Skip to content

"Mänskliga rättigheter, globala värdegrundsprojekt - och uppifrån givna moraliska värderingar"

KRÖNIKA - av Magnus Åhammar, rådman vid Förvaltningsrätten och Migrationsdomstolen i Stockholm

 

Det får anses vara en given utgångspunkt att ett accepterande av begreppet alla människors lika värde (värdighet) utgör en förutsättning för tillämpningen av de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Grunden för acceptansen vilar stabilt på moralfilosofisk och naturrättslig grund.

Människan har en inneboende och universell rätt till liv, frihet och egendom. Universell i den betydelsen att den gäller överallt och för alla oavsett kön, sexuell läggning med mera. Vidare måste man tänka sig att en inneboende mänsklig rättighet också var gällande i tiden före statsbildningar och annan lagstiftning överhuvudtaget.

En grundläggande mänsklig rättighet har företräde före statens eller det allmännas intressen och individens mänskliga rättigheter begränsas endast av ett eventuellt inkräktande på andra individers möjligheter av att få utöva sina mänskliga rättigheter.

Ytterligare ett kännetecken för en grundläggande mänsklig rättighet är att en sådan i princip inte kräver några aktiva åtgärder från statens sida. Då ska man inte fastna i argument som i och för sig är giltiga om att staten till exempel måste stå för ett polisväsende som förhindrar att medborgarna utsätts för våld eller stölder.

Ett demokratiskt samhälle stärks av att medborgarnas rätt till liv, frihet och egendom skyddas genom lagstiftning och bevakas av domstolar.

De grundläggande mänskliga rättigheterna har åtnjutit en moralisk auktoritet. Det kanske vidare inte är för mycket sagt att upplysningstidens idéer om individens frihet och oberoende av staten starkt har bidragit till en dynamisk utveckling av naturvetenskap, konst och ekonomi i de västerländska demokratierna. Betoningen av den individuella friheten och det fria utbytet av tankar och åsikter har underlättat för den vetenskapliga utvecklingen och ett demokratiskt samhällsskick.

Man kan dock notera att Frankrikes nationalförsamling i förklaringen av människans och medborgarens rättigheter år 1789 har gjort en intresseavvägning som utmynnat i att skillnader mellan medborgare som uppkommer i ett frihetligt system ska kunna korrigeras inom ramen för broderskapet. Man konstaterade att skyddet av de medborgerliga och mänskliga rättigheterna kräver en offentlig maktapparat och för att täcka statens utgifter är en allmän skatt nödvändig.

Man brukar säga att Magna Carta (1215), Bill of Rights (1689), den amerikanska självständighetsförklaringen (1776 [1791 års tillägg till 1787 års författning]) och Franska Nationalförsamlingen (1789) utgjorde grunden för FN:s deklaration om mänskliga rättigheter (1948).

För svenskt vidkommande fanns bestämmelser till skydd för den enskilde mot godtycke och övergrepp från rikets styrande makt. I kunungabalken i Magnus Erikssons landslag, vilken hade rötter i landskapslagarna (alltså långt före Magna Cartas tillkomst), fanns föreskrifter om att Konungen skulle styrka, älska och vårda all rättvisa och sanning och undertrycka all vrångvisa och osanning och alla orätt samt att han skulle vara sin allmoge trogen och trofast, så att han icke skulle fördärva någon, fattig eller rik, på något sätt till liv eller lemmar, utan att han var lagligen förvunnen, så som lagen säger och rikets rätt och att han icke heller skulle på något sätt taga något gods från någon utom enligt lag eller laga dom.

De naturrättsligt grundade mänskliga rättigheterna avsåg att garantera individens åsikts-, yttrande-, och tryckfrihet, religionsfrihet, församlingsfrihet (mötesfrihet) och föreningsfrihet samt den enskildes personliga säkerhet (de politiska fri- och rättigheterna). Därtill kom ett centralt inslag om egendomsskyddet och näringsfriheten (fri- och rättigheter grundläggande för den liberala staten).

Dessutom ingår allmän och lika rösträtt samt oskuldspresumtionen avseende misstankar om brott till dess annat har bevisats i de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Efter andra världskriget har en ny typ av mänskliga rättigheter tillkommit, de ekonomiska och sociala rättigheterna. FN:s deklaration från år 1948 innehöll en blandning av grundläggande mänskliga rättigheter och ekonomiska och sociala rättigheter. Deklarationen kan ses som en kompromiss i synen på de mänskliga rättigheterna där det sovjetiska systemets intresse av kollektiva lösningar och en stark stat som välvilligt tillgodosåg medborgarnas behov blandades med den traditionella frihetliga synen på mänskliga rättigheter som funnits inom västmakterna.

FN:s generalförsamling antog år 1966 en konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Inom FN-systemet är de mänskliga rättigheterna i  huvudsak uttryckta som mål att sträva emot.

Denna nya typ av rättigheter står i omvänt förhållande till staten jämfört med vad som gäller för de grundläggande rättigheterna. De sociala rättigheterna ska tillförsäkra medborgare skydd med hjälp av staten.

Nu är rätten till arbete, utbildning, understöd vid sjukdom, ålderdom och andra situationer då den enskilde kan lida nöd inbegripna i de mänskliga rättigheterna.

De ekonomiska och sociala rättigheterna har onekligen behjärtansvärda syften; att tillförsäkra medborgarna en grundläggande levnadsstandard inom ramen för ett välfärdsamhälle. Man måste dock ställa sig frågan om denna nya typ av mänskliga rättigheter mest ska ses som mål som ska nås genom politiska processer eller om de ska ses som individuella rättigheter vilka är utkrävbara och ska bevakas av domstolarna?

Frågan får ställas med respekt eftersom erfarenheter från tiden före andra världskriget visat att majoritetsbeslut och demokratiska val inte var en garant för att lagstiftning inte kunde utformas helt i strid mot innehållet i de grundläggande mänskliga rättigheterna.

En europeisk konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna (EKMR) undertecknades år 1950. Konventionen har kompletterats med 13 tilläggsprotokoll och införlivades i svensk lagstiftning genom lagen (1994:1219) om europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

EKMR är skriven på ett sätt som liknar lagtext och konventionens efterlevnad bevakas också av Europadomstolen. Sverige har förbundit sig att respektera och följa EKMR och även domstolens avgöranden.

Det kan vara viktigt att se att det är skillnad mellan de grundläggande mänskliga rättigheterna och det nya skikt av ekonomiska och sociala rättigheter som tillkommit efter andra världskriget. Skillnaden består inte bara i låg statlig inblandning respektive statlig inblandning som förutsättning utan även i möjligheterna till en rättssäker behandling av myndigheter och domstolar.

De grundläggande mänskliga rättigheterna syftar inte till att skapa ett gott samhälle. De grundläggande mänskliga rättigheterna är ett medel för att samhället ska kunna utvecklas på ett förnuftigt och produktivt sätt.

Utvecklingen av nya sociala och ekonomiska rättigheter får inte kunna uppfattas som ett globalt värdegrundsprojekt - ett värdegrundsprojekt med åtföljande demokratiskt underskott där i grunden politiskt möjliga ambitioner kan uppfattas som att de pressas på medborgarna som färdiga värderingar som alla ska dela.

Kan det finnas en risk för att kollektiva lösningar lägger en våt filt över individuella drivkrafter och frihetssträvanden i samhällsbygget? De ekonomiska och sociala målen uttryckta som rättigheter blir ju inte längre föremål för en politisk process utan slås fast som rättigheter som kan utkrävas.

Rättigheter som i det närmaste rör vilken levnadsstandard som är acceptabel kan riskera att underminera framväxten av olika politiska uppfattningar i frågan inom ramen för det demokratiska systemet. Uppifrån givna moraliska och politiskt laddade värderingar riskerar också att sänka nivån av självständigt och kreativt tänkande.

Det finns alltid aktuella frågor att fundera över i relation till begreppet mänskliga rättigheter. Hets mot folkgrupp, hot och hat på nätet, är frågor som diskuteras dagligen. Här uppkommer frågor om avvägningen mellan att försvara yttrandefriheten i gränssnittet mot att en person måste stå till svars för ett missbruk av yttrandefriheten.

Ovan har vi konstaterat att allas lika värde/värdighet utgör en grundsten för förståelsen att de mänskliga rättigheterna ska kunna utövas av envar, utan åtskillnad på grund av etnicitet, religion, kön m.m.

Vi har också konstaterat att näringsfriheten och äganderätten utgör grundläggande mänskliga rättigheter. Allt tal om till exempel könskvoteringar i bolagsstyrelser och annat måste alltså värderas i ljuset av om förslagen strider mot grundförutsättningen allas lika värde och att styrelseplatserna ska besättas utan hänsyn till en diskrimineringsgrund som kön. De grundläggande mänskliga rättigheterna är individbaserade och inte förbehållna en grupp av människor.

Vid anklagelse för brott är presumtionen för att den misstänkte är oskyldig fram till dess han eller hon är överbevisad om annat en grundläggande mänsklig rättighet. Rapporteringen kring #metoo kan granskas med avseende på om denna rättighet har respekterats.

Hur ska den svenska politiska debatten om för eller emot religiösa friskolor förhålla sig till artikel 2 till EKMR:s första tilläggsprotokoll av lydelsen: ”Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.”? Det är alltså en mänsklig rättighet för föräldrarna att låta barnen gå i en skola med en konfessionell inriktning.

Migrationsöverdomstolen har nyligen vid beviljande av uppehållstillstånd (MIG 2018:20) haft tillfälle att ta ställning till att artikel 8 i EKMR om rätten till familjeliv tillsammans med principen om barnets bästa enligt Barnkonventionen tar över en uttrycklig bestämmelse i svensk lag.

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt