Skip to content

HD prövar inte straffskärpning enligt nya "samtyckeslagen" - trots djupt oenig hovrätt

Högsta domstolen. Foto: DJ

"Visst våld" - till exempel att hålla fast någon - ska efter den nya våldtäktslagen vara försvårande och ge skärpt straff. Det ansåg en djupt oenig hovrätt när det första fallet avgjordes efter lagändringen. Högsta domstolen anser dock att det inte finns anledning att pröva målet.

 

Den 33-årige mannen åtalades vid Luleå tingsrätt för en våldtäkt som skulle ha inträffat dagen efter att den nya så kallade samtyckelagstiftningen hade trätt i kraft i somras.

Enligt samtyckeslagen är det våldtäkt om någon genomför ett samlag med en person som inte deltar frivilligt. Det gäller även om gärningsmannen inte använder hot eller våld eller offret befinner sig i en särskilt utsatt situation.

Högre straffvärde
Tingsrätten konstaterade att straffvärdet med äldre lagstiftning skulle ha motsvarat två års fängelse men dömde mannen till två och ett halvt års fängelse med hänvisning till den nya lagen. Enligt tingsrätten innebar det våld som förekom att straffvärdet nu var högre jämfört med om det "bara" hade saknats samtycke.

Domen överklagades till Hovrätten för Övre Norrland som instämde i tingsrättens resonemang. Hovrätten slog fast att om våld har använts så ska detta ses som en försvårande omständighet.

Höll fast målsäganden
Hovrätten skrev att den nya lagen ”motiverar en mer differentierad och generellt skärpt bedömning av straffvärdet för våldtäktsbrott”.

- I det här fallet höll gärningsmannen fast målsäganden och förde upp fingrar i hennes underliv, vilket är en handling som är jämförlig med samlag, sade hovrättslagmannen Susanne Lundgren Jonasson då.

- Att brottet har begåtts med visst våld är försvårande och därför ska straffet bli något strängare än med den tidigare lagen. Före lagändringen skulle det här brottet ha medfört fängelse i två år.

Hovrätten djupt oenig
Mannen dömdes därför till ett strängare straff än straffminimum som är två års fängelse - nämligen till två år och tre månaders fängelse och 115 000 kronor i skadestånd.

Hovrätten var dock inte enig. En lagfaren domare och en nämndeman ansåg att straffet skulle stanna på två års fängelse med hänvisning till att lagändringen inte borde innebära skärpta påföljder när straffvärdet ”ligger vid straffskalans minimum”.

Domen överklagades till Högsta domstolen som dock anser att det inte finns skäl att pröva hovrättens resonemang. Hovrättens avgörande står därmed fast.

 


  • Alt-texten
    Isak Bellman

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

17 comments

Jag råder alla att medföra lagboken i alla situationer där sexuella handlingar kan förväntas och tillsammans noga läsa på inför varje nytt moment i den sexuella samvaron.

Jag skulle rekommendera att alla som tycker att det är jobbigt att behöva ha motpartens samtycke avstår från att ha sex.

Rekommendation från egen erfarenhet, med andra ord.

Jag tycker samma som du.

Man blir mer och mer förundrad över HD:s existens ju längre man är verksam inom området. Är det inte så att HD borde ge vägledning i "odömda" situationer och även vara ventil i direkt pinsamt dömda mål (finns ju ett antal sådana inom det sexuella området och shaking-baby-träsket, under de senaste åren)

HD "släpper upp" det de känner för. De kan vägra PT även om det saknas rättspraxis, därför att materian är "jobbig".

Efter Göteborgskravallerna släppte man inte upp frågan om våldsamt upplopp förrän nästan alla målen vunnit laga kraft.

Du, man har nog fullt upp med skiljeförfaranden ! Sverige är ett litet land och kvalificerade jurister är en bristvara.

Detta visar hur hopplöst det är för politiker att försöka förändra domstolarnas synsätt och detta gäller i högre grad Hovrätter och Högsta domstolen. Nämndemannen som liksom den lagfarna domaren ville stanna på straffminimum har kvalificerat sig för vidare uppdrag !

