Skip to content

"Betydelsen av internprissättningsdokumentation vid beslut om skattetillägg"

DEBATT - av Tobias Almqvist och Camilla Berkesten Hägglund, specialiserade på företagsbeskattning samt process- och förfarandefrågor vid KPMG:s skatteavdelning.

 

Skatteverket har i ställningstagande den 3 december 2018 (202 251680-18/111) lämnat information om verkets syn på betydelsen av internprissättningsdokumentation vid beslut om skattetillägg.

Enligt Skatteverket kan sådan dokumentation, som inges med inkomstdeklaration, inte anses aktualisera Skatteverkets särskilda utredningsskyldighet och därmed utesluta att oriktig uppgift lämnats, med mindre än att den skattskyldige genom särskild anvisning fäst verkets uppmärksamhet vid en särskild uppgift i dokumentationen.

Skatteverket anser dock att ingiven internprissättningsdokumentation kan ha betydelse för frågan om befrielse från skattetillägg ska medges.

Oriktig uppgift och internprissättning
Av 49 kap. 4 § skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL, framgår bland annat att skattetillägg tas ut av den som på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för egen beskattning.

En uppgift anses enligt 49 kap. 5 § fösta stycket SFL vara oriktig om det klart framgår att en lämnad uppgift är felaktig eller att en uppgift som ska lämnas till ledning för beskattningen har utelämnats.

En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om uppgiften tillsammans med övriga uppgifter som har lämnats eller godkänts utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut eller om uppgiften uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

Vad som utgör en oriktig uppgift i internprissättningssammanhang är många gånger svårt att avgöra och praxis på området är begränsad. De regelverk som styr värderingen består av internationella riktlinjer och så kallad soft law och bedömningarna kan vara komplexa.

Skatteverket anför i sitt ställningstagande att internprissättningsdokumentation som den skattskyldige inte ingivit till Skatteverket inte har lämnats till ledning för beskattningen. Sådan dokumentation utgör följaktligen inte sådana uppgifter som ska beaktas vid bedömningen av om oriktig uppgift har lämnats.

Skatteverket anser att dokumentation som ingivits med inkomstdeklarationen förvisso utgör sådant material som ska beaktas vid bedömningen av om en oriktig uppgift lämnats men att det inte ingår i en normal granskning att gå igenom en omfattande och okommenterad dokumentation.

Följaktligen menar Skatteverket att uppgifter som sålunda ingivits inte kan anses aktualisera Skatteverkets särskilda utredningsskyldighet och därmed utesluta oriktig uppgift.

Den särskilda utredningsskyldigheten kan dock, enligt Skatteverket, aktualiseras om den skattskyldige genom hänvisningar till del av dokumentationen uppmärksammat verket på en skatterättslig frågeställning som medför att det finns skäl att närmare utreda prissättningen.

Att Skatteverket nu förtydligat sin inställning i fråga om utredningsskyldighetens omfattning i relation till upprättad internprissättningsdokumentation är givetvis välkommet, även om skattskyldiga kan tänkas ha en annan uppfattning i fråga om utredningsskyldighetens gränser. Därmed ökar förutsebarheten i Skatteverkets rättstillämpning och skattskyldigas möjligheter att undvika efterbeskattning och påförande av skattetillägg. Eftersom skattetillägg utgör ett straff i Europakonventionens mening är detta särskilt värdefullt.

Det bör dock noteras att ställningstagandet väcker vissa följdfrågor.

Omfattningen av Skatteverkets särskilda utredningsskyldighet har prövats i ett flertal avgöranden, se bland annat RÅ 2003 ref. 4, RÅ 2005 not. 4 och RÅ 2008 ref. 51. Högsta förvaltningsdomstolen har därvid uttalat att sådan utredningsskyldighet aktualiseras i situationer då det framstått som närmast uteslutet att viss uppgift eller yrkande skulle godtas av Skatteverket utan närmare utredning.

Dessa avgöranden tar enligt vår uppfattning närmast sikte på en kvalitativ bedömning av den lämnade uppgiften.

Skatteverkets nu aktuella uttalande avser istället utredningsskyldigheten i ett kvantitativt avseende, det vill säga hur omfattande material som Skatteverket normalt kan krävas att granska. I denna fråga saknas enligt vår bedömning ledning i förarbeten och i rättstillämpningen som gör det möjligt att med någon säkerhet avgöra vilken omfattning eller struktur som det generellt krävs för att en internprisdokumentation ska kunna aktualisera Skatteverkets särskilda utredningsskyldighet.

I RÅ 2003 ref. 22 uttalade Högsta förvaltningsdomstolen att en sådan brist i en deklaration, som det får anses närmast uteslutet att Skatteverket inte skulle ha upptäckt vid en normal granskning, inte föranleder skattetillägg.

Vad som avses med en normal granskning, och därmed gränsen för Skatteverkets särskilda utredningsskyldighet, är naturligtvis en fråga som måste bedömas från fall till fall. Med hänsyn härtill framstår Skatteverkets uttalande i ställningstagandet i denna del väl kategoriskt.

En dokumentation som innehåller lättillgängliga och anmärkningsvärda uppgifter kan enligt gällande rätt inte anses utesluta Skatteverkets särskilda utredningsskyldighet endast på den grunden att den är omfångsrik.

Befrielse från skattetillägg
Skatteverkets ställningstagande behandlar även frågan om i vilka situationer en internprisdokumentation kan föranleda befrielse från skattetillägg.

Av 51 kap. 1 § första stycket SFL, följer att Skatteverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från en särskild avgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Sådan oskälighet är enligt ställningstagandet för handen om den skattskyldige upprättat en tillräcklig dokumentation med avseende på den prissättning som ligger till grund för skattetillägget, under förutsättning att dokumentationen följts i inkomstdeklarationen. I sådant fall ska, som utgångspunkt, halv befrielse från skattetillägg medges.

Med tillräcklig avses att dokumentationen i fråga om sakomständigheter och transaktioner korrekt ska avspegla den eller de transaktioner som ligger till grund för förekomsten av oriktig uppgift.

Vidare får väsentlig information inte ha utelämnats, jfr 39 kap. 16 b-16 e §§ SFL samt 9 kap. 9-19 §§ skatteförfarandeförordningen (2011:1261).

Det krävs dock inte att dokumentationen i och för sig ska möjliggöra fastställande av korrekt beskattning. Skatteverket anser inte heller att mindre dröjsmål med dokumentationens upprättande eller tillhandahållande utesluter befrielse.

Enligt ställningstagandet kan emellertid befrielse inte komma i fråga för det fall att dokumentationen förvisso är tillräcklig, men den skattskyldige inte implementerat densamma i verksamheten. Inte heller kan befrielse komma i fråga vid väsentliga avvikelser från vedertagna uppfattningar eller metoder för en korrekt prissättning enligt OECD:s riktlinjer.

Slutligen kan noteras att Skatteverket anser att grund för hel befrielse kan vara för handen om den oriktiga uppgiften avser en svår skatterättslig bedömning, jfr 51 kap. 1 § 2 st. 1 b. SFL.

Avslutande kommentar
Ställningstagandet är ett välkommet förtydligande av Skatteverkets bedömning av dels omfattningen av den särskilda utredningsskyldigheten i förhållande till inlämnad interprissättningsdokumentation, dels befrielsegrundernas tillämplighet.

Det kan dock ifrågasättas om Skatteverkets gränsdragning, beträffande när den särskilda utredningsskyldigheten aktualiseras, är förenlig med gällande rätt.

Uttalandet om att verket inte har någon skyldighet att granska omfattande och okommenterad dokumentation framstår som något onyanserat och kategoriskt. Vad som utgör en sådan omfattande dokumentation som inte kan anses ingå i en normal granskning beskrivs inte närmare.

Skatteverkets uppfattning är dock att ingivna dokumentationer i normalfallet är av sådan omfattning att de inte ingår i en normal granskning. Detta är problematiskt och något som skattskyldiga kan ha anledning att ifrågasätta.

Tydliggörandet av när befrielse från skattetillägg kan förekomma ligger enligt vår bedömning väl i linje med gällande rätt. Frågor om internprissättning har många gånger sin grund i svåra värderingar av underliggande transaktioner.

Rättssäkerhets- och proportionalitetshänsyn kräver därför en generös tillämpning av befrielsegrunderna.

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt