Skip to content

"Rasism, folkmord och främlingsfientlighet - vi har alla ett ansvar för att få stopp på smittan"

Lennart Aspegren är f.d. folkmordsdomare i FN

KRÖNIKA - av Lennart Aspegren, juris hedersdoktor, tidigare folkmordsdomare i FN

 

Efterhängsen och ödeläggande börjar rasismen i olika former att dyka upp igen. Men ännu kan vi värja oss och försöka lära av historien.

På många håll, både i Sverige och i andra länder, möter vi nu på många håll uttryck för ett återfall i hotfulla ideologier: rasistiska, främlingsfientliga, populistiska eller rent av nazistiska. Det är inte bara oroväckande. Det är skrämmande.

Vad ligger bakom de aktuella strömningarna? Det finns förstås en historia. Vad har liknande idéer tidigare lett till?

Listan är lång på händelser där människor har förföljts eller berövats livet och där rasism har utgjort åtminstone en del av drivkrafterna. Delvis har det varit fråga om folkmord. Även om det ordet först efter andra världskriget präglades i en FN-konvention (dDen kom till på initiativ av den polske juristen Raphaël Lemkin; se exempelvis min essä den 29 december 2016 i Dagens Nyheter, Kultur s. 12.)

I slutet av 1800-talet och inledningen till 1900-talet hade rasteorier brett ut sig.  De ansågs ligga i linje med Darwins Människans härkomst.

I Storbritannien, Frankrike och Tyskland tog sig rasismen särskilt extrema uttryck inte minst vad gäller Afrika. Man menade där att en del människor, som man ansåg tillhöra de ”negroida mänskoraserna”, närmade sig gorillor och andra apor och att de ”alltid förblivit i ett tillstånd av fullständigt barbari”. Därför förtjänade de att förintas och ersättas av de ”civiliserade raserna”.

De starkare raserna ansågs helt enkelt ha rätt att utrota de lägre raserna. Utrotningen av afrikaner och andra icke-européer betraktades som ett led i världens naturliga utveckling. Deras försvinnande var bara en tidsfråga.

Fysiskt våld blev den mest påtagliga utrotningsfaktorn. Rent praktiskt kunde kolonialmakterna genomföra sina erövringar med hjälp av mer effektiva vapen. Européerna fick tillgång till nya brittiska och franska gevär och inte minst till den tyska Mausern.

Ett annat redskap i folkmordet var chicotte, en piska av flodhästhud, med kanter vassa som kniveggar, som i varje rapp skär blodiga spår i huden.

Massvåldtäkter av kvinnor och småflickor sattes i system. Även sådana grymheter som korsfästelse kom till användning.

I Franska Sudan hängdes misshagliga levande personer upp så lågt, att hyenorna kom åt att äta upp deras fötter. Resten av kropparna lämnades åt gamarma.

En annan metod, som tillämpades av tyskarna i Sydvästafrika, var att driva ut folk i öknen och sedan spärra deras återkomst till beboeliga trakter.

På andra håll, exempelvis i Nordamerika, gjorde man också - av girighet eller ibland bara av oförstånd - ingrepp som att privatisera och ockupera mark i allmän ägo och därmed i många fall ödelägga grunden för invånarnas livssätt. Det ledde till att hela urbefolkningar decimerades eller dog ut.

Rasistiska uppfattningar i fråga om olika folkgrupper var på sin tid spridda och tillämpade också av spanjorerna vad gäller Latinamerika, där deras framfart och utplundring som bekant fick ödesdigra följder.

Motsvarande gällde i Ryssland och på andra håll i Östeuropa, där omfattande pogromer riktades mot judar.

Folkmord genomfördes:

  • i portugisiska, belgiska och holländska kolonier,
  • i de italienska kolonierna i Libyen, Etiopien och Somalia,
  • i Osmanska riket 1915 mot armenier, kaldéer och andra,
  • i Sovjet mot krimtatarer och ”folkfiender”,
  • i Nazi-Tyskland och Polen främst mot judar men även romer,
  • i Rwanda 1994 mot tutsier .

Var kan man läsa om dessa och liknande händelser? Jag skulle särskilt vilja peka ut fyra relevanta böcker.

* * * * * * * * * *

Först en svensk bok: Sven Lindqvist, Utrota varenda jävel, Bonniers, 1992, e-bok 2017 (engelsk översättning: Exterminate all the brutes; fransk översättning: Exterminez toutes ces brutes!)

Det här är en klassiker. Den har spritts över världen. Titeln är lånad från Joseph Conrads berömda roman Mörkrets hjärta.

Sven Lindqvist kopplar många massmord till rasteorier. Han gör oss på ett slående sätt medvetna om hur folkmord kunde se ut i kolonialismens och imperiebyggandets skepnad.

Lindqvist tar upp händelser som utrotandet av indianerna i Amerika, hottentotterna i Sydafrika, hela folk i Kongostaten, folkgrupper Sydvästafrika och befolkningar på Söderhavsöarna.

I Australien utrotades många av ursprungsinnevånarna. Den sista tasmaniern, Truganina, dog 1876; hennes skelett står i dag på museum.

Lindqvist tar också upp frågan om tillämpningen av folkrätten. Men konstaterar lakoniskt: ”Britterna hade alltid betraktat sin egen expansion som en självklar rättighet. Fransmännens expansion i Nordafrika och ryssarnas i Centralasien såg de däremot som förkastliga angreppshandlingar. Och att tysk expansion vore höjden av omoral – därom var både fransmän, ryssar och britter ense.”

Och om de metodiska tyska judeförföljelserna under 1930- och 1940-talen säger Lindqvist: ”Auschwitz var den moderna, industriella tillämpningen av en förintelse, på vilken det europeiska världsherraväldet sedan länge vilade”.

Det finns också översatta böcker av framstående historiker som i detalj berättar om förföljelser.

* * * * * * * * * *

Bok nr 2 handlar om Afrika: Adam Hochschild, Kung Leopolds vålnad: Om girighet, terror och hjältemod i det koloniala Afrika, Ordfront, 2012, ny upplaga 2018 (originalets titel: King Leopold’s Ghost)

Under slutet av 1800-talet och inledningen av 1900-talet utvecklas kolonialismen. Allt fler erövringar äger rum, inte minst i Afrika. Medan europeiska stater lägger beslag på land efter land, passar en osedvanligt ondsint härskare på att för egen privat del tillskansa sig det vidsträckta, mineralrika och bördiga bäckenet runt Kongofloden. Det är kung Leopold II av Belgien.

Den amerikanske historikern Adam Hochschild anknyter i sin bok Kung Leopolds vålnad till verkligheten bakom Joseph Conrads berömda verk Mörkrets hjärta.

Hochschild ger oss ingående skildringar av de skräckinjagande händelserna i Kongo - saker som har börjat falla i glömska.

I ”Fristaten Kongo” organiserar Leopold 1885-1908 ett folkmord av sällan skådad vidrighet och omfattning. Hans handgångne man är den kände upptäcktsresanden Stanley.

Området är sedan lång tid tillbaka utsatt för slavhandel. Men nu dräneras hela Kongobäckenet ännu mera hänsynslöst. Afrikanska män, kvinnor och barn grips i tusental, misshandlas, torteras och förs bort som slavar. Miljoner mördas bestialiskt. By efter by bränns ner och raderas ut. Naturen skövlas. Stora mängder elfenben, tonvis med gummi och andra värdefulla varor bärs i väg och skeppas till Bryssel.

Efter kung Leopolds tid förvaltades landet 1908-1960 som belgiska statens koloni. Därefter blev Belgiska Kongo självständigt under namnet Kongo, senare Zaïre, numera Demokratiska republiken Kongo.

Också huvudstaden har bytt namn: Leopoldville har blivit Kinshasa. Men spåren av kolonialismen och ett påföljande inhemskt vanstyre har gjort läget i detta resursrika jätteland katastrofalt. Det har sedan länge drabbats av ödeläggande konflikter och krig.

Hos oss i Väst verkar som sagt minnet av Kongos blodiga historia i betänklig grad ha bleknat.

Det gäller dessvärre också folkmordet i Namibia i Sydvästafrika.

* * * * * * * * * *

Bok nr 3 är därifrån. David Olusoga & Casper W. Erichsen, Kejsarens förintelse - Tysklands bortglömda folkmord, Leopard förlag, 2014 (originalets titel: The Kaiser's Holocaust)

Namibia kan betraktas som kontinentens sista koloni: det blev självständigt så sent som 1990. Två historiker, anglo-nigerianen Daniel  Olusoga och dansken Casper Erichsen, har tillsammans gett ut en uppmärksammad bok om vad som skedde dessförinnan.

Sydvästra Afrika var sedan länge bebott av olika folkgrupper. Under delar av 1800-talet kom också handelsmän från Kapkolonin samt brittiska och tyska missionärer till området. Samtidigt blev dess viktigaste hamn ockuperad av Storbritannien.

På 1880-talet blev området till större delen koloniserat av Tyskland. Det gavs då namnet Tyska Sydvästafrika.  

Under kejsar Wilhelm II:s entusiastiska ledning genomfördes ett ytterst hårdhänt styre. Uppror slogs blodigt ner. Förintelseläger upprättades. Tyska kolonister förödde hänsynslöst livsbetingelserna för befolkningen. Och två folkgrupper - herero och nama - blev i stort sett utplånade: de drevs ut i öknen och svältes ihjäl.

De få som överlevde hunger och törst fängslades och sattes i läger under de mest ohyggliga former. Många av dem misshandlades till döds.

I samband med Första världskriget intogs landet av sydafrikanerna. De lyckades sedan få det som så kallat mandatområde.

Efter Andra världskrigets slut 1945 försökte Sydafrika behålla området som sitt lydrike, men blev 1966 av FN fråntaget sitt mandat. En inhemsk motståndsrörelse organiserade sig. Den fick makten vid Namibias självständighet.

* * * * * * * * * *

Sist men inte minst vill jag som nr 4 ta upp en liten läsvärd bok om läget i världen i dag. Timothy Snyder, Om tyranni: tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet, Bonniers, 2017 (originalets titel: On Tyranny: Twenty Lessons from the Twentieth Century)

Den amerikanske historieprofessorn Timothy Snyders nya bok har snabbt hunnit få positiv publicitet på många håll i världen. Det är bara att instämma i berömmet.

Snyder visar här lågmält men övertygande på förbindelsen mellan tidigare händelser och 2000-talets tendenser till populism i USA och Europa.

Inom ett behändigt format tar han fram en rad praktiska råd till oss som nu vill bekämpa nymornad rasism och mänskoförakt. Till exempel manar han var och en att reagera mot ting som faktaresistens, okunskap och hatsymboler. Eller att själv undvika aggressivt språkbruk, att sätta läsning före internet och att vara så modig som man nu kan vara.

* * * * * * * * * *

Vi har alla ansvaret att hjälpas åt att i vår tid söka få stopp på smittan. Om vi låter rasism och främlingsfientlighet obehindrat mogna till fascism, kan det i förlängningen få förödande konsekvenser.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

16 comments

Klart hemska skildringar av mänskligt moraliskt förfall från dåtid till nutid. Nu tror jag inte att man ska kalkera detta förfall till det som i vardagstal benämns främlingsfientlighet. Den senare har sannolikt inte med "ras" att göra utan i de flesta fall handlar det om rättvisa - " gör din plikt, kräv din rätt " - hur märkligt det nu kan tyckas för vissa. Sannolikt är det politiker, media mfl som helt enkelt genom beslut och support manar fram motstånd, populism om man så vill, från befolkningar som reagerar mot att grupper som inte dragit sitt strå till stacken ska beviljas fri tandvård, fri sjukvård, företräde i bostadsköer, särrättigheter mm mm. Att delar ur denna grupp bevisligen lönar värdländerna med utbredd brottslighet gör knappast saken bättre.

Det här är precis den retorik som är första steget till att distansera sig och bilda ett "vi" mot "dem".

"Vi betalar skatt" = vi har rätt att ta del av välfärden och i förlängningen innebär det att "de andra" inte har rätt att ta del av grundläggande mänskliga rättigheter.

Och vad ingår i grundläggande mänskliga rättigheter tycker du ?

Är religiösa sommarläger "rasistiska"? Är religiösa skolor "rasistiska"? Är religiösa undantag "rasistiska"? Är religiösa intresseorganisationer "rasistiska"? Är religiösa ålderdomshem rasistiska? Och om inte, varför inte?

Spännande detta med faktaresistens och okunskap.

Problemet är ju bara att det som är fakta idag kan vara falskt imorgon.
Som att jorden är platt, att solen roterar runt jorden, att ensamkommande flyktingbarn inte ljuger om sin ålder, att invandrare inte är överrepresenterade vid våldtäkter....

Det är nog tur att vissa av oss har en hälsosam resistens mot fakta och är okunniga.

Jag anser att ifrågasättande av ”fakta” är nödvändigt för att driva ett samhälle, eller en organisation, framåt.

I många religiösa skrifter finns textstycken som kan uppfattas som rasistiska mot andra. Det gäller såväl Bibeln som Koranen. Samtidigt finns det andra passager som står för en mer tolerant syn på alla människor i både Bibeln och Koranen. Historiskt sett har judar förmodligen haft det tidvis bra i många muslimska samhällen. Förintelsen ägde förstås rum i det kristna Europa, inte i Mellanöstern. Rena hatpredikningar ska man förstås ingripa mot, oavsett om det är en präst, en rabin eller en imam som sprider hatet.

Så snart ordet "främlingsfientlighet" dyker upp i en kontext har man anledning att ana oråd. Det är nämligen så att det är alltför vanligt att förknippa t.ex. folkmord, rasism och fascism med främlingsfientlighet för att därefter ge främlingsfientlighet en så vid och fri innebörd att den omfattar fullt rationell kritik av en förd invandringspolitik, en stor fråga, en kritik t.ex, på grundval av ekonomiska och andra förutsättningar för ett land att klara en viss nivå på invandringen. Genom att på det sättet fula ut kritikern ser man till att försöka döda debatten i egna syften.
En i Sverige från vänsterliberal sida med framgång genomförd metod under (alltför) lång tid.
Idag tror jag uttryck som rasism och främligsfientlighet, just på grund härav, är så förknippade med vänsteråsikter och så urholkade och relativiserade av vänstern att den som i ärligt uppsåt att med rätta fördöma och diskutera rasism och främlingsfientlighet riskerar att inte få fram sitt budskap. Många är helt enkelt så trötta på denna sekt av vänstermänniskor på stämplar ut alla som inte är med på globaliseringståget eller för en närmast fri invandring som rasister och nazister, främlingshatare, som inte delande rätt värdegrund etc., etc.
Det var därför jag med skepsis började läsa vad Aspegren skrivit. Det var tur jag ändå fortsatte för de böcker han nämner är läsvärda. Inte minst bok nr 3, som bidrar med en intressant bit till förståelsen av nazismens uppgång i Tyskland. Och nej, jag tillhör inte dem som har snöat in på en nazism, som med stöd av 30-talsparalleller, en del grundade på ren okunnighet, framställs som det verkliga eller stora hotet i världen idag mot fred, demokrati eller likabehandling av människor.

Oj, här blandas och vinklas det hej vilt över hundra års historia av kolonialism (som Sverige inte tog i), fascism, imperialism och annat för att konstruera whitemans guilt halmdockor för vänsteraktivister att slå på. Märk väl att några av de värsta folkmorden inte alls nämns, t.ex. de som skett i Rwanda, Östtimor, Sudan, Sovjetunionen & Kambodja för att nämna några. Inte heller lyckas artikelförfattaren nämna aktuella pogromen i Burma. Väldigt märkligt att man missar sådant om man nu jobbat för FN och anses vara engagerad i frågor som rör folkrätt och internationellt.

Här måste jag protestera. Jag har en förfader som var slavhandlare i Arfika. Och en bror till en annan av mina förfäder var slav i Nordamerika. Hederliga svenskar båda två. Förstås andra generationens invandrare. Fast det är ju länge sedan och sedan länge glömt.

Rasistiska uppfattningar kommer finnas kvar så länge människor och människor delas in i vi och dem. FN är härvidlag en av de största hycklarna som i stället för att, i juridisk mening, förklara alla människor likvärdiga upprätthåller skillnader mellan människor och människor genom bland annat urfolks- och rasdiskrimineringskonventionen.

Det är ett obestridligt sociologiskt och naturvetenskapligt faktum att folkgrupper existerar men det betyder inte att faktumen måste tillmätas juridisk betydelse.

Jag avrundar med en läsvärd bok: Ivar Arpi & Adam Cwejman, Så blev vi alla rasister, Timbro, 2018.

Nota bene!
Det är framför allt araberna som har idkat slavhandel, och som hållit slavar som en del av det arabiska samhället under många sekler. Slavarna har företrädesvis hämtats från det svarta Afrika. Så i det arabiska samhället ser man därför ner på dem som har en mörkare hudpigmentering. Dvs ren och skär rasism enligt rasismdefinitionen i Oxford's Dictionary.

I den mån den verkliga rasismen på senare tid har brett ut sig i det svenska samhället, så är det inte så mycket pga av att etniska svenskar har blivit rasister, utan pga massinvandringen från bl.a. Arabvärlden. Den har nämligen resulterat i att många arabiska invandrare på svensk botten, har en kulturbakgrund från Arabvärlden, som de känner sig trygga med, och en rasistisk människosyn, som främst drabbar afrikanska invandrare.

Så våra svenska politiker har ett angeläget arbete framför sig med att förbättra våra arabiska invandrares människosyn där så krävs enligt ovan.

Ja vi hade ju faktiskt några hundra ”svenskar” som för bara några år sedan reste iväg till fjärran land och ägnade sig precis åt sånt där som artikeln tar upp dvs folkmord, massvåldtäkter, tortyr osv. Dom fick en praktikplats och en bostad när de återvände ”hem”.

Jag måste erkänna att jag har lite svårt att förstå logiken i allt detta...

Det är som vanligt inte ett enda ord om den stora utrotningen, utförd av den idag modernaste och starkaste kontinenten. Amerikanerna utrotade nära nog hela indianstammen i Nordamerika i det mest råa militära program man kan tänka.

I alla liknande forum "glömmer" man USA som gjort allt för, och lyckats, att vända saken till sin fördel.

Säg den vite pojkte som inte fått i sig "cowboy och indianhistorierna" ordentligt i modersmjölken. Och där det är förtryckarna, slaktarna som är hjältarna. Och är så ganska mycket fortfarande.

Rasism och rämlingsfientlighet samt nazism är inte en stor fråga idag i västvärlden men den är förstorad och används som ett politiskt redskap för att göra folk mera lättledda. Därmed inte sagt att det inte förekommer här och där och måste naturligtvis hållas tillbaka.

Rätten till enskild och gemensam egendom är stark och till och med grundlagsskyddad på många håll i världen. Likaså rätten till ett eget land. Jag anser att Sverige är svenskarnas land och att vi ärver landet av våra föräldrar och lånar det av våra barn. Det är inte vårt att ge bort, ej heller har våra valda företrädare den rätten. Att värna om vår hemvist på jorden är inte främlingsfientligt, speciellt inte i åtanke med den uppenbara risk att släppa in okända människor vars syfte inte är känt.
Vi har dock en moralisk skyldighet att försöka hjälpa andra människor i nöd men också så många som vi mäktar med. Lösningen är därför inte att dessa ska permanent flytta till vårt land som både är högteknologiskt och med höga levnadsomkostnader. Lösningen är att hjälpa dessa utsatta människor att hjälpa sig själva på plats eller i närområdet. Det finns också en pekuniär fördel med en faktor på närmare tvåhundra vid ett sådant förfarande.
Ser vi till Migrationsverkets egen statistik kan vi konstatera att trekvarts miljon människor har sökt asyl sedan 2000. Sedan 1980 har uppemot två och en halv miljon fått uppehållstillstånd. Av dessa är blott dryga 7% klassade som kvot- eller konventionsflykting. Den stora gruppen är anhöriginvandrare med runt 40%.
Vi har samtidigt runt en kvarts miljon pensionärer som ligger under gränsen för fattigdom enligt EU. Detta var känt redan 2004 och hade då kostat runt fyra miljarder att åtgärda. Det ansågs för dyrt. Att i ett läge då vi uppenbarligen inte ens anser oss ha råd att sörja för våra egna medborgare agera en humanitär stormakt är både dumt och omoraliskt. Jag har sedan jag för snart tio år sedan förstod att den uppvisa bilden av Sverige inte var sann verkligen försökt att förstå anledning och motiv för sådan självförsörjande politik utan att lyckats med att finna endera. Vid diskussioner med andra har jag framfört tanken att våra valda företrädare ersatts av utomjordingar och möts då med skratt. Jag medger då att idén är verkligen långsökt och att de är mer än välkomna att komma med en annan heltäckande idé. Ingen har hittills lyckats med det.

Och priset för ÅRETS TROLL 2018 går till

kammaråklagare Lena-Marie Bergström

https://samnytt.se/kammaraklagaren-bergstrom-gar-under-jord-efter-avsloj...

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.