Skip to content

"Komplext att lagstifta om rasistiska symboler - nu krävs tydlig pedagogik från departementet"

KRÖNIKA - av Jonas Hartelius, fil. mag, säkerhetsanalytiker och författare

 

Bakgrund
Frågan om att förbjuda bärandet av rasistiska och liknande symboler skall nu utredas av Justitiedepartementet (Dir 2018:61). Uppdraget skall redovisas senast den 31 maj 2019.

Oavsett vad utredningen kommer att föreslå i straffrättsligt hänseende kommer dock alltid frågan att finnas kvar om vad som skall räknas som en förbjuden symbol. Ty dagens medier ger goda möjligheter att skapa, leta fram eller sprida symboler i vissa kretsar där de invigda kan uppfatta särskilda innebörder.

Det kan ta lång tid innan deras nyttjande i vissa sammanhang kommer att tydligt framstå som knutna till vissa politiska uppsåt som rasism.

Historiska rötter och andra anknytningar
En symbol definieras i SAOL (2015) som "tecken; bild". En noggrannare bestämd definition ges i Svensk Uppslagsbok (3. Uppl., 1999): "(skriven eller ritad) figur med viss avsedd innebörd”. Det skall således finnas en intension bakom framställandet eller bärandet av symbolen i fråga.

En symbol kan ha specifika historiska rötter, men olika anknytningar och associationer i skilda länder.

Vasakärven var under en tid symbol för den svenska statliga fastighetskoncernen Vasakronan. Samma symbol användes under andra världskriget av svenska nazister. Vasakronan har numera bytt till en textlogotyp.

Ett bruk inom en rasistisk grupp av en viss symbol kan hota eller förstöra symbolens fullt legitima bruk. Så höll på att ske med det brittiska klädföretaget Lonsdales textlogotyp.

I början av 2000-talet blev dess kläder populära i europeiska högerextrema kretsar. Där kunde man drapera en jacka runt en tröja med logotypen så att endast bokstäverna NSDA syntes framåt. Det var en bokstav mindre än NSDAP, som var den officiella förkortningen för nazistpartiet i Hitler-Tyskland. För att motverka de skämmiga associationerna tvingades bolaget att göra stora PR-kampanjer mot rasism.

Hakkorset ingick fram till 1933 i ASEA:s logotyp men var även svensk kartsymbol för kraftverk. O.s.v.

Det kan vara svårt att avgränsa i vilka fall en symbol skall anses vara notoriskt känd för koppling till rasism eller liknande. Bland de nazistiska symbolerna torde endast hakkorset, SS-runan och ”Totenkopf”-symbolen vara allmänt kända till sina ursprung.

Några symboler, som en stor nyckel, finns i svenska myndighetsvapen som i Ekobrottsmyndighetens timbrering, samtidigt som en nyckel var den centrala symbolen i vapenskölden för Hitlers livvakt (1:a SS-Pansardivisionen Leibstandarte).

Tyrrunan (↑) var regementsvapen för tyska 33:e SS-divisionen men har under senare år ofta använts vid medeltida teaterspel.

En orsak till svårigheterna att dra skarpa gränser kring symboler är att de ofta hämtas från medeltida heraldik eller ännu äldre källor. Det gäller även för organisationer och myndigheter.

Så har svenskt polisväsende i timbreringen till sitt heraldiska vapen två korslagda spöknippen med bilor (fasci). Tre upprättstående sådana knippen användes som statsvapen av Italiens fascistregering fram till dess störtande 1943. I båda fallen kommer inspirationen ytterst från den antika romerska rättens symbolvärld.

Inom området finns även realpolitiska gränsdragningsproblem, till exempel om hammaren och skäran skall räknas som extremistisk eller rasistisk symbol. I en del före detta östblocksländer är denna symbol förbjuden att bära eller exponera.

Även bokstavskombinationer som ”HH” (”Heil Hitler!”) eller sifferkombinationer som ”88” (hänvisar till den 8:e bokstaven) kan ha tydliga kopplingar. I en del fall kan dock märkliga krockar uppstå. I nazistiska kretsar används idag sifferkombinationen 420 för att påminna om Hitlers födelsedag (20 april). I USA har emellertid denna sifferkombination blivit en samlande symbol även för grupper som står bakom kraven på legalisering av medicinsk cannabis.

Exemplen kan mångfaldigas, men de anförda torde räcka för att visa att frågan måste hanteras omsorgsfullt.

En återkommande fråga förblir hur stark knytningen för en specifik symbol har varit till olika former av organiserad rasism m.m. i historien. Här torde i många fall uppfattningarna skilja sig betydligt, som i exemplet med tyrrunan.

Olika lösningsansatser
Ett grundläggande krav på lagstiftning är förutsägbarhet. Ifall redan ett okomplicerat bärande eller exponerande av en specifik symbol skall vara straffbart bör det finnas någon möjlighet att förutsäga vilka symboler som omfattas av förbudet.

