Skip to content

"Psykisk ohälsa på juristprogrammet: vi måste utmana myten om överpresterande studenter"

Foto: Johanna Rapp och Freddie Meurk

REPLIK/DEBATT - av Marie Kagrell och Amanda Redin, föreningen Initiativ för ett hållbart juristprogram samt amanuenser, Juridicum Stockholms universitet

 

I en debattartikel förra veckan (Dagens Juridik 2018-10-10) lyfte Hanna Bergwall en fråga vi har funderat över länge: Vad ska man göra för att komma till rätta med det faktum att många av landets juriststudenter mår psykiskt dåligt?

Vi har redan börjat vårt arbete, men innan vi berättar om det behöver något annat dryftas:

Hanna Bergwalls artikel startade direkt debatt i kommentarsfältet. Det var trevligt och välkommet att se att studenter fick råd av färdiga jurister av typen ”Det kommer att ordna sig för dig. Det ordnade sig för mig.”

Bland kommentarerna framträdde dock även något extremt oroväckande, nämligen synen på psykisk ohälsa som något som drabbar stresskänsliga personer. Det är en uråldrig myt som inte hör hemma vare sig i den moderna akademin eller på en sund arbetsplats. Psykisk ohälsa drabbar alla slags individer - juriststuderande är inget undantag. Att påstå att de som drabbas av psykisk ohälsa är känsliga eller svaga är inte bara respektlöst mot dem som drabbas utan också ignorant, oinformerat och elitistiskt.

Däremot ser vi det inte alls som att institutionen vänder bort blicken från problemet med psykisk ohälsa. På den fronten måste vi gå i polemik med Hanna Bergwall.

Vi arbetar själva som amanuenser på Juridicum på Stockholms universitet och har haft ändlösa diskussioner med både administratörer och lärare om hur man ska få studenterna att må bättre. Vi ser en stark vilja att förbättra studenternas mående bland de allra flesta som arbetar med studentkontakt, både administrativt och i klassrummet.

Att så pass många studenter på juristprogrammet mår dåligt tyder dock på att det inte görs tillräckligt för att förebygga psykisk ohälsa. På denna punkt håller vi med Hanna Bergwall. Vi tror dock att frånvaron av tillräckliga åtgärder beror på bristande kommunikation och förmåga, inte bristande vilja från institutionens sida.

Även arbetsmiljön på institutionen påverkas nämligen av psykisk ohälsa hos studenter. Prova att utföra ditt jobb, eller genomföra dina studier samtidigt som någon mailar dig och talar om vilket dåligt jobb du gör eller samtidigt som någon står och bankar på din dörr trots att arbetsdagen är över.

Studenter som bankar på dörren är inte elaka studenter - de är förtvivlade studenter. Den som sett siffrorna i Folkhälsomyndighetens rapport vet också att alla juriststudenter inte mår dåligt. Men vi menar att alla drabbas av den psykiska ohälsan: direkt eller indirekt.

Problemet ligger inte hos dem som mår psykiskt dåligt. Det vore farligt om en sådan missuppfattning tilläts fortleva. Samma sak gäller bilden av att psykisk ohälsa är något som drabbar stresskänsliga personer.

Problemen med psykisk ohälsa på juristprogrammet sitter i väggarna på både institutioner och arbetsplatser sedan lång tid tillbaka. Därför menar vi att det är fel av Hanna Bergwall att så snabbt konstatera att institutionen är passiv inför problemet. De som arbetar på institutionen nu är inte ensamt ansvariga för denna standard.

Genom en konstruktiv dialog med branschen och landets institutioner tror vi dock att vi kan komma till rätta med problemen. Det ligger i allas intresse att juriststuderande och verksamma jurister mår bra.

Det går rykten om juristprogrammet - både inom och utanför den juridiska sfären. När man blir antagen säger någon ”Oj, jag har hört att folk river ut sidor ur böckerna i biblioteket” eller ”Jag känner en som har läst det. Hon jobbar typ 80 timmar i veckan”.

Juristprogrammet är kanske landets mest mytomspunna utbildning. Men vi menar att den farligaste myten av alla är den vi odlar själva: Föreställningen att vi juriststudenter klarar av en mycket högre arbetsbelastning än någon annan.

Ingen annanstans än på Juridicum kan väl frasen ”Jag är en sådan som gillar att ha mycket att göra” yttras så ofta?

Lägg till detta det svaghetsförakt och tystnadskultur som Hanna Bergwalls artikel vittnar om. Vad man verkligen kan undra är: Vad gör det med vår psykiska hälsa att utgå från att vi ska klara mer än alla andra? Vad gör det med vår förmåga att samarbeta och må bra på jobbet att i 4,5 år fostras in i tanken att alla omkring är konkurrenter?

Vi kommer under hösten att starta arbetet med vår nystartade organisation Initiativ för ett Hållbart Juristprogram (IHJ). Vi vill utvärdera studiemiljön på juristprogrammet, uppmärksamma behovet av psykiskt välmående och utmana myten om den överpresterande juriststudenten. Vi hoppas att studenter, institution och bransch vill vara med och prata.

Att tillskriva institutionen en del av ansvaret för den rådande situationen har absolut sin plats, det är trots allt de som ansvarar för vår utbildning. Däremot anser vi att detta inte kan vara hela historien om psykisk ohälsa på juristprogrammet. Istället bör utgångspunkten vara att söka en gemensam grund för att tillsammans lösa problemen.

 

Skribenterna är juriststudenter vid Stockholms universitet och grundare av den ideella föreningen Initiativ för ett hållbart juristprogram.

 

 

 

 

 

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt