Skip to content

"De flesta har inte tillgång till rättvisa" - juristen om möjligheten till upprättelse i svenska domstolar

Det kan vara kostsamt att stå upp för sina mänskliga rättigheter i Sverige och i praktiken har de flesta svenskar inte tillgång till rättvisa. Det säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, i det senaste avsnittet av Veckans Juridik

 

- Det största problemet är att det kostar för mycket pengar att stå upp för sina rättigheter. Det är få enskilda som, utan att anlita en advokat, har någon chans, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa i Veckans Juridik

- De system som finns för att underlätta för individen, rättshjälp och rättsskyddet, är otillräckliga, så i praktiken så har de allra flesta männsikor idag inte tillgång till rättvisa. 

Fredrik Bergman anser att det är viktigt att poängtera att det är skillnad mellan vilka rättigheter man har i teorin och vilka rättigheter man faktiskt har i praktiken.

- Det är en skillnad mellan att man på pappret har ett starkt rättighetsskydd och i vilken utsträckning enskilda som drabbas av något rättighetskränkande faktiskt får tillgång till. 

Han tror dessutom att enskilda som drabbas av ett rättighetskränkande beteende kan uppleva en orätvvisa utan att vara medveten om att det, med hjälp av juridiken, går att göra någonting åt. 

- Många enskilda som drabbas kan uppleva en orättvisa, men har ingen aning om att det som har hänt går att dem kan översättas till juridiska rättigheter som man kan stå upp för, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa i Veckans Juridik. 

 

Se hela avsnittet av Veckans Juridik här

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

10 comments

Begreppen blandas hejvilt.
Rättvisa,upprättelse,orättvisa,rättskränkning,rättsskydd som inte har särskilt mycket att göra med vad det handlar om=juridik.

I ett förvaltningsrättsligt mål måste man antingen ha goda juridiska kunskaper eller tillräckligt med pengar för att kunna anlita en skicklig jurist. I vart fall slipper man betala motpartens rättegångskostnader. Förlorar man ett överklagande mot Försäkringskassan blir det stora problemet nekad ersättning.

Värre är det i en civilrättslig tvist där man riskerar att få betala motpartens kostnader vid förlust. En god vän till mig förlorade en tvist i tingsrätten trots att hon själv är jurist, men motparten var en advokat! Redan där var notan uppe i 70 000 kr.

Trots att domen var högst tvivelaktig valde hon att inte överklaga eftersom målet gällde en komplicerad tvist om ca 100 000 kr. Hon valde att betala rubbet i stället för att riskera en ännu högre slutnota.

Hur skulle en fattig (pensionerad) kyrkråtta som jag ha agerat? Redan från första början hade jag tvingats vika ned mig eftersom 70 000 för motpartens advokatkostnad annars hade blivit en livslång fordran hos kronofogden!

I förvaltningsrätter tenderar inte deltagarna att behöva betala motpartens rättegångskostnader men också att inte få ersättning för sina egna (enligt Svensk lag). Civilrättsliga förfaranden mellan privatpersoner blir sällan föremål för mänskliga rättigheter annat än just avseende rättvisa rättegångar samt frågan om rättegångskostnader var skäliga givet förhållande x, y och z.

Civilrättsliga frågor där staten eller någon av dess myndigheter, kommuner, statliga eller parastatliga företag eller monopolverksamheter eller andra hybridmyndighetsbolag stäms är egentligen någon form av intellektuellt självmål i och med att ifall staten verkligen vill uppsåtligen kränka motpartens mänskliga rättigheter så kommer den nog att fortsätta göra den saken även i den civilrättsliga rättegången. Kvar finns då oaktsamhetsfrågan eller att någon del i staten inte gör vad regeringen eller eventuella högre oförvitliga statstjänstemän tycker att den ska göra.

Som det bästa svaret på din fråga; en äldre adlig juris doktor gav en gång på en föreläsning ett utmärkt tips; gör inte affärer med fiffel, båg och kritrandskostymer. Så slipper du sannolikt att eftersöka förlorade pengar eller att betala för rättegångskostnader.
Vill du stämma staten så gå till JK och därefter Europadomstolen eller CJEU eller ifall tillämpligt arbitration (i många avseenden är det till och med billigare än Svensk civilrätt, avseende stämningar mot staten - se t.e.x. centrum för rättvisas mål i Hd mot en högskola där de försökte hävda rättegångskostnader på 2 miljoner för att försvara sig mot av staten vitsordad vanskötsel av utbildning).

Det fall jag nämnde ovan gällde ursprungligen återvinning av en hälftenägd fritidsfastighet, där gåvogivaren hade avlidit. Dödsboet gick i konkurs men den avlidne hade en låneskuld till sin bror som är advokat och som felaktigt trodde att det fanns ett mervärde i fastigheten.

Fastigheten såldes exekutivt med stor förlust och restskulden till banken på ca 60 000 fick hälftenägaren betala. Dessutom fick hon betala ca 70 000 i rättegångskostnader eftersom advokaten anlitat en kollega som var extremt duktig på att salta sina fakturor. Trots uppenbara brister i ombudets inlagor godkände Stockholms tingsrätt dessa utan större prutningar. Bland annat hade ombudet lyckats få fastigheten värderad långt över dess verkliga värde, vilket tingsrätten okritiskt accepterade.

En situation som jag tror många oförskyllt kan hamna i. I detta fall hade kvinnan "några kronor" på banken och kunde klara notan, den stora frågan är hur en mindre bemedlad person ska kunna ta strid i en arvstvist eller annan privat tvist. Det är tyvärr inte ovanligt att människor drabbas av skojare som utnyttjar sin ekonomiska ställning och avskräcker människor med tunn plånbok från att kräva sin rätt. Det behöver inte allltid handla om dåliga affärer som någon gett sig in på.

Juristartisten säger att denne inte befattar sig med den art av tvister som ni beskriver. Juris doktorns råd är generellt och är säkerligen tillämpligt även i det fall som du beskrivit. Givetvis kan det vara som så att fiffel och båg kan komma in i en persons liv oavsett om saken avtalats eller ej. Arv existerar i många olika dimensioner, det finns affektionsvärden och kombinationer av förväntningar respektive lagliga förväntningar medför att inblandade personer kan agera irrationellt samt är god mull för fiffel och båg. Lagstiftningen ställer höga krav på arvstagarnas översyn av tillstånd i dödsboet och vad boet innehåller samt innehåller vissa formkrav. Jur.kander i statlig tjänst brukar anses som kompetenta i sådana avseenden. Inom civilrätten mellan privata subjekt tillämpas adversariella förfaranden med begränsningen att målen avgörs på företedda handlingar.

Juristartisten tycker att herr Bergmans analys är utmärkt!

Problemet har många dimensioner:
a. Allmänheten och även undertecknad känner inte till vad mänskliga rättigheter är för något. Detta är till viss del en utbildningsfråga men även en propagandafråga där staten under lång tid förkunnat att den är bäst på mänskliga rättigheter och försökt låtsas att Europadomstolen och EU inte finns. Givetvis är det svårt för allmänheten att kräva sin rätt i en domstol vars existens den inte känner enligt en lag som allmänheten inte vet existerar.
b. Överträdelser av mänskliga rättigheter kan ofta ta en komplex form, som även överskrider erfarna advokaters fattningsförmåga, t.o.m. när de måste försvara sig själva.
c. Advokater och jurister vet inte riktigt vad mänskliga rättigheter är för något, eller drabbas synbarligen ofta av lojalitetskonflikter när det närmar sig beslut i Europadomstolen.

Ifall Herr Bergman verkligen brann så mycket för detta så skulle hans aktivistorganisation Centrum För Rättvisa kunna ta och ta sig ann annat än att slåss för lönedumpning och ytterst tveksamma "spetskompetenser" genom pro bonoengagemang.

Vi tjänar klöver som vi så väl behöver.
Hälsningar Rättvisefabriken.

Undrar förövrigt varför centrum för rättvisa aldrig syns kämpande för advokater från Bangladesh eller ekonomer från Pakistan.

Nej han verkar inte alls bry sig precis som du säger, sedan också väldigt märkligt att han uttalar sig om att det mesta fungerar, vilket tyder på att han antingen mörkar eller själv inte är så insatt att domstolsverket är långt ifrån fungerande, bortsett ifrån vad allmänheten har för uppmålad bild framför sig.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.