Skip to content

"Mänskliga rättigheter, globala värdegrundsprojekt - och uppifrån givna moraliska värderingar"

KRÖNIKA - av Magnus Åhammar, rådman vid Förvaltningsrätten och Migrationsdomstolen i Stockholm

 

Det får anses vara en given utgångspunkt att ett accepterande av begreppet alla människors lika värde (värdighet) utgör en förutsättning för tillämpningen av de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Grunden för acceptansen vilar stabilt på moralfilosofisk och naturrättslig grund.

Människan har en inneboende och universell rätt till liv, frihet och egendom. Universell i den betydelsen att den gäller överallt och för alla oavsett kön, sexuell läggning med mera. Vidare måste man tänka sig att en inneboende mänsklig rättighet också var gällande i tiden före statsbildningar och annan lagstiftning överhuvudtaget.

En grundläggande mänsklig rättighet har företräde före statens eller det allmännas intressen och individens mänskliga rättigheter begränsas endast av ett eventuellt inkräktande på andra individers möjligheter av att få utöva sina mänskliga rättigheter.

Ytterligare ett kännetecken för en grundläggande mänsklig rättighet är att en sådan i princip inte kräver några aktiva åtgärder från statens sida. Då ska man inte fastna i argument som i och för sig är giltiga om att staten till exempel måste stå för ett polisväsende som förhindrar att medborgarna utsätts för våld eller stölder.

Ett demokratiskt samhälle stärks av att medborgarnas rätt till liv, frihet och egendom skyddas genom lagstiftning och bevakas av domstolar.

De grundläggande mänskliga rättigheterna har åtnjutit en moralisk auktoritet. Det kanske vidare inte är för mycket sagt att upplysningstidens idéer om individens frihet och oberoende av staten starkt har bidragit till en dynamisk utveckling av naturvetenskap, konst och ekonomi i de västerländska demokratierna. Betoningen av den individuella friheten och det fria utbytet av tankar och åsikter har underlättat för den vetenskapliga utvecklingen och ett demokratiskt samhällsskick.

Man kan dock notera att Frankrikes nationalförsamling i förklaringen av människans och medborgarens rättigheter år 1789 har gjort en intresseavvägning som utmynnat i att skillnader mellan medborgare som uppkommer i ett frihetligt system ska kunna korrigeras inom ramen för broderskapet. Man konstaterade att skyddet av de medborgerliga och mänskliga rättigheterna kräver en offentlig maktapparat och för att täcka statens utgifter är en allmän skatt nödvändig.

Man brukar säga att Magna Carta (1215), Bill of Rights (1689), den amerikanska självständighetsförklaringen (1776 [1791 års tillägg till 1787 års författning]) och Franska Nationalförsamlingen (1789) utgjorde grunden för FN:s deklaration om mänskliga rättigheter (1948).

För svenskt vidkommande fanns bestämmelser till skydd för den enskilde mot godtycke och övergrepp från rikets styrande makt. I kunungabalken i Magnus Erikssons landslag, vilken hade rötter i landskapslagarna (alltså långt före Magna Cartas tillkomst), fanns föreskrifter om att Konungen skulle styrka, älska och vårda all rättvisa och sanning och undertrycka all vrångvisa och osanning och alla orätt samt att han skulle vara sin allmoge trogen och trofast, så att han icke skulle fördärva någon, fattig eller rik, på något sätt till liv eller lemmar, utan att han var lagligen förvunnen, så som lagen säger och rikets rätt och att han icke heller skulle på något sätt taga något gods från någon utom enligt lag eller laga dom.

De naturrättsligt grundade mänskliga rättigheterna avsåg att garantera individens åsikts-, yttrande-, och tryckfrihet, religionsfrihet, församlingsfrihet (mötesfrihet) och föreningsfrihet samt den enskildes personliga säkerhet (de politiska fri- och rättigheterna). Därtill kom ett centralt inslag om egendomsskyddet och näringsfriheten (fri- och rättigheter grundläggande för den liberala staten).

Dessutom ingår allmän och lika rösträtt samt oskuldspresumtionen avseende misstankar om brott till dess annat har bevisats i de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Efter andra världskriget har en ny typ av mänskliga rättigheter tillkommit, de ekonomiska och sociala rättigheterna. FN:s deklaration från år 1948 innehöll en blandning av grundläggande mänskliga rättigheter och ekonomiska och sociala rättigheter. Deklarationen kan ses som en kompromiss i synen på de mänskliga rättigheterna där det sovjetiska systemets intresse av kollektiva lösningar och en stark stat som välvilligt tillgodosåg medborgarnas behov blandades med den traditionella frihetliga synen på mänskliga rättigheter som funnits inom västmakterna.

FN:s generalförsamling antog år 1966 en konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Inom FN-systemet är de mänskliga rättigheterna i  huvudsak uttryckta som mål att sträva emot.

Denna nya typ av rättigheter står i omvänt förhållande till staten jämfört med vad som gäller för de grundläggande rättigheterna. De sociala rättigheterna ska tillförsäkra medborgare skydd med hjälp av staten.

Nu är rätten till arbete, utbildning, understöd vid sjukdom, ålderdom och andra situationer då den enskilde kan lida nöd inbegripna i de mänskliga rättigheterna.

De ekonomiska och sociala rättigheterna har onekligen behjärtansvärda syften; att tillförsäkra medborgarna en grundläggande levnadsstandard inom ramen för ett välfärdsamhälle. Man måste dock ställa sig frågan om denna nya typ av mänskliga rättigheter mest ska ses som mål som ska nås genom politiska processer eller om de ska ses som individuella rättigheter vilka är utkrävbara och ska bevakas av domstolarna?

Frågan får ställas med respekt eftersom erfarenheter från tiden före andra världskriget visat att majoritetsbeslut och demokratiska val inte var en garant för att lagstiftning inte kunde utformas helt i strid mot innehållet i de grundläggande mänskliga rättigheterna.

En europeisk konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna (EKMR) undertecknades år 1950. Konventionen har kompletterats med 13 tilläggsprotokoll och införlivades i svensk lagstiftning genom lagen (1994:1219) om europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

EKMR är skriven på ett sätt som liknar lagtext och konventionens efterlevnad bevakas också av Europadomstolen. Sverige har förbundit sig att respektera och följa EKMR och även domstolens avgöranden.

Det kan vara viktigt att se att det är skillnad mellan de grundläggande mänskliga rättigheterna och det nya skikt av ekonomiska och sociala rättigheter som tillkommit efter andra världskriget. Skillnaden består inte bara i låg statlig inblandning respektive statlig inblandning som förutsättning utan även i möjligheterna till en rättssäker behandling av myndigheter och domstolar.

De grundläggande mänskliga rättigheterna syftar inte till att skapa ett gott samhälle. De grundläggande mänskliga rättigheterna är ett medel för att samhället ska kunna utvecklas på ett förnuftigt och produktivt sätt.

Utvecklingen av nya sociala och ekonomiska rättigheter får inte kunna uppfattas som ett globalt värdegrundsprojekt - ett värdegrundsprojekt med åtföljande demokratiskt underskott där i grunden politiskt möjliga ambitioner kan uppfattas som att de pressas på medborgarna som färdiga värderingar som alla ska dela.

Kan det finnas en risk för att kollektiva lösningar lägger en våt filt över individuella drivkrafter och frihetssträvanden i samhällsbygget? De ekonomiska och sociala målen uttryckta som rättigheter blir ju inte längre föremål för en politisk process utan slås fast som rättigheter som kan utkrävas.

Rättigheter som i det närmaste rör vilken levnadsstandard som är acceptabel kan riskera att underminera framväxten av olika politiska uppfattningar i frågan inom ramen för det demokratiska systemet. Uppifrån givna moraliska och politiskt laddade värderingar riskerar också att sänka nivån av självständigt och kreativt tänkande.

Det finns alltid aktuella frågor att fundera över i relation till begreppet mänskliga rättigheter. Hets mot folkgrupp, hot och hat på nätet, är frågor som diskuteras dagligen. Här uppkommer frågor om avvägningen mellan att försvara yttrandefriheten i gränssnittet mot att en person måste stå till svars för ett missbruk av yttrandefriheten.

Ovan har vi konstaterat att allas lika värde/värdighet utgör en grundsten för förståelsen att de mänskliga rättigheterna ska kunna utövas av envar, utan åtskillnad på grund av etnicitet, religion, kön m.m.

Vi har också konstaterat att näringsfriheten och äganderätten utgör grundläggande mänskliga rättigheter. Allt tal om till exempel könskvoteringar i bolagsstyrelser och annat måste alltså värderas i ljuset av om förslagen strider mot grundförutsättningen allas lika värde och att styrelseplatserna ska besättas utan hänsyn till en diskrimineringsgrund som kön. De grundläggande mänskliga rättigheterna är individbaserade och inte förbehållna en grupp av människor.

Vid anklagelse för brott är presumtionen för att den misstänkte är oskyldig fram till dess han eller hon är överbevisad om annat en grundläggande mänsklig rättighet. Rapporteringen kring #metoo kan granskas med avseende på om denna rättighet har respekterats.

Hur ska den svenska politiska debatten om för eller emot religiösa friskolor förhålla sig till artikel 2 till EKMR:s första tilläggsprotokoll av lydelsen: ”Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.”? Det är alltså en mänsklig rättighet för föräldrarna att låta barnen gå i en skola med en konfessionell inriktning.

Migrationsöverdomstolen har nyligen vid beviljande av uppehållstillstånd (MIG 2018:20) haft tillfälle att ta ställning till att artikel 8 i EKMR om rätten till familjeliv tillsammans med principen om barnets bästa enligt Barnkonventionen tar över en uttrycklig bestämmelse i svensk lag.

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

18 comments

Vad händer om en majoritet av valmanskåren, till följd av radikala förändringar i denna, kommer att bli motståndare till Europakonventionen om mänskliga rättigheter?
https://ledarsidorna.se/2018/11/ssus-varderingar-satter-ljuset-pa-en-fra...

Närmast till hands lär då bli att tillämpa den sk Kairodeklarationen. Lite justeringar här och var visserligen men den del av valmanskåren, i synnerhet dess ledare, lär inte tveka. Fö en ytterst intressant debatt i ämnet i Frankrike vars media funnit att man inte längre kan lägga locket på.

Kairodeklarationen blir nog bra.

Har du någon länk till en fransk tidning som skrivit om detta?

En sak är i alla fall fullständigt klar: de bruna, rasisterna, fascisterna och nazisterna vill inte ha ett samhälle som bygger på dessa principer, de vill att det politiska systemet misslyckas med att leverera och att den nuvarande liberaldemokrratiska samhällsmodellen kraschar in i kaklet så att de själva kan kliva fram ur spillrorna likt fågel Fenix och sedan härska under oinskränkt tid. Historien och vår nutid visar att kortsiktiga, makthungriga, historielösa och politiker och likgiltiga, rädda, mindre vetande och ryggradslösa medborgare är en livsfarlig kombination: det kan leda till att demokratin urholkas eller avvecklas i expressfart. Demokrati innebär absolut inte att ett brunt parti och dess näthatslakejer och näthatskrigare som fick 18 % i valet ska härska över de resterande 82 % eller ha det avgörande inflytandet på regeringspolitiken. Nu finns stendumma fd. politiker som inte längre behöver ta ansvar i de demokratiska partierna på högerkanten som tycker att Sverige ska gräva sig ännu djupare ner i dyn genom att släppa fram de bruna till köttgrytorna. Men det vore ett historiskt misstag och stendumt därför att det skulle förinta deras egna partier snabbt. Så det vore mer än lovligt korkat. Men på den andra sidan finns också mörkermän som förespråkar en återgång till det gamla, till det kaos som rådde fram till 2015. Men det finns ingen väg tillbaka till det gamla. I ett desperat försök att klamra sig fast vid det gamla, försöker de tysta de brunas näthatskrigare. De dammsuger nätet på alla åsikter som de själva inte gillar. De förefaller hata kritik mot en viss religion, hedersförtyck, hedersbrott och religiös fundamentalism. Och utvecklingen i vissa länder och regioner.På så sätt våldför de sig på yttrandefriheten. Det är fortfarande tillåtet att kritisera sekter ur en annan religiös tradition.

Mitt språkpolisiära hjärta slår extra slag när jag läser Magnus Åhammars rätta tolkning av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. "All human beings are born free and equal in dignity and rights" har av någon outgrundlig anledning översatta till "Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter". Jag trodde det var nysvenska men har funnit att 1940-talets översättning, se ovanstående, är lika felaktig.

Om vi för ett ögonblick låtsas att översättningen är korrekt så har de som ständigt slår oss med frasen missat något väldigt väsentligt. Det står inte "Alla människor äro lika i värde och rättigheter och födda fria. Skillnaden är kanske inte uppenbar men som det är skrivet handlar det om födelseögonblicket. Den fortsatta resan kommer att påverka ditt "värde".

Om vi jämför två samtida män; Reichsführer-SS Heinrich Himmler och greve Folke Bernadotte kan ingen på fullaste allvar hävda att den ena som ansvarig för miljoner människors död och den andra som räddade tusentals ur den förres läger är lika mycket värda. Nu undslapp Himmler rättvisans gång genom att föregå den men om han hamnat på de anklagades under Nürnbergrättegångarna hade han av de allierade behandlats med värdighet fram till och efter det ögonblick som bödeln la snaran om hans hals. Detta handlingssätt speglas i FN-konventionen.

Till slut rätten till familjeåterförening. Jag har inte hört någon motsätta sig familjeåterförening av åttaåringen och dennes familj. Däremot skiljer uppfattningen var den ska äga rum. I dessa dagar när klimatalarmister kräver den ena uppoffringen av det förhållandevis koldioxidneutrala svenska folket vore det väl bra att inte öka på folkmängden i ett uppvärmningberoende land samt att flyga fler än nödvändigt. Det rationella vore naturligtvis att skicka pojken till föräldrarna. Ett hållbar och legitimt synsätt ur både ekonomisk såväl som miljösynpunkt.

Ja, man bör utgå från födelseögonblicket. Därefter kan de materiella produktionsförhållandena och övriga omständigheter förändra individens öde.

Om historien förlöpt annorlunda kunde Heinrich Himmler ha blivit en respekterad hönsfarmare medan greve Bernadotte kunde ha blivit chef för NKVD i Svenska Socialistiska Rådsrepubliken.

@Argus 11:17

”Alla människors lika värde” förekommer i Regeringsformen 1 kap 2 §:
”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”

Särskilt flyktinggeschäftet men också det politiska och journalistiska etablissemanget åberopar icke sällan floskeln ”alla människors lika värde” i sin argumentering för att försvara den relativt stora invandringen till Sverige och invandrarnas skattefinansierade välfärdsförmåner på svensk botten, och dessutom att floskeln ”alla människors lika värde” skulle förment komma från FN:s engelska portalparagraf över de mänskliga rättigheterna:
"All human beings are born free and equal in dignity and rights".

Men alla svenskar som behärskar engelska ser att det rör sig i så fall om en översättningsgroda. Dignity översätts inte till värde, som flyktinggeschäftet samt det politiska och journalistiska etablissemanget uppenbarligen gör, utan till värdighet!

@Gruelse

Juristartisten säger att du har fel. Nuförtiden finns likställigheten i två versioner. En positiv - likhet inför myndigheter/lagen och en negativ - diskrimineringsförbud av olika sort.

Likställigheten och likheten inför lagen och myndigheterna har en ganska lång historia. Tittar man på det effektiva utövandet av likställigheten så syns den främst inom byggnadsväsendet mellan 1874 till 1987. Palme ogillade av någon okänd anledning likställigheten och försökte ta bort den ur den Svenska lagstiftningen. Carlsson tvingades ganska omgående att delvis införa likställigheten i själva lagstiftningen. Under Bildts och Reinfeldts regeringar återinfördes likställigheten i lagtraktat och lagtextshänvisning så som högre författning (än regeringsformen).

Likställigheten kommer alltså inte ur FN-stadgan men den effektiva likställigheten finns i de Europeiska medborgarnas grundläggande rättigheter, vilka är bindande. Sedan finns likställigheten i regeringsformen, en massa speciallagar m.m.

Motsatsen till likställigheten är diskrimineringsförbuden. Det vill säga att att behandla personer olika t.ex. i domstol eller hos myndigheter. Sverige har ett diskrimineringsskydd som riktar sig mot den privata sektorn och främst riktas mot minoriteter av olika sort. EKMR innehåller två diskrimineringsskydd där Sverige inte undertecknat det ena generella förbudet mot all form av diskriminering. Däremot har minoriteter, fastighetsägare m.fl. diskrimineringsskydd i avseendet konventionens rättigheter genom artikel nummer fjorton i konventionen. Därutöver finns även ett diskrimineringsförbud i de grundläggande rättigheterna inom EU.

Sverige har fått en hel del kritik för sin oförmåga att uppdatera lagstiftningen på likställighetsområdet och diskrimineringsområdet.

Översättningsfel är frekventa i Svenska versioner av internationella traktat (1974- nutid). Det handlar om politik. Ibland ter sig översättningsfelen som ganska "lustiga" som t.e.x. när egendom eller fastighet översätts till förmögen eller förmögenhet. I praktiken innebär dock översättningsfelen en viss risk för att t.e.x. lågutbildade Svenska bönder eller Sverigedemokrater eller Ahmed alibaba i förorten inte ska förstå sina medborgerliga rättigheter.

Suveräna stater, oklart om Sverige kan betraktas som det efter EG-anslutningen och efter debaclet kring Brexit, har full och slutlig bestämmanderätt över interna göromål om man inte självmant har gett upp delar av självbestämmandet. Andra stater och internationella organ kan försöka påverka, i yttersta fall med sanktioner, men om den suveräna stater inte ger efter återstår bara vapenmakt .

Det kanske mest illustrativa är den amerikanska oavhängighetsförklaringen som säger bland annat "We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness." Det är vackert, eftersträvansvärt och nästan poetiskt men saknar bevisning i alla delar. Efter att de forna koloniernas förklarat sig suveräna försökte också den brittiska kronan att kväsa upproret vilket de inte lyckades med.

Den enda naturlag som kan åberopas är "The Survival of the Fitest" och den är inte alltid absolut. Magna Charta, The Bill of Rights, Alnsö stadga och alla de andra är inte ens värda pergamentet de är skrivna på om det inte finns någon eller något som kan upprätthålla dem. Den enda garanten för ett fritt och öppet samhälle är en upplyst allmänhet och det allmänna rättsmedvetandet. Tyvärr har krafter verkat i det fördolda för att det svenska folket ska "skonas" från den verklighet som inte längre kan döljas. Historiens dom kommer att bli skoningslös om svenskarnas nation överlever påfrestningarna.

Juristartisten anser att eftersom nazisterna torskade ww2 så är de synnerligen korkade ifall de åberopar Darwins utvecklingsteori för genetiksamlingar.

Möjligen ännu mer korkade än nazister är tv-spelsperspektivet där så att säga någon väljs till statsminister och sedan ska alla följa statsministerns order precis som i ett tv-spel. Väldigt många "styrande" överhuvuden i Sverige har över tid fått reda på att så inte är fallet och att monark-, riksdags-, regerings-, domstols- eller diktatorsmakten också bara ett papper.

Eftersom Sveriges motståndskraft mot utländska påtryckningar är i princip noll eller t.o.m. negativ så är frågan om vapenmakt ganska ointressant. Vill man exemplifiera svårare påtryckningar så blir 2 miljoner arbetsföra Svenskar arbetslösa dag 1 och dag 2 får Yngves trycka nya sedlar eftersom Sverige inte har myntfot och guldreserven tillhör EU och USA. Dag 10 kunkar samtliga banker under trycket från utlandet. Dag 20 tar oljan slut och dag 30 börjar elektriciteten att funka allt sämre. Dag 60 börjar hungersnöden breda ut sig i riket och landets jägare beordras jaga vildsvin, älg och renar. Kort och gott infinner sig medeltiden kring dag 60.

Sedan kan det vara värt att påpeka att Sverige inte har en försvarsmakt längre. Möjligtvis har Sverige en pyttefnask flotta i modernt skick. Flygplanen funkar knappast ifall omvärlden inte vill det. Hemvärnet är lika bra som tidigare. Markförbanden verkar så kassa att juristartisten så som han var i sin ungdom anser att denne med 60 likasinnade skulle kunna driva hela nuvarande armén ur en skog.
Diskussionen verkar alltså vara helt utanför verkligheten och man kan sammanfatta den med att Sverige måste anpassa sig till omvärlden eller försvinna.

@Juristartisten 00:52
Mer konkret, vad är fel i min kommentar?

Juristartisten undrar om artikelförfattaren inte tolkat historien och rättsutvecklingen som fan läser bibeln?

Sverige sägs ofta vara en humanitär stormakt men är när det gäller mänskliga rättigheter är Sverige närmare ett afrikanskt u-land i Zimbabwes nivå. Regeringen vägrade senast som vanligt underteckna tilläggsprotokollet om diskriminering till Europakonventionen, trots att tidigare regering redan undertecknat en omvänd version av samma sak, nämligen den Europeiska unionens grundläggande rättigheter.

Juristartisten noterar även att domaren nog missförstått begreppet rättighet och hur en rättighet skapas. En rättighet kan skapas genom exempelvis lag, förväntningar, dom, utfästelser, hävd m.fl. sätt. Rättigheter kan oftast inte förskingras med samma medel.
Ifall riksdagen skapar en lag som ger rättigheter får domaren snällt acceptera att i sin domstol att utskriva sådana rättigheter både till de utpekade eller till de som riksdagen eventuellt glömt att peka ut. Svårare än så är det inte.

Är rättsfallen i hudoc för svåra att förstå har även FN sammanställt ett dokument om internationell rätt och statens ansvar när den gjort fel. https://www.un-ilibrary.org/international-law-and-justice/materials-on-t...

I just asking to what is the relationship between fundamental human rights and democracy?
1 Human rights protect to every human beings. they cannot be denied to everyone
2 Social construct
3 Cultural diversity
4 Human rights contributing and reference to the Democracy

But Human rights can not be fully implemented if the political and legal system is not democratic as every human being’s participation in opinion- building and decision making process is protected by human rights.
Democracy - Going hand in hand. How does going people through the democracy ?I can give an example : Almost 5, 6 years ago, i have read a communication in the news paper.
A person have written about : "Everyone should listen to us but do not help them". They might be could not take any help because that person did not do anything as democracy without human rights and human beings. But they showed and explained about Democracy, but without human beings.
We cannot see valuation and evaluation in the Democracy and Human rights also Human beings. So we can not be seeing no more in every field.
"Faith, humility, and respect" these are very important things

Det är många högtravande resonemang i den artikeln och dessa är giltiga så länge man har rätt "värdgrund" och inte sympatiserar med det demokratiskt valda riksdagspartiet Sverigedemokraterna.
Den pågående politiska härdsmältan i Sveriges riksdag bevisar att jag har rätt.

Den pågående regeringsbildningen som regleras i RF liksom att hålla allmänna val är en del i vårt demokratiska styrelseskick. Den drar ut på tiden eftersom några av de demokratiska partierna - så långt - bjuder motstånd och vägrar kröka rygg för de bruna och deras näthatskrigare. På goda grunder vägrar de att ta i dem med tång. Demokrati innebär absolut inte att de 18 % som röstade på de bruna ska härska över de resterande 82 % eller ha det avgörande inflytandet på regeringsbildningen eller politiken som ska föras. De bruna fulade ut sig inte minst i valrörelsen där en enda av deras kandidater i valet ertappades med att ha låtit publicera 12.000 näthatskommentarer på diverse hatsajter mm. Så de är inte demokratiskt pålitliga. De bör sparkas ut i rännstenen där de hör hemma. Och med det deras näthatskrigare. De leder bara till att Sverige gräver sig ännu djupare ner i dyn. Låt oss ställa dem åt sidan och istället få en konstruktiv diskussion om en ny restriktiv invandringspolitik där nollvisionen är ett bärande inslag. Eller i vart fall en verklighetsanpassad politik på samma nivå som i vår grannländer tex. Norge som tar emot 4.000 per år. Men låt oss för allt i världen inte kopiera deras politik i övrigt för där pågår nu omfattande protester mot planerna på inskränkningar i aborträtten, vilket även de bruna här hemma förespråkar. Ett pris som de demokratiska partierna tvingas betala för att kunna regera vidare. Nutiden och historien lär oss att det är exakt så det brukar gå till när de bruna ges det avgörande inflytandet: när de härskat en kort tid kommer kraven på inskränkningar i de medborgerliga rättigheterna.

Värst vad du är "påläst" Kalle !

@Åhammar
Du måste vara omedveten om konflikten mellan de klassiska västerländska värderingarna från antiken och den egalitarism från upplysningen som senare skulle utmynna i liberalism och marxism om du överväger möjligheten att allas lika värde är ett naturrättsligt begrepp. Det är dess raka motsats.

Du har även fel i att ”allas lika värde” är förutsättningen för tillämpningen av grundläggande mänskliga rättigheter, det räcker att vända sig till Aristoteles för att inse det. Du borde ha arbetat noggrannare med första stycket helt enkelt.

Samtidens politiska strömningar som bottnar i ideologin om allas lika värde, dvs. kritisk teori och identitetspolitik, illustrerar med önskvärd tydlighet hur fel dina grundpremisser är. Det finns inga andra politiska rörelser som lika frenetiskt kämpar mot individualism och yttrandefrihet.

Stycke 2: Har postmodernismen verkligen passerat dig helt obemärkt förbi?

På många sätt en mycket bra krönika dock.