Skip to content

"EU-domstolen ger Öresundspendlarna rätt - en rejäl hemläxa när det gäller hafsverk vid lagstiftning"

DEBATT - av Finn Madsen, advokat och juris doktor h.c. och Krister Thelin, f.d. hovrättslagman och ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter

 

Den 18 maj 2017 avslog Justitiekanslern ersättningskrav från 565 Öresundspendlare som drabbats av de ID-kontroller som införts vid gränspassage mellan Danmark och Sverige och som var i kraft under tiden från januari 2016 till maj 2017.

Grunden för kraven från pendlarna var att kontrollerna, i form av skyldighet för transportörer att kontrollera passagerares ID-handlingar, stred mot Schengenregelverket som garanterar fri rörlighet vid resor mellan EU:s medlemsländer.

ID-kontrollerna hade främst drabbat pendlare från Danmark till Sverige genom ökad restid, fler tågbyten, färre tågavgångar, fler förseningar och ökad trängsel. Pendlare hade tvingats säga upp sig från arbeten på den danska sidan, skaffa bostad i Danmark, tvingats till dyrare pendling med bil istället för tåg och många hade drabbats av stress och ångest till följd av problemen med att pendla.

Problemen ledde till att antalet pendlare mellan Sverige och Danmark kraftigt gick ned.

JK fann också att det var helt klart att många pendlare i Öresundsregionen hade förorsakats betydande olägenheter i samband med resor mellan Danmark och Sverige som en följd av ID-kontrollerna. JK konstaterade dock att det saknades praxis rörande frågan från EU-domstolen och att det inte var tillräckligt klart att kontrollerna var oförenliga med EU:s regelverk. Detta trots att EU-kommissionen tidigare slagit fast, beträffande Tjeckien, att transportöransvar var otillåtet vid resor intra-Schengen och att JK i remissyttrande i samband med införandet av lagen om ID-kontroller angett allvarliga betänkligheter och avstyrkt att lagen infördes.

EU-domstolens har nu i ett avgörande[1] bekräftat kommissionens tidigare inställning och slagit fast att transportörsansvar vid inre gräns mellan medlemsländer är oförenligt med Schengenreglerna. Målet gällde två spanska bussbolag med trafik till Tyskland och förhållandet att bussbolagen enligt tysk lag är skyldiga att kontrollera att passagerarna har rätt att resa in i Tyskland.

EU-domstolen slår nu fast att dessa kontroller motsvarar gränskontroll enligt Schengenreglerna eftersom kontrollerna utförs i samband med gränspassage, att dessa syftar till att avgöra om passagerarna får passera gränsen och att kontrollerna sker systematiskt och generellt.

Att kontrollerna utförs av annan personal än gränskontrollanter spelade därför ingen roll. Domstolen konstaterar att en annan bedömning medför att Schengenreglerna lätt kan kringgås och att reglerna skulle sakna effektivitet.

Det står därmed klar att JK:s avslag var felaktigt och att pendlarna var berättigade till ersättning. Det står också klart att ID-kontrollerna aldrig skulle ha införts.

Att Sverige begick fördragsbrott och införde en lagstiftning i strid med en av EU:s grundläggande friheter blir inte mindre allvarligt av att lagstiftaren måste ha insett att risken härför var betydande. Detta eftersom beredningen av ID-Lagen i flera avseenden stred mot de krav som uppställs i Regeringsformen.

Remissinstanser fick endast några dagar på sig att yttra sig och instanser som borde tillfrågats, till exempel Kommerskollegium som övervakar ny lagstiftnings tillämplighet med EU-regler, bereddes inte tillfälle att yttra sig.

Lagrådet konstaterade också i sitt yttrande att lagförslaget byggde på ett otillfredsställande beredningsunderlag och avstyrkte att lagen infördes. Detta var synnerligen allvarligt enligt lagrådet eftersom förslaget innefattade en undantagsliknande lagstiftning och innebar inskränkning av den personliga friheten. Det inträffade bör alltså tjäna som rejäl hemläxa när det gäller hast- och hafsverk vid lagstiftning.

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt