Skip to content

"De vågar inte åberopa Europakonventionen" - juristen om brister i de svenska juristutbildningarna

Det finns brister i den svenska juristutbildningen som leder till att svenska jurister i alltför liten utsträckning väljer att åberopa Europakonventionen i sin pocessföring. Det säger juristen och ordföranden i ICJ Sverige, Stellan Gärde, i det senaste avsnittet av Veckans Juridik

 

- Jag hade en kurs för ett antal unga jurister där vi hade lagt upp regeringsformen och konstitutionen och hur man skulle jobba med dessa rent rättsligt sätt. 

- Och då är det några som säger att vi kanske ska hålla oss till diskrimineringslagen eftersom det väl är så att domarna blir irriterade om vi kommer med Europakonventionen och grundlagen och allt detta, säger Stellan Gärde i Veckans Juridik

Stellan Gärde anser det vara problematiskt om det är så att svenska jurister avstår från att åberopa Europakonventionen av rädsla för att irritera domstolen. 

Han tror att rädslan för att åberopa konventionen grundar sig i en bristande utbildning på detta område. 

- De här juristerna hade själva processat och inte vågat åberopa konventionen. 

- Om det är så, då tror jag att det finns brister i utbildningen, säger Stellan gärde, ordförande i ICJ Sverige i det senaste avsnittet av Veckans Juridik

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

4 comments

Överraskande om det skulle väcka irritation att i svenska domstolar åberopa EKMR som sedan 1995 är inkorporerad i den svenska rättsordningen(?). Anses den vara ett trubbigt instrument som lätt "stökar till det" i rättskipningen?
Införlivades i svensk lag för att stärka rättssäkerhet och rättstrygghet.

Sverige har en annorlunda och avvikande rättstradition än de flesta andra västerländska demokratier. Stora delar av domarkåren tillhör inte de mänskliga rättigheternas anhängarskara. Av Sveriges juridiska doktriner är två stycken av huvudfårorna bara för mänskliga rättigheter ifall regeringen är för dem och vill att de tillämpas.

När det gäller just diskriminering så har staten Sverige ännu vägrat ratificera ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen angående utökning av diskrimineringsgrunderna och likabehandlingsprincipen. Lissabonfördraget har dock mer eller mindre infört någon form av skriftligt löfte om att åtgärda denna brist i framtiden och viss bindning gentemot de internationella domstolarna även om den Svenska översättningen av fördraget är minst sagt dåligt utförd eller t.o.m. medvetet dåligt utförd.

Man kan sammanfatta tillståndet som att det finns stora avvikelser mellan Sveriges skyldigheter angående lagstiftning och den idag existerande lagstiftningen. Att stora delar av domarkåren inte tillämpar EKMR, EU-rätt eller andra gällande instrument ens när de åberopas av part/parter i mål och att många jurister i staten ser EU, EKMR m.fl. internationella instrument som någon form av konkurrent som ska motarbetas antingen av politiska eller konkurrensmässiga skäl eller lojalitetsskäl mot arbetsgivaren (regering, chef). Utbildningen är antagligen undermålig i sådana avseenden däremot bör man nog inte använda ordet mod i sådana sammanhang - eftersom artikelpersonens politiska inriktning inte fullt accepterar mänskliga rättigheter och dessutom har en diktatorisk ådra á la nazityskland eller stalins sovjet kan man ju anta att studenterna är intelligenta nog att inse att det ur deras synvinkel är smartare att försöka vinna målet med inhemska medel enligt inhemsk propaganda än att ro ärendet hela vägen till HD eller internationella domstolar eftersom mellanliggande domstolar helt eller delvis saknar "ballar" att åtgärda problem i strid med statspropagandan och särskilt ifall en lägre rätt redan pekat ut en riktning i riktning mot statspropagandan.

För de mänskliga rättigheterna ökar inflytandet och för diktatorsådran minskar inflytandet - detta trots att diktatorsådran jobbar hårt för att stoppa de mänskliga rättigheterna.

Dert beror på att det finns MYCKET fel i domar som är grunder till skadestånd när EKMR åberopas. De svenska juristerna skyddar riket för att slippa skadestånd enligt SOU 1997:194.

EKMR är väldigt skild från den Svenska lagstiftningen. Svensk lagstiftning har en väldigt god grund från 1800-talet som sedan gått i riktningen mot socialistisk diktatur för att sedan åter börja svänga mot Europeisk standard, i samband med EU medlemskap m.m. Många Svenska jurister är väldigt indoktrinerade i ett system som essentiellt förutsätter att riket har en juris doktor som överhuvud som instruerar domstolsväsendet vad de har att rätta sig efter avseende regeringens vilja. Denna för funktion nödvändiga egenskap har sedan förändrats till ett system med politiskt tillsatta domare som till stor del förväntas utföra någons politik i domstolarna.

EKMR är en annan form av avtalad lagstiftning som i princip förutsätter en annorlunda styrfunktion och en modernare lagstiftning samt bättre översättningar och/eller en högre grad av förståelse av Engelska och Franska hos juristerna. Bara en sådan sak som att förstå tolkningen av begrepp som "a wide margin of appreciation" i termer av utvecklad Europeisk praxis kan innebära att ny juristdomare med fullvärdiga och fullgoda meriter kan behöva 2 nya månader i skolbänken. Utan denna utbildning är risken överhängande att domaren tolkar lagavsnittet som att det betyder att "staten bestämmer" eller att "staten har i detta avseende en stor frihet att bryta mot konventionen".

Över tid har många olika strategier utvecklats inom rättsväsendet för att hantera EKMR och EU. Några enkla exempel:
a. Total tystnad. Vet medborgarna inte om sina rättigheter så kan de inte kräva dem.
b. Förnekande i många dimensioner.
c. Konfunderande information.
d. Bestraffning av personer och deras företrädare ifall de åberopar konvention eller EU rättigheter.

En professor i juridik skrev en bok om sin uppfattning i en del av nämnda strategier. Digital kopia finns här, okänt om copyrighthållaren har gett tillstånd eller ej https://www.yumpu.com/sv/document/view/18502767/tystnadsspiralen-institu...

I övrigt måste man skilja på när jurister tjänar staten och när den missgynnar staten (eller regeringen för den delen).
Domstolar och myndigheter som ofta hanterar EKMR och EU frågor som sista Svenska instans dvs. JK, HD, MÖD, MMD, HR med några till bör ju ha i beräkningen att staten knappast gynnas av grövre fällningar i de internationella domstolarna. Sedan har de lite olika strategier för sådant. Att trötta ut den klagande kan vara en metod. Att medge sådan ersättning att klaganden inte anser det värt att gå vidare en annan metod. Förlikning anses bland professorerna vara den bästa och mest lämpliga metoden samt som bäst innan ärendet lämnar landet och all inhemsk kontroll.

I det system vi har kan det ibland närmast paradoxalt vara som så att oppositionens jurister anstränger sig för att få staten och därmed regeringen fälld i de internationella domstolarna, vilket är anledningen till att exempelvis Justitiekanslerns förordning ser ut som den gör. Man kan inte utan betydande reservationer anse att domare som inte tillämpar EKMR tjänar eller gynnar staten även om det kanske ser sniket, småaktigt och billigt ut från klagande parts sida. Väldigt få domare befinner sig i den situationen att de måste motivera sin egen existens genom att överträda EKMR.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.