Vaga formuleringar av typen ”som kan förknippas med” torde vara rättsosäkra, då de inte tydligt markerar gränserna för anstuckna associationer.

Eftersom fältet rymmer hundratals symboler, som kan förekomma i skilda politiska, historiska eller kommersiella sammanhang måste statsmakterna söka lösningar längs olika spår. Det bör här noteras att ett EU-perspektiv på berörda symboler sannolikt skulle markant vidga förutsättningarna.

Särskilt intressant är att Förbundsrepubliken Tyskland i sin Strafflag (Strafgesetzbuch, StGB, 86 §) har bestämmelser om straff för bland annat bärande av symboler från författningsstridiga organisationer. Det gäller bland annat nazistpartiet och nynazistiska grupper. I förekommande fall anges även berörda symboler.

Vad kan man då göra i Sverige? Några modeller som använts i andra rättsliga sammanhang kan med viss modifikation troligen användas som lagtekniska förebilder.

1. Förteckningar över förbjudna symboler som bilagor till lagar och förordningar. Definitionerna skulle göras genom uppräkning (denotation) av specificerade element. Strukturen skulle bli parallell med den för narkotika, där endast de förtecknade medlen utgör narkotika i lagens mening (det finns några kemiska begreppsexpansioner, men de saknar intresse här).

Systemet har hög teknisk säkerhet. Ytterst sällan råder osäkerhet om en viss substans eller beredning utgör narkotika enligt lagen.

I fråga om förbjudna symboler måste man dock ersätta de kemiska definitionerna med bilder (grafik) och blasonering (heraldisk beskrivning av symbolens uppbyggnad).

På basen av en blasonering kan en heraldiker rekonstruera en vapensköld, på likartat sätt som en kemist kan använda en strukturformel för att rekonstruera en viss kemiskt definierad narkotika. Systemet skulle troligen ge hög rättssäkerhet men sannolikt bli trögarbetat.

2. Offentligen fastställda expert- eller myndighetslistor över symboler med varierande grad av känd anknytning till rasistiska organisationer m.m. Här kan man som teknisk förebild använda den av Folkhälsomyndigheten (FoHM) utfärdade promemorian kallad ”Expertgruppens förteckning över substanser som utgör dopningsmedel enligt lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel” (Utgåva 13, 2017-04-10).

Definitionen sker även här genom uppräkning. Inledningsvis görs dock den formella reservationen att det i sista hand är en domstol som avgör vad som är dopningsmedel. Bakom expertgruppen står en betydande del av landets sakkunskap. Listan har också vetenskapliga referenser. Det torde krävas mycket starka skäl för en svensk domstol att gå emot FoHM:s lista.

En lista av detta slag är enklare att uppdatera än nya förteckningar i lagar och förordningar. När nya symboler observerats i extremistiska kretsar skulle expertlistorna kunna kompletteras med kort varsel. Uppförandet av en viss symbol på en sådan lista skulle vara en tydlig varningssignal att symbolen av en domstol kan komma att bedömas som förbjuden.

Vid prövning i en domstol skulle dock ytterligare material kunna presenteras av sakkunniga. En samordnande myndighet skulle kunna vara Statsheraldikern. Ett sådant system skulle troligen betraktas som nästan lika rättssäkert som föregående, men det skulle sannolikt vara enklare och snabbare att utnyttja.

3. Enskilda expertutlåtanden om specifika symboler. Efterfrågan på sådana utlåtanden skulle kunna bli aktuell i enskilda rättsfall. Experter med olika bakgrund skulle kunna avge egna yttranden. Tidspressen kan dock vara stor, eftersom behovet kan uppstå kort efter att en rättsprocess har inletts.

Sannolikheten för konsensus mellan experterna i dylika fall torde vara lägre än för listor som utarbetats i förväg under gemensamma möten. Systemet skulle sannolikt bli mindre rättssäkert än de föregående.

Till detta kan bidra att utfallet kan bero på vilka sakkunniga som står till förfogande med kort varsel inför det enskilda avgörandet.

4. Eget inhämtande av domstol enligt RB 35:6. Förfarandet används sällan i svenska domstolar. Dess berättigande har ifrågasatts. Men det kan vara en utväg ifall ytterligare material måste tas fram. Resultatet kan emellertid vara svårt att förutsäga.

Departementsutredningen
Nu skall frågan utredas av en departementsutredning. På grund av frågans komplexitet bör inga förutsägelser göras om vilket utfall som kan vänts. Med tanke på att frågan varit aktuellt i ett kvartssekel bör vi hoppas att de kommande förslagen blir så genomtänkta att de kan stå sig många år framöver.

Här bör man även hoppas att förslagen kommer att bli så pedagogiskt tydliga att lärare, fritidsledare, ungdomspolitiker men även poliser och jurister som vänder sig till ungdomar och andra framledes kommer att kunna lämna klara besked om vad som är straffbart.

 

* * * * * * * * * * 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt