Skip to content

HFD: "dröjsmålet inte oskäligt" när kommun inte ordnat särskilt boende till pojke ett år efter beslut

Foto: DJ

Det kan inte krävas att en kommun, för att slippa betala en särskild avgift, ska göra avkall på sin rådighet när man utifrån de individuellt utredda stödbehoven ska "avgöra vad som ska ingå i en insats och hur denna ska utformas". Det slår Högsta förvaltningsdomstolen fast och konstaterar att det därmed saknas förutsättningar att ålägga kommunen en särskild avgift.

 

En pojke som genom dom bedömts berättigad till bostad med särskild service för barn och ungdomar, i syfte att kunna slutföra sin gymnasie-utbildning på annan ort, fick inte ta del av insatsen inom rimlig tid.

Ålades betala en miljon i särskild avgift
Domen vann laga kraft i november 2014 men hade fortfarande inte verkställts ett år senare, då pojken till slut meddelade att han inte längre ville ha insatsen. Pojken började istället på en annan gymnasieskola nära hemorten.

Förvaltningsrätten i Malmö ålade i början av 2016 därför Simrishamns kommun att betala en särskild avgift till staten på en miljon kronor efter en ansökan från Inspektionen för vård och omsorg, IVO.

Omständigheter utanför kommunens kontroll
Kommunen överklagade avgörandet till Kammarrätten i Göteborg och hävdade att dröjsmålet berott på omständigheter som legat utanför kommunens kontroll.

Enligt kommunen hade nämligen den enda utföraren som haft möjlighet att utföra insatsen inte gått med på de villkor som kommunen velat avtala om, utan hade krav på att få utgå ifrån sin egen bedömning av pojkens hjälpbehov, och kräva ersättning därefter.

Utgjorde inte särskilda skäl
Kammarrätten ansåg, likt förvaltningsrätten, att kommunen skulle åläggas den särskilda avgiften, bland annat med tanke på att boendet varit nödvändigt för att pojken skulle kunna fullfölja sin skolgång.

De skäl som kommunen uppgett ansågs av kammarrätten inte utgöra sådana särskilda skäl som krävs för att de skulle slippa att betala avgiften.

Kammarrätten beslutade dock, mot bakgrund av att det av förarbetena framgår att en så hög avgift som en miljon kronor endast ska dömas ut i undantagsfall, att avgiften skulle sänkas till 500 000 kronor.

"Kan inte krävas att man gör avkall på sin rådighet"
Högsta förvaltningsdomstolen river nu upp underinstansernas avgöranden och avslår IVO:s ansökan.

Enligt HFD ”kan det inte krävas att en kommun, för att undgå att bli skyldig att betala särskild avgift, ska behöva ge avkall på sin rådighet att med utgångspunkt i de individuellt utredda stödbehoven avgöra vad som ska ingå i en insats och hur denna ska utformas”.

Dröjsmålet kan därför "inte anses oskäligt", menar HFD, som konstaterar att det därmed saknas förutsättningar att ålägga kommunen en särskild avgift.

  • Alt-texten
    Malin Roubert

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt