man in ett samhällsintresse av en specifikt utfall, och att bevisning skall ses i det ljuset, och då är man inte självständig, rättvis och bevisningen vägs inte längre med guldvåg utan antas eller förkastas efter förutbestämda kvalifikationer.

Att säkerställa att domstolarnas självständighet aldrig kan ifrågasättas är en demokratisk rättsstats basala uppgifter. Därför passar inte juridikfabriken in i en legitim demokratisk rättsstat.

“New Public Management” får klä skott för ett isberg av dumheter inom offentlig förvaltning men det är mer ett tecken på att endast Sverige svenska krusbär haver än att modern förvaltning automatiskt innebär att ekonomiska styrmekanismer skall övertrumfa grundläggande rättsprinciper och samhällsvision - eftersom dålig ledning och ogenomtänkta beslut inte kommer från ”New Public Management” utan inhemskt undermåligt ledarskap.

Den amerikanske statsvetenskapsmannen Dwight Waldo, som myntade ”New Public Management” under en konferens år 1968, skrev år 1979 boken ”The enterprise of public administration”. Där beskriver han hur komplex offentlig verksamhet är jämfört med privat verksamhet där man i offentlig verksamhet måste väga in faktorer som konstitutionalitet, legimititet, auktoritet, tilltro, medborgarnas rättigheter och hur fokus är att säkerställa att medborgarens förväntningar på det allmänna korresponderar med hur dessa publika tjänster levereras.

Det finns ett dolt värde i att rekrytera chefer som läser och förstår innan de föreläser och föreslår. Juridikfabriken är en produkt av genuint dåligt offentligt ledarskap.

Man behöver inte ha studerat mänsliga beteenden och hur vi interagerar som sociala varelser för att förstå att om man spelar innebandy tillsammans, äter lunch ihop, parkerar samtidigt i samma garage och går på varandras julfester kommer att ha gemensamma normativa inställningar och att attityder migrerar från en undergrupp till en annan.

Den största faran jag ser är inte att man diskuterar enskilda mål, eller att det blir föremål för ett förutfattat beslut i bastun, för så mycket integritet tror jag att man har. Problemet är istället de systematiska synsätten som rör sig från en grupp till en annan. Att ordningspolisen, utredarnas och häktets syn blir en del av åklagarnas prioriteringar och lagmännens weltanschauung.

När hela juristfabriken är marinerad i fördomar som får fäste som etablerade sanningar - då har rättstaten gått i graven. Däri ligger risken med rättscentrum. De första som fångar upp den attityden är säkerligen de som innefattas av fördomarna, vilket skapar lägre legitimitet och förtroende för domstolarnas självständighet.

Alla extremiströrelser har en sak gemensamt - de ser sig som ”offer” för ett samhälle som är riggat emot dem. Juridikfabriken göder extremism eftersom den - befogat eller ej - visualiserar för extremister en osjälvständig, orättvis och redan i förväg riggad samhällsapparat.

Extemister blir extrema för att de söker något där den extrema rörelsen ger svartvita svar - en klarhet i förvirrade själar. Juridikfabriken passar en extremistisk berättelse som den exekutiva armen av den politiska viljan, osjälvständig och servil till makten.    

Det är dags att separera domstolar från polis och åklagare och bryta upp denna sammansmältning. För det allmänna är det viktigare att legimiteten och förtroende försvaras än att spara några kronor genom att alla myndigheter kan dela bastu. För då är bastu strategin - och rättstaten får följa efter.    

 

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt