Skip to content

"Refugees welcome, #metoo och pride - viktigt med domstolarnas rågång mot politiskt laddade frågor"

DEBATT - av Magnus Åhammar, rådman vid Förvaltningsrätten och Migrationsdomstolen i Stockholm

 

Domstolarna har en viktig samhällsuppgift. Efter valet i september 2018 uppstod en viss osäkerhet kring hur vårt folkvalda parlament ska agera för att en handlingskraftig regering ska kunna tillsättas.

I situationer där osäkerhet kring politisk styrning uppkommer är det särskilt tydligt att vår demokrati är beroende av stabila institutioner - till exempel domstolar som fungerar och håller sig till sin kärnverksamhet. Domstolarna får stå för kontinuitet och förutsägbarhet; det som var sant igår är sant även idag.

Domstolarna tillhandahåller ett oberoende och opartiskt tvistlösningsmaskineri. Vi har valt att inte lösa konflikter med svärd i hand. En fredlig konfliktlösning utgör en förutsättning för en fri och öppen debatt. Domstolarnas verksamhet är alltså en viktig del i samhällslivet som gör det möjligt för oss att finna politiska lösningar inom vårt demokratiska system.

I slutändan handlar det om att domstolarnas förtroendekapital måste vara tillräckligt stort för att våra beslut ska kunna verkställas. Om till exempel en migrationsdomstol fattar ett beslut om att en utlänning ska utvisas får det inte råda minsta tvivel om att detta beslut ska verkställas. Utmärkande för ett sådant beslut är att samhället kan sätta makt bakom orden.

Ett utvisningsbeslut kan verkställas med tvång. För de myndigheter som ska verkställa beslutet och för allmänheten måste det stå klart att domstolens beslut är entydigt och ska efterföljas. Tidsutdräkten mellan lagakraftvunnen dom och verkställt beslut får inte vara för stor.

En utbredd skepsis mot att domstolarna förmår att uppfylla sin dömande funktion på ett opartiskt och objektivt sätt riskerar att underminera förtroendet för vårt demokratiska system och i förlängningen för samhällskontraktet.

Inom ramen för maktdelningen mellan den lagstiftande makten (riksdagen), den verkställande makten (regeringen och myndigheterna under regeringen) och den dömande makten (domstolarna) ska domstolarna vara ett värn mot att ingen gren agerar utöver sina befogenheter och ytterst en garanti för att medborgarna inte utsätts för myndigheternas godtycke eller illojala maktanvändning.

För att vår uppgift ska lösas på bästa sätt krävs att medborgarna har ett högt förtroende för vår verksamhet. Domstolarna måste kunna fatta impopulära beslut utan att allmänheten tappar förtroendet för vår verksamhet.

Medborgarna måste i grunden kunna lita på att vi inte rättar våra ställningstaganden efter opinionssvängningar eller domstolens/domarens uttalade preferenser utan att vi fattar våra beslut i enlighet med gällande författningar och praxis.

Domstolarna måste kunna fatta felaktiga beslut utan att allmänheten tappar förtroendet för vår verksamhet. Felaktiga domar måste naturligtvis framstå som undantag och i möjligaste mån rättas till inom ramen för överprövning av högre instans.

Vilka demokratiska aspekter kan man lägga på domstolarnas oberoende från den lagstiftande och verkställande makten? Det är mycket väsentligt att domstolarna koncentrerar sig på sin dömande verksamhet och isolerar sig från ställningstaganden i politiska frågor. Detta sagt eftersom en domare inte väljs i ett demokratiskt val och följaktligen inte kan röstas bort i nästa val om han eller hon inte lever upp till förväntningarna.

Domstolarna utgör en motvikt till uppblossande majoriteter och vårt oberoende åskådliggörs delvis genom en isolering från dagsaktuella politiska frågor. Därigenom blir vi bättre rustade att respektera rättigheter och intressen för personer som tillhör förbisedda eller impopulära minoriteter.

Det är viktigt att domstolarna håller en rågång gentemot att göra generella ställningstaganden i politiskt laddade frågor som till exempel ”refugees welcome”, #metoo eller prideparader. Denna avhållssamhet har alltså inte främst sin grund i vår balanserande och kontrollerande funktion inom ramen för maktdelningen utan har i stället sin grund i medborgarnas berättigade krav på förutsägbarhet i vår verksamhet; att vi tillämpar kända regler.

För att på allvar leva upp till dessa förväntningar, att vara en domstol för alla, krävs att vi inte visar något stöd till vissa omhuldade grupper. Politik kan slå över i populism som kan komma till uttryck i demagogiskt framförd argumentation i försök att tysta meningsmotståndare.

Domstolarna ska ha en position fri från partiskhet och respektera de meningsskiljaktigheter som förekommer angående de ovan nämnda politiskt laddade exemplen. Detta medför lika möjlighet för medborgarna att föra sin talan inför domstolen och att deras talan behandlas med omtanke och respekt.

Domstolarna har en viktig roll för att upprätthålla samhällets demokratiska kompetens. Dock är även vår verksamhet sårbar och en utbredd misstro mot oss skulle försämra de demokratiska villkoren.

Det kan vara värt att påminna sig att uttryck som ”allas lika värde” och mänskliga rättigheter i stort kan devalveras med mindre än att det finns domstolar och institutioner som på ett opartiskt sätt kan bevaka att olika individer får sina civila och mänskliga rättigheter tillgodosedda.

Utan fungerande domstolar fungerar sagda rättigheter bara som abstraktioner. Man får hoppas att de överväganden som legat bakom det värdegrundsuppror som rapporterats om från regeringskansliet inte finner någon resonansbotten hos personal inom det svenska domstolsväsendet.

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

16 comments

Den politiska aktivismen sprider som en löpeld i samhällets alla vrår och det är särskilt besvärande när rättsvårdande instanser infekteras vilket de redan är i besvärande grad.
Som exempel,feministiska konspirationsteorier om partiarkatets världsmakt,som måste bekämpas med lagvrängning, hör inte hemma i en rättsstat.
Lika illa är det med beröringsskräck för demokratiskt valda partier.

Är det lika illa med beröringsskräck för demokratiskt valda partier? Får inte ens andra politiska partier vara politiska och inte vilja samarbeta med "demokratiskt valda partier"?

Refugees welcome, #metoo och pride har inte i varken lagbok eller domstolar att göra. Det finns lagar som kan tillämpas på dessa utmaningar.

Jag delar skribentens uppfattning i sak, men det förhåller sig inte så som han uppger.

Svensk lagstiftning bygger inte på maktdelning, utan på folksuveränitetsprincipen (1 kap. 1 § RF: "All offentlig makt i Sverige utgår från folket"). I 2 § listas på vilket sätt makten skall utövas, bl a hur det allmänna i olika hänseenden skall motverka diskriminering. Båda paragraferna låter högtravande goda, men kan i själva verket vara ganska otäcka för personer tillhöriga fel grupper.

Det öppnar för domstolar att just ta hänsyn till opinioner som ”refugees welcome”, #metoo eller prideparader. Enskilda kan dock inte åberopa paragrafen och i avsaknad av författningsdomstol kan enskilda inte värja sig mot politisk styrda tillämpningar.

Årets bästa debattartikel i DJ, vilket i och för sig inte säger speciellt mycket med tanke på övriga artiklar som publicerats här i stil med "Migrationsverket agerar som om det fanns ett annat Afghanistan - inte det som FN beskriver" och "Så sätter vi stopp för våld som socialt arv - många manliga förövare var själva offer som pojkar".
Men, i alla fall. Kudos till dig Magnus.

Magnus artiklar är alltid bra. Trots att det han säger egentligen borde vara självklart är det inte många som vågar skriva det; t.ex. att domstolar inte ska delta i Prideparaden eller medverka i drevet kring "Metoo".

"Det är viktigt att domstolarna håller en rågång gentemot att göra generella ställningstaganden i politiskt laddade frågor som till exempel ”refugees welcome”, #metoo eller prideparader."
Amen!

Sedan bör man plocka bort det vidriga "alla människors lika värde", som bara Sverige av alla länder har skrivit in sin grundlag. Citatet är en översättningsgroda från en engelsk förlaga från FN:s Universal Declaration of Human Rights:
"All humans beings are born free and equal in dignity and rights."

Översättningsgrodan är förkastlig i alla sammanhang inklusive i filosofiska sammanhang.

Den tvehågsne kan övertyga sig själv om översättningsgrodans förkastlighet genom att relativvärdera sina nära familjemedlemmar med människan Anders Behring Breivik.

Det är mycket bättre att betona likhet inför lagen samt pacta sunt servanda, för att upprätthålla rättsstaten respektive tilliten i samhället.

Väldigt viktig artikel av Magnus Åhammar som placerar domstolarnas uppgift vid sidan om de samtida trenderna - oavsett dessas eventuella nytta i sig.

Prides dåliga rykte i ändå relativt breda befolkningslager, inte minst bland 1 miljon röstande sverigedemokrater som enligt Stockholm pride inte ställer upp på "värdegrunden", borde göra domstolarna mer försiktiga. Detta är kanske en politisk kamp att kämpa, men inte för domstolarna. Domstolarna har helt andra uppgifter.

Beträffande pride, som just nu är mest aktuellt, är min känsla att Åhammar inte kommer att få något svar alls från någon verkligt ansvarig person på Domstolsverket eller några av de deltagande domstolarna. På sin höjd kommer han att få en kort kommentar från någon som helt utan principiell diskussion säger att pride står för "alla människors lika värde" och att det vill domstolarna stå bakom, utan någon närmare utläggning om vad det konkret betyder i detta fall.

Det är inte förvånande att kommentatorerna på DJ hyllar rådmannen - han är ju genom sina många artiklar och avgöranden inom utlänningsrätten tämligen enspårig - mycket sträng mot de enskilda. Man får hoppas att rådmannen är lika engagerad och beslutsam mot vågorna från höger, nu när de långsamt tilltar, närmast med ett stort tillskott av nämndemän från SD.

"För att vår uppgift ska lösas på bästa sätt krävs att medborgarna har ett högt förtroende för vår verksamhet. Domstolarna måste kunna fatta impopulära beslut utan att allmänheten tappar förtroendet för vår verksamhet."
Sagt av Magnus Åhammar, rådman vid Förvaltningsrätten och Migrationsdomstolen i Stockholm
Om en domstol fattar beslut på felaktiga grunder är det självklart så att medborgarnas förtroende för verksamheten minskar.
En domstol som fattar beslut om utvisning till Afghanistan agerar på tvärs mot vad vi idag vet om Afghanistan - ett land i krig. En domstols beslut om utvisning baserade på bristande förmåga att se att Afghanistan är en krigszon förtjänar inte medborgarnas förtroende.
Rådmannen fortsätter- "I slutändan handlar det om att domstolarnas förtroendekapital måste vara tillräckligt stort för att våra beslut ska kunna verkställas. Om till exempel en migrationsdomstol fattar ett beslut om att en utlänning ska utvisas får det inte råda minsta tvivel om att detta beslut ska verkställas. Utmärkande för ett sådant beslut är att samhället kan sätta makt bakom orden."
Ett beslut fattat på ett felaktigt beslutsunderlag inte bara får utan MÅSTE betvivlas eftersom domstolens agerande/domslut försätter en eller flera person/-er i livshotande situationer.
Fötroendekapital är inget på förhand givet. Det måste vinnas och det gäller allt och alla. Det är inget specifikt som bara gäller domstolar.

Torgny,
Snälla berätta för oss andra om tricket hur man läser både bakifrån och upp och ned på samma gång.

Det är tydligt att nutida makthavare inte räknar med ämbetsmännens moral, rättspatos och etiska hållning. Varför då? Jo, sådant går ju inte att mäta och betygsätta, förklarar de bokstavsutbildade teknokraterna!
Men på Olaus Petris tid var domarens tänkande, uppträdande, handel och vandel av högsta vikt. Detta framgår fuller väl av de trehundraåriga Domarreglerna, som det finns anledning erinra om. Som rättesnöre efter att språket uppdaterats.
Magnus Åhammar synes kräva att rättsapparatens kunder har högt förtroende för verksamheten - annars kan inte domstolarna lösa sina uppgifter på bästa sätt!?
Konstigt, - i näringslivet och annorstädes bygger man annars förtroende genom att leverera och uppträda på ett oklanderligt sätt. Oavsett hur mottagarna förhåller sig!
Oaktat eventuell skepsis måste faktiskt domstolarna ALLTID uppfylla sin dömande funktion på ett opartiskt och objektivt sätt! För detta krävs att juristdomarna ”inte visar något stöd till vissa omhuldade grupper”. Eller vem det vara må! Dessvärre sköter man sig dåligt när någon anställd, näringsidkare eller konsult tillhörande rättsväsendet är svarande i allmän domstol. Detta vet jag en hel del om, som inte bör tigas och mörkas bort. Om nu rätt skall vara rätt.
Måhända är däremot förvaltningsdomstolarna alltid objektiva utan att favorisera någon ”närstående”? Detta vet jag inget om, men ta gärna del av klagomålet 14 966–17 FR Sthlm. Problemet är att upplevd sanning kan vara mycket illa tåld av ”rättvisan”, på samma sätt som den övermäktiga misstron mot upplevda övergrepp och våldtäkter som #metoo-rörelsen äntligen lyckades slå hål på 2017.

Jag tycker väl för min del att det är just dessa saker som Magnus poängterar i denna och andra av sina artiklar. Han betonar att förtroende inte är något man kan kräva utan måste förtjäna.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.