Skip to content

"I brist på auktoriserade tolkar - flerspråkiga jurister borde förordnas som offentliga biträden"

DEBATT - av Daniell Albady, biträdande jurist, FIRMAN advokaterna Fialdini Dahlqvist,  Ariel Saadon, biträdande jurist, Stockholms ADVOKATTEAM, och Ivan Zivkovic biträdande jurist, Advokatfirman De Basso

 

Migrationsverkets långa handläggningstider har under de senaste åren varit föremål för omfattande och allvarlig kritik.

Kritiken tycks dessvärre ha lett till att myndigheten, i syfte att nå produktionsmål och undkomma fortsatt kritik, numera inte prioriterar att asylutredningar, anknytningsutredningar, förvarsförhandlingar och andra utredningar genomförs ordentligt och att prövningen, vars första steg nödvändigtvis består i att inhämta information från sökanden, blir så rättssäker som möjligt.

Tyvärr kastas rättssäkerheten ofta ut genom fönstret i syfte att uppnå produktionsmål och förkorta handläggningstiderna men konsekvenserna verkar myndigheten inte ha reflekterat kring.

Ett problem som länge diskuterats i olika sammanhang är Migrationsverkets nyttjande av icke-auktoriserade och ibland olämpliga tolkar.

Kammarkollegiet har länge påtalat att myndigheter bör tvingas efterfråga auktoriserade tolkar. En statlig utredning ska i slutet av året lämna sitt slutbetänkande med förslag på hur bristerna i myndigheternas användning av tolktjänster kan åtgärdas.

Migrationsverket har vid upprepade tillfällen förklarat att man gärna skulle vilja ha auktoriserade tolkar i alla ärenden men att tillgången är låg och att man har en skyldighet att avgöra ärenden så fort man kan. Det görs dock inga ansträngningar att få tag på auktoriserade tolkar, vilket åtskilliga inom Migrationsverket har vittnat om.

Icke-auktoriserade tolkar utan nämnvärd utbildning eller erfarenhet är lätta att få tag på och kan åta sig uppdrag med kort varsel, vilket en myndighet som brottas med långa handläggningstider uppskattar.

Som biträdande jurister på advokatbyråer som bland annat arbetar med migrationsrätt har vi tyvärr många dåliga erfarenheter av icke-auktoriserade tolkar. Under de många utredningar och förhandlingar som vi medverkat vid har tolkarna, när vi anmärkt på att deras översättning inte är korrekt, exempelvis förklarat att de endast tolkar det viktiga, att de inte behärskar myndighetssvenska eller att de på grund av pågående matlagning tappat koncentrationen och inte uppfattade frågan eller svaret.

Det finns många skrämmande exempel, men det värsta var kanske när en tolk blandade ihop sökandens svar och översatte det som sades i termer av att sökanden hade skjutit någon och inte blivit skjuten på, vilket riskerade få allvarliga konsekvenser i ett senare skede.

Spörsmålet som aktualiseras är om vi eller någon annan hade uppmärksammat dessa felaktiga översättningar om vi inte var flerspråkiga och inte behärskade våra klienters modersmål, vilket vi inte tror. Problemet är att asylprövningssystemet gör det omöjligt att upptäcka dåliga tolkar och felaktiga översättningar, såvida inte det offentliga biträdet behärskar sökandens modersmål.

Det ligger i tolkbehovet att sökanden inte förstår om översättningarna till och från svenska är korrekta. Handläggarna behärskar i normalfallet inte sökandens modersmål. Det är inte heller rimligt att ha ytterligare en tolk närvarande för att säkerställa att den första tolken översätter korrekt.

Av rädsla för att inte få fler uppdrag är det ytterst få icke-auktoriserade tolkar som påtalar sina misstag eller ens erkänner dem när det offentliga biträdet påtalar dem, trots att man som tolk har en skyldighet att vara tydlig när man inte klarar av uppdraget.

Lösningen på detta problem ligger i att använda de offentliga biträdenas flerspråkighet och att använda den flerspråkigheten som en kontrollmekanism för att säkerställa att översättningen blir korrekt, eller i vart fall mer korrekt.

Det är under en normal asylutredning inte sällsynt förekommande att vi rättar till ett trettiotal misstag. Vår erfarenhet är att handläggarna ser det som en stor tillgång att det offentliga biträdet behärskar språket och att man på det sättet får till en kontroll av översättningen.

Vår erfarenhet är även att många professionella tolkar uppskattar vår flerspråkighet och att det framför allt är en ovärderlig tillgång för våra klienter.

Migrationsverket torde ha noterat att fler och fler asylsökande begär att få ett visst offentligt biträde och att det ofta handlar om att sökanden och det föreslagna biträdet talar samma språk. Ofta resulterar samspråkighet mellan det offentliga biträdet och sökanden inte enbart i ökad rättssäkerhet, men också att tolkkostnaderna under handläggningen av ärendet minskas markant.

Det finns därför anledning att utvärdera om en tänkbar lösning på tolkproblematiken är att, i den utsträckning det är möjligt, förordna offentliga biträden som behärskar sökandenas modersmål.

Migrationsverket frågar ofta asylsökande och andra om de föredrar ett manligt eller kvinnligt offentligt biträde. Vår uppfattning är att Migrationsverket även bör fråga om sökanden önskar ett offentligt biträde som talar ett visst språk.

På detta sätt kan Migrationsverket åstadkomma en mer rättssäker prövning utan att det medför längre handläggningstider eller ökade kostnader. Det offentliga biträdet kommer ändå att sitta i rummet, så varför inte dra nytta av dennes flerspråkighet?

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

28 comments

Här får man intrycket av att herrarna talar i egen sak.

Det är bättre med en godkänd tolk än ren amatöröversättning, exempelvis när polisen använder sin dåliga skolengelska i kommunikation med en person är engelskspråkig.

Välskriven artikel. Genom att exempelvis förordna offentliga biträden som författarna av artikeln skriver, kan man hålla ner kostnaderna för tolkar avsevärt. Win win!

Jag är auktoriserad rättstolk i franska, och jag har absolut inget emot att biträdet är franskspråkigt om jag tolkar på Migrationsverket. Jag har inget att dölja. Däremot ställer jag mig frågande till tanken bakom förslaget. Är meningen att juristen själv ska tolka? Det förslaget faller på sin egen orimlighet. Tolken måste vara neutral och opartisk, vilket biträdet inte är. Dessutom kan biträdet omöjligen koncentrera sig på en noggrann tolkning med överföring inte bara av semantiskt innehåll utan också nyanserna i språket om hen samtidigt ska fungera som biträde och bevaka klientens intressen. Menar artikelförfattarna i stället att biträdet ska kontrollera att tolkningen blir rätt? Det kan kanske fylla ett syfte, men varför inte kräva auktoriserad tolk i stället? Varför inte vänta med utredningen tills det finns en kvalificerad tolk att tillgå? Bristen på auktoriserade tolkar kommer aldrig att lösas så länge icke auktoriserade personer kan fortsätta arbeta som tolkar utan krav på vare sig yrkesskicklighet eller formell kompetens. Vissa kollegor upplever till och med att de får färre uppdrag efter att de har auktoriserat sig.

Jag tycker att det tydligt framgår att deras avsikt inte är att det offentliga biträdet ska tolka, men att det blir en fördel om biträdet kan språket eftersom att denne då kan snappa upp när det blir fel. Att biträdet ska tillvarata klientens intressen är inget hinder eftersom att de ändå måste förhålla sig till de advokatetiska reglerna. På det hela taget ett mycket intressant förslag. Man blir dock chockad över att ingen har kommit på det tidigare.

Varför inte anlita duktiga rättstolkar som kan kontrollera de oskickliga offentliga biträdens jobb?!!
Tolkar har ju lägre arvoden än biträden. Win win för staten.
Varje yrkeskategori bör nog sköta sitt och respektera andra yrkesmän.

@Anna Lundberg.
Dina åsikter respekteras naturligtvis, men delas inte avseende din åsikt "Tolken måste vara neutral och opartisk vilket biträdet inte är", ty svenska jurister med annat fädernesspråk är naturligtvis neutrala och opartiska också avseende översättning!

Du säger dig vara auktoriserad rättstolk, är du verkligen det?
Frågan ställs på grund av att du avslutar inlägget med att "bristen på auktoriserade tolkar aldrig löses så länge - icke auktoriserade personer kan fortsätta arbeta som tolkar - utan krav på vare sig yrkesskicklighet eller formell kompetens!

Det råder omfattande brist på certifierade tolkar och med insikt i de facto är ytterligare fråga till dig.
Anser du att svenska jurister födda med de språk som krävs för tolkuppdragen ska när tolkbrist råder utses också som tolk åt inte svensktalande klienter, eller anser du att förhandlingar ska ställas in, till dess det finns certifierad tolk?
Tolkyrket är inte eftertraktat och rådande brist på tolkar kommer därav att kvarstå och rättssäkert är att svenska jurister med per automatik gedigna kunskaper i de språk som krävs också är sin klients tolk, ty sitt fädernesspråk glömmer man aldrig.

I vårt team är vi flera infödda svenskar som lärt oss och talar flera andra språk flytande, men vi har inget intresse att bli certifierade tolkar och kan naturligtvis inte jämföra oss med svenskarna i teamet som i bagaget har sina fädernesspråk.
Val av endast godkända tolkar är således en omöjlighet när de inte finns att tillgå och i valet av inte auktoriserade tolkar eller jurister med de fädernesspråk som klienterna har är fråga.
Vad skulle du själv välja om du var i situation att du inte kan tala det språk som krävs för att hävda dina rättigheter?
Mvh. Thérèse Angélique med ProBono Team.

På Kammarkollegiets webbplats kan man enkelt kontrollera vem som är auktoriserad tolk och rättstolk. Särskilt lätt är det om man har ett namn. Det kan man önska att fler kände till.

En person som agerar som ombud/biträde SKA inte vara opartisk. Det ligger ju i sakens natur. Tolken är ju till både för migrationsverkets handläggare och för personen som inte talar svenska, alltså måste tolken vara opartisk på ett helt annat sätt. Men nu tror jag inte heller att artikelförfattarna menar att biträden ska tolka. Jag ser det inte som en nackdel att de talar sin klients språk men som en annan person skriver "Att förordna flerspråkiga biträden för att de ska kunna upptäcka dåliga tolkar är ingen lösning på problemet utan bara ett sätt att upptäcka tolkar som inte håller måttet."

Tack för ditt svar, Thérèse Angélique.
Till att börja med vill jag bekräfta att jag är av Kammarkollegiet auktoriserad rättstolk, vilket som tidigare har nämnts här lätt kan kontrolleras på www.kammarkollegiet.se. Där står jag dock under mitt fullständiga namn, då mitt mellannamn är med.
När jag skriver att biträdet inte är neutralt och opartiskt menar jag gentemot Migrationsverket. Biträdets uppdrag är ju att företräda sin klient och kan då inte ses som neutral när det gäller tolkningen av vad klienten säger från ett främmande språk till svenska och tvärtom.
Jag anser inte att en jurist, som samtidigt har uppdrag att företräda exv. en asylsökande, ska åläggas även uppgiften att tolka vid exv. en förhandling eller en asylutredning. Skälen är för det första jävsproblematiken, som jag beskriver ovan. För det andra vet vi ingenting om juristens kunskaper i tolkteknik och -etik. Att tolka innebär inte bara att kunna två språk. Behärskar juristen dessutom alla juridiska termer på båda språken? Det är inte givet bara för att man kan konversera på ett språk. För det tredje innebär det praktiska problem - hur ska juristen exv. kunna tolka sitt eget slutanförande?
Jag är medveten om tolkbristen men anser utifrån min erfarenhet att den många gånger beror på dåligt resursutnyttjande. Nej, jag menar inte att en förhandling ska ställas in tills att det finns auktoriserad tolk att tillgå. Men på planeringsstadiet bör man kunna ta hänsyn till när kvalificerad tolk finns tillgänglig. Likaväl som man kontrollerar biträdets, handläggarens, åklagarens, domarens, nämndemännens och lokalens tillgänglighet innan man bestämmer datum bör tillgång till tolk kunna undersökas. Så görs redan av exv. Förvaltningsrätten i Göteborg.
Slutligen: Om jag vore i situationen att jag inte talar språket vill jag givetvis ha en kvalificerad tolk. Självklart vore jag tacksam över att även få ett biträde som talar mitt språk. Men jurister och tolkar utför två olika arbetsuppgifter. Och som sagt, detta löser inte tolkbristen. För att fler ska vilja bli auktoriserade tolkar krävs att myndigheterna kräver att få auktoriserade tolkar och helst även auktoriserade tolkar med speciell kompetens som rättstolk, och inte nöjer sig med personer med okända förkunskaper som utger sig för att vara tolkar.

@ Anna Lundberg.
Visst är det så att "juristens uppdrag är att företräda sin klient", men att neutralitet avseende tolkning av klientents språk blir rättsosäker när juristen översätter, råder det delade meningar om.
Helst ska naturligtvis certifierade tolkar utföra av dig påtalat, men med insikt i att det saknas certifierade tolkar i Sverige, uppfattas det mer rättssäkert att en jurist med uppdrag att företräda exempelvis asylsökande, också ska kunna tolka vid asylutredning och i förhandling, om inte juristen är släkt, nära vän eller har annan anknytning till klienten.

Avseende "För det andra vet vi ingenting om juristens kunskaper i tolkteknik", vågar jag inte ge mig in på, av orsak okunskap i vad tolkutbildningen innefattar, däremot är är konsekvenserna betydligt allvarligare för en jurist vid brott mot etikreglerna och sedan många år är bevisat att flerspråkiga jurister enklare "behärskar alla juridiska termer på båda språken", där tolkar inte gör det vilket renderat ut i att de antingen inte översatt alls eller översatt till något helt annat.

Avseende "hur ska jurister som samtidigt är tolkar åt sina klienter tolka sitt eget slutanförande" var en synnerligen bra fråga som jag med team också ställt oss, och de vi kan tänka oss är att om Dagens Juridik artikelförfattares förslag skulle bli verklighet, accepterar sannolikt klienterna att efter förhandling få den inspelade slutpläderingen översatt av sina försvarare.
I övrigt är av dig redovisat att beakta avseende planeringsstadiet, tillgång till (certifierad) tolk, kontroll av biträdet, handläggare, åklagares, domare, nämndemännen och lokalens tillgänglighet innan man bestämmer datum och att myndigheterna omedelbart upphör med att anlita personer med okända förkunskaper som utger sig för att vara tolkar".
Mvh igen!

”Tolkyrket är inte eftertraktat och rådande brist på tolkar kommer därav att kvarstå” skriver Thérèse Angélique.
Det är ett väldigt uppgivet sätt att tänka. När en tjänst, ett yrke, behövs, men är inte eftertraktat, funderar man på vad det är som gör att det inte är eftertraktat, och vidtar åtgärder för att göra det eftertraktat. Det arbetet pågår nu inom ramen för Tolkutredningen.
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/kommittedirektiv/2017/10/di...

@ Velina Adelblom
Hej Velina Adelblom. Vi har som uppfattas olika erfarenheter avseende rådande tolkproblematik och ibland känner man sig faktiskt uppgiven när vi ser följderna av att det saknas certifierade tolkar.

Avseende att ”Tolkyrket är inte eftertraktat och rådande brist på tolkar kommer därav att kvarstå”, är faktum tillika håller till fullo med dig om att ”när ett inte eftertraktat yrke behövs funderar man på vad det är som gör att det inte är eftertraktat, och vidtar åtgärder för att göra det eftertraktat.
Arbetet nu pågår inom ramen för Tolkutredningen kommer förhoppningsvis att ge rättssäkrare resultat än tidigare utredningar och du må tro att många väntar med spänning på utredningsresultatet den tolfte december 2018.

Avseende ”svenska jurister med per automatik gedigna kunskaper i de språk som krävs också kan vara sin klients tolk, ty sitt fädernesspråk glömmer man aldrig”, är min erfarenhet av såväl nära släktingar sedan tonåren bosatta i andra stater och andra svenskar med annat fädernesspråk tillika har mött svenskar med "din egen erfarenhet efter 40 år i Sverige, i mina kontakter med finska krigsbarn som blev kvar i Sverige och därav har glömt sitt modersmål.

Du har rätt i att ”språkkunskaper inte är gedigna per automatik” och vi anser oss ha rätt i att i svenska jurister av annat fäderne har gedigna kunskaper i både fädernespråken och svenska språket, annars hade de inte klarat vare sig sin utbildning eller uppdragen som jurister/advokater.
Men visst är det så att de som ”lämnat ett land i 10-, 20- eller 30-årsåldern och inte underhåller och utvecklar språkkunskaper, kan känna sig otillräckliga när de behöver tala på sitt modersmål i ett formellt sammanhang i ett annat land”, och nej är svaret på din fråga ”förvärvar man också fackspråk per automatik?
Vi får sätta tilltro till att arbetet som du påtalat pågår inom ramen för av dig påtalad Tolkutredning" löser rådande tolkproblematik." men om så inte sker bör Sverige "I brist på auktoriserade tolkar förordna flerspråkiga jurister som offentliga biträden".
Mvh. Thérèse.

”svenska jurister med per automatik gedigna kunskaper i de språk som krävs också är sin klients tolk, ty sitt fädernesspråk glömmer man aldrig.” skriver Thérèse Angélique.
Jag har bott i Sverige i 40 år. Man glömmer, Thérèse, jag lovar!
Inga språkkunskaper är gedigna per automatik. Inte heller alla som har levt hela sitt liv i ett land har gedigna kunskaper i det språket per automatik. Inte de allsidiga språkkunskaper och både breda och djupa allmänbildning som krävs för att vara en bra tolk eller advokat. Om man har lämnat ett land i 10-, 20- eller 30-årsåldern och inte ständigt underhåller och utvecklar språkkunskaperna, blir de både inaktuella och otillräckliga, om man behöver tala på sitt modersmål i ett formellt sammanhang i ett annant land. Sedan har vi det där med fackspråk. Förvärvar man det också per automatik?
Här är en passande artikel av en läkare av arabiskt ursprung med avsnitt om hur han ser på sina arabiska språkkunskaper.
https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2018/10/26/varierande-kompetens-ho...

Artikelförfattarnas förslag bör ur rättssäkerhetsaspekt helst omedelbart införas eller i varje fall prövas, för det är omfattande brist på auktoriserade tolkar med följd att det är mer regel än undantag att åhörare som talar språken reagerar över att tolkar översätter till något helt annat.

Ett antal gånger har det till och med visat sig "tolken" hjälpligt kan tala språket men inte förstår dialekten, och när åhörare uppmärksammar det, ges order om "tystnad annars utryms salen".

I andra stater krävs att tolkar är cetrifierade men om det finns flerspråkiga jurister förordnas de i första hand och när det införs i Sverige ges garantier att rättssäkerheten för också dem som inte talar svenska, återupprättas.
Mvh. Thérèse Angélique med ProBono Team.

Dina exempel verkar komma från domstol. Där är det redan lag på att auktoriserad tolk ska användas om möjligt, sedan ändring i RB 5:6 2015. Dessvärre följer inte domstolarna lagstiftarens intentioner. I proppen står det "Det åligger dock rätten att göra ansträngningar för att få tillgång till en auktoriserad tolk. Om en auktoriserad tolk inte kan anlitas till ett planerat sammanträde, får domstolen väga fördelarna med att tolken är auktoriserad mot konsekvenserna av att sammanträdet senareläggs till en tidpunkt då en auktoriserad tolk finns tillgänglig. Domstolen får inte vid varje fördröjning avstå från att anlita en auktoriserad tolk." Två domstolar har kritiserats av JK för bristande tolkhantering. Dessvärre verkar det inte få mycket genomslag. Det finns några undantag dock där det fungerar mycket bra för det mesta.

Jag arbetar själv som tolkförmedlare på en kommunal tolkförmedling som inte har avtal med några statliga myndigheter.

Inom branschen rangordnas tolkarna generellt efter utbildning. Hos oss är de tolkar som saknar tolkutbildning (aspiranter) de som oftast är bokade hela dagarna hos Migrationsverket och Arbetsförmedlingen. Våra övriga tolkar med folkhögskolekurser, utbildningsbevis och auktoriserade tolkar kan vi således erbjuda våra avtalsparter, landsting och kommun.

Tolkbristen är relativ. Bristen skiljer sig mellan olika språk, olika platser i landet samt om det är frågan om plats-, video- eller telefontolk. Som en auktoriserad tolk uttryckte på en konferens så kan andelen tillsättningar med högre utbildade tolkar öka givet att myndigheterna i stället för att boka en tid de SKA ha tolk bokar en tid då tolk FINNS ledig.

Utifrån ett tolkförmedlarperspektiv är ett problem avseende tolkar i allmänhet, och auktoriserade tolkar i synnerhet, att de ofta lämnar återbud på inbokade uppdrag med kort varsel då det fått förfrågan om ett "bättre" uppdrag.

Det är ett faktum att det behövs införas ett utbildningskrav för att få kalla sig tolk i syfte att rensa ut tolkar som inte håller måttet. Tolkar som saknar utbildningsbevis bör inte få kalla sig tolk. En övergångsperiod måste givetvis finnas så tolkar utan utbildningsbevis ges möjlighet att validera sig.

Att förordna flerspråkiga biträden för att de ska kunna upptäcka dåliga tolkar är ingen lösning på problemet utan bara ett sätt att upptäcka tolkar som inte håller måttet.

Håller helt med.

Bristen på tolkar är i många fall orsakad av myndigheterna själva. Brist på efterfrågan har lett till brist på tolkar enligt en rapport från Kammarkollegiet. Dessutom är det endast brist på tolkar i några få språk. I de allra flesta fall beror istället den upplevda bristen på dåligt utnyttjande av resurser och för låga arvoden. Migrationsverket betalar t ex mycket dåligt för reskostnad och restid och då vill helt enkelt inte de kompetenta tolkarna ta uppdrag för Migrationsverket utanför storstadsområden. Att genomföra asylutredningar med telefontolk är direkt olämpligt.

Vårt östra grannland och förlorade landsände har en nyktrare syn på saken; "Att söka asyl är inget brott, därför behövs inte offentliga juridiska biträden". Ser man till Migrationsverkets egen statistik är det under 10% som över tid fått uppehållstillstånd som kvot- eller konventionsflykting. Den överväldigande pluraliteten är anhöriginvandrare.

Om alla svenskar kunde tala svenska så skulle vi inte behöva så många tolkar.

Om inte 82% av svenskarna var idioter så skulle vi inte behöva så många tolkar.

Förutom svenskar måste naturligtvis lappar, zigenare, finnar som har sitt ursprung i Sverige behärska svenska språket utöver sitt eget modersmål. Samma sak för det som tillhör andra erkända minoriteter.

Vem som helst i detta land kan kalla sig för jurist. Tyvärr. Vem som helt kan även kalla sig för tolk. Tyvärr lever vi i en verklighet då Migrationsverket inte vill ha rättstolkar hos so, och inte auktoriserade heller. Vi vet även att Migrationsverket förordnar jurister utan utbildning och med avsnitt i belastningsregister. Vilken rättssäkerhet pratar vi om då om dessa jurister ska dessutom tolka? Hur vet vi att de säger rätta saker? Vi vet att det är inte ens säkert att de har tillräckliga kunskaper inom juridik, ska vi även äventyra då när det gäller deras kunskaper i språk? Vem har kontrollerat dem?
Är det inte bättre att ni som är offentliga biträden och är måna om era huvudmän ställer krav på Migrationsverket och kräver auktoriserade tolkar? Det råder ingen brist på dem. Det är bara en kostnadsfråga
Olga öhgren, auktoriserad Rättstolk i ryska .(ifall någon tvivlar på det så får det som sagt att kontrollera det i Kammarkollegiets tilkförteckning)

Det bästa vore naturligtvis om alla svenskar lärde sig skriva, läsa och tala äran och hjältarnas språk. För övrigt kan knappast vem som helst kalla sig jurist. Det krävs åtminstone man kan språket och är utrustad med sunt förnuft. Jag är inte helt säker på det senare.

Otroligt dåligt förslag!! Verkar som herrarna bara vill ja mer jobb till sig själva. Tänk såhär. Sökanden berättar något som advokater tänker inte alls är bra för den sökandes intresse - då rättar advokaten översättningen eller säger att "nej nu blev det nog lite missförstånd mellan min klient och tolken".

Alltså nej nej nej nej nej....

Det verkar som att du är en av de tolkarna som är livrädda för detta. Advokater är förhindrade att ljuga eller främja orätt så det du beskriver skulle inte hända. Dessutom skulle ingen våga eftersom att tolken skulle fånga upp det och advokaten skulle bli anmäld. Ingen kastar bort sin karriär för en klient. Synd att det märks tydligt att tokarna håller på och bajsqr på sig av detta förslag.

Tolkarna får i och för sig inte heller tolka fel med flit och om uppdraget är för svårt ska de avbryta det enligt god tolksed. En auktoriserad tolk som inte följer god tolksed kan efter anmälan till Kammarkollegiet förlora sin auktorisation.

Problemet med Migrationsverket är ju att de i hög grad anlitar personer som Arbetsförmedling lurat bli "tolkar" i brist på andra arbeten som passar dem givet deras kompetensbrist i många fall. Att födorna biträden som ska upptäcka dåliga tolkar är ingen helhetslösning. Att göra tolk till en skyddad titel är en början.

Migrationsverket skulle visserligen kunna fråga om sökanden vill ha ett biträde som behärskar hans modersmål. Detta underlättar kommunikationen med klienten.
Däremot att översätta eller tolka - det ska man avhålla sig som ett off.biträde. Att kunna språket på modersmålsnivå ger inte kvalifikation för tolkuppdraget enligt Kammarkollegiet. Man måste avklara prov för att bli auktoriserat eller rättstolk.
Kontrollera tolken under utredningen om biträdet kan språket..... - ja, det ska man göra.
Jag själv gör det alltid.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.