Hur tänker du nu? Menar du att domare och nämndemän skulle entledigas om de dömer något utanför praxis?

Det är en viss logik i domstolarnas resonemang men det är väl inte särskikt berört i förarbetena att konsekvensen av lagändringarna skulle vara att våldtäkter som tidigare låg på minimum nu skalll höjas upp som här skett? Man kan tycka att HD kunde släppt fram målet.

Jag är mest förvånad att de inte kröp under straffminimum med något sedvanligt finurligt världsfrånvänt hovrättsresonemang.

Jag håller med dej. Nog är det väl märkligt att då det gäller vardagsbrotten och hopplösa återfallsförbrytare, som jag ägnat mej åt, så är det 40 procent som hamnar under straffminimum.
Nu är samhällets tryck beträffande våldtäkterna så stort att nu hamnar man i svårigheter. Det skall bli intressant att se om "kulturprofilen" blir dömd i Hovrätten och hur man då lägger straffmätningen. Han är ju helt ostraffad, återfallsrisken är noll och då borde man ju ha alla skäl att gå under straffminimum. Det blir ett svårt dilema !

Tidigare ostraffad och ringa återfallsrisk är inga skäl för att gå under straffminimum för brottet.

Hur kan du då förklara att det finns statistik på att man går under straffminimum för återfallsförbrytare ? Är det skillnad i bedömningen av sexualbrott och vardagsbrott ?

Du skriver ovan apropå kulturprofilen att det förhållandet att han är ostraffad talar för en påföljd undeer minimum. Sedan säger du att återfallsförbrytare ofta döms under straffminimum. Antingen är man ostraffad eller återfallsförbrytare så det skule betyda att att det alltid skulle vara någon sorts presumtion för påföljd under straffminimum. Så är det ju inte.
Jag känner inte till den statistik som du refererar till. Ått en återfallsförbrytare kan komma under straffminimum kan emellertid ske i en situation där det efter att han dömts til fängelse uppdagas att han begått ytterligare brott innan påföljden börjat verkställas. Då skall det enligt 34 kap 3 par 2 st brottsbalken göras en sammanvägning som kan resultera i att påföljden för det nya brottet hamnar under minimum för brottet. Och om en person har begått två olika brott lägger man inte samman minimum för brotten. Minimum blir istället det högsta av de två minimistraffen enligt 26 kap 2 par brottsbaken. Hur statstiken tar hänsyn till detta vet jag inte.

http://www.dagensjuridik.se/2016/05/debatt-anders-bergstedt-I
Jag har skrivit många artiklar om återfallsförbrytare. Ovanstående är bland de värsta exemplen.
I min artikel 2017-06-15 under rubriken "Både samhället och återfallsförbrytarna tjänar på längre fängelsestraff" konstaterar jag att 70 procent av alla fängelsestraff är under 6 månader och där hittar du just de mest hopplösa återfallsförbrytarna. Mitt rättsmedvetande störs av den totala bristen på logik då det gäller tidigare ostraffade och dessa hopplösa återfallsförbrytare. Naturligtvis är fängelse 2 år ett hårt straff för en tidigare ostraffad och gör man jämförelsen blir skillnaden absurd !

Jag tror nog att Hovrätten fastställer tingsrättens dom eftersom det är Svea.
Fast det där med att risken för återfall i brott är låg, håller jag nog inte med om: han kan ju alltid våldta sin korkade och stendumma fru (stand by your man) eller någon utomlands som inte vet vem han är med tanke på att det väl var så många som 18 kvinnor som trädde fram. Men fram till Me Too var det ju nästan som att beteendet var ok i de kretsarna, att han fick hållas eftersom ingen anmälde tidigare. Nästan som någon form av kollektivt sektbetende, vilket tycks ha genererat nya offer hela tiden. Möjligen kan stigande ålder i bästa fall verka avhållande. Men jag förstår att du menar att fängelsestraffet kommer verka avskräckande eftersom han inte är dömd tidigare. Så kan det förstås bli.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.