Skip to content

"Handen på hjärtat - tillhör krav på att skaka hand en jämställd arbetsplats?"

KRÖNIKA - av advokat Sten Bauer och jur. kand. Margarita Kozlov, Baker McKenzie

 

När en muslimsk kvinna avböjde att skaka hand med en chef under anställningsintervjun så fick hon inte jobbet som interntolk. Istället måste företaget betala 40 000 kronor i diskrimineringsersättning till kvinnan. 

Arbetsdomstolen ansåg att kvinnan hade rätt att vägra att ta den manliga chefen på företaget i hand, med hänvisning till sin religion, och dömde företaget att betala kvinnan diskrimineringsersättning (AD dom nr 51/18).

Kvinnan sökte jobb som interntolk på tolkföretaget. När kvinnan skulle träffa den ansvarige chefen hälsade hon genom att le och lägga handen på hjärtat och hon förklarade att hon är religiös. För henne var det intimt att vidröra andra män än nära släktingar. En del muslimer undviker att fysiskt beröra personer av motsatt kön utanför den närmaste familjekretsen.

Företaget avbröt omedelbart rekryteringsförfarandet med hänvisning till sin policy, enligt vilken bolagets anställda måste skaka hand, oavsett kön. Syftet med företagets policy är att motverka särbehandling på grund av kön.

Arbetsdomstolen slog fast att kvinnan hade diskriminerats indirekt för sin religion genom företagets krav på att alla anställda måste ta i hand. Enligt domen hade kvinnan rätt att vägra att skaka hand med hänvisning till sin religion.

Att arbeta med jämställdhet är viktigt. Det handlar om att fortlöpande skapa förutsättningar för lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet, oavsett kön. Arbetsgivaren är också skyldig att utreda och åtgärda om de får kännedom om att någon på arbetsplatsen är utsatt för trakasserier.

Enligt Arbetsdomstolen får arbetsgivaren utforma en policy för hälsning, men syftet ska vara ”lämpligt, proportionerligt och nödvändigt”. Syftet att främja jämställdhet mellan män och kvinnor är utan tvekan ett berättigat intresse, liksom att ha principer för hur man förhåller sig till sina kollegor - särskilt på multikulturella företag där olika religiösa tillhörigheter och etniska ursprung möts. I grund och botten har arbetsgivaren även intresse av de anställda kan arbeta tillsammans.

Religionen kan dock inte åberopas när som helst. Ibland kan arbetsuppgifterna kräva kroppskontakt, till exempel inom vården. En person med samma bakgrund som kvinnan som sökte tolkjobbet hade inte kunnat arbeta som sjuksköterska, om man inte kan vidröra manliga patienter.

En abortvägrande barnmorska som också nekades anställning på grund av sin religiösa övertygelse blev dock inte diskriminerad enligt Arbetsdomstolen. I ett annat mål fann Arbetsdomstolen att arbetsgivare kan kräva att en tandläkare arbetar med bara armar.

Där ett religiöst betingat agerande medför hinder eller svårigheter i arbetet, eller för den verksamhet som arbetsgivaren bedriver, så har arbetsgivaren rätt att kräva att arbetstagaren sätter sitt eget intresse åt sidan, för att kunna utföra arbetet. Arbetsgivaren har också ett särskilt intresse av att se till att anställda, oavsett kön, ska kunna arbeta tillsammans.

En del arbetsgivare vill förhålla sig neutrala gentemot sina kunder. En säljare som avstår från att skaka hand kan upplevas som udda.

Ett handslag är en symbolisk handling vid bekräftelse av avtal. En interntolk träffar dock inte kunden personligen utan tolkar bakom en skärm eller via telefon. Oavsett arbetsuppgifter så kan ett sätt att hälsa i undantagsfall medföra hinder eller svårigheter i arbetet, bland kollegor, eller för den verksamhet som arbetsgivaren bedriver.

Kravet på handskakning kan inte anses vara lämpligt och nödvändigt för att uppnå en modern och jämställd arbetsplats. Ett sådant krav går längre än ett krav på likabehandling. Arbetsgivaren bör dock kräva att de anställda hälsar alla på samma sätt, oavsett personens kön, och att man respekterar jämställdhet.

Om en arbetssökande kommer att kunna fungera tillsammans med övriga anställda bör arbetsgivaren kunna bedöma genom en dialog med individen och inte genom att ta personen i hand.

Handskakning är visserligen det vanligaste sättet att hälsa på varandra i det svenska samhället. En respektfull hälsning genom att lägga handen på hjärtat kränker dock knappast någons värdighet.

 

Skribenterna arbetar på arbetsrättsgruppen på Baker McKenzie – som regelbundet skriver om arbetsrätt i Dagens Juridik.

 

 

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

19 comments

Atikeln har igentligen bara ett argument för rätten att inte skaka hand; "nödvändigt för att uppnå en modern och jämställd arbetsplats". Jämställhet når man om alla skakar ihand med alla och "Modern" kan betyda vad som hällst. Alla kulturer har gränser för vad som är för lite kontakt, och vad som är för mycket kontakt. I Sverige skakar man hand men pussar inte på kinden. Att tro att normer inte finns är extremt naivt.

Att inte ta i hand i Sverige upplevs som väldigt udda, oavsett hur många krystade debattartiklar som skrivs i ämnet. Man får helt enkelt ta seden dit man kommer eller också får man stanna hemma. Om man har en massa särregler för den ena efter den andra minoritetsgruppen så kan vi aldrig få en välfungerande integration.
Man kan fråga sig hur många uppdrag skribenterna som är advokater själva skulle gå miste om ifall de vägrade ta sina potentiella kunder/klienter i hand? Det är muslimerna själva som gör sina kvinnor till sexobjekt, inte det svenska samhället. Att ta i hand är inte en sexuell handling!
De vaktar över sina kvinnors dygd som hökar in absurdum! Till den milda grad att de i vissa falltvingar dem att skyla sina kroppar så att de ser ut som forna tiders skurgummor och pigor!

På ett generellt plan, oaktat om det är relevant med handskakning just på den här arbetsplatsen, tycker jag det är rimligt att man hälsar som man gör i land man är i. Om jag kommer till Indien, så är inte det första jag gör att sträcka fram handen, om man inte hälsar så där.
När jag kommer utomlands så demonstrerar jag inte min livsstil. Sedan är jag medveten om att svenskar kan grisa utomlands, och att europeer historiskt sätt inte varit bra på att ta seden dit de kommer. Men folk som är lite välutbildade brukar iaf tänka så..

Folk som är välutbildade vet att handslag mellan samtliga är en ny företeelse i vårt land.
Jag tog inte i hand med läraten när jag var liten, att domaren tog i hand med notarien var otänkbart när jag var där. De som tog i hand med sin arbetsgivare för 40-50 år sedan var arbetare på små firmor.

Handen på hjärtat - tillhör krav på att behandla och agera gentemot kvinnor och män* lika en jämställd arbetsplats?

Hmm... ja

*(Vilket det egentligen handlar om)

Vad som jag funderar kring är det faktum att någon som begär att få handla på ett visst sätt med hänvisning till religion då faktiskt väljer att företräda den religionen. Då vad jag undrar är om resultatet av det då inte blir att vi tillåter att religion diskriminerar?

I miljöpartiet stängs en muslimsk man ut därför att han med hänvisning till sin religion inte vill ta en kvinna i hand. På en arbetsplats tilldelas vid ett senare tillfälle istället en arbetssökande muslimsk kvinna skadestånd, därför att hon bedöms ha haft rätten att inte behöva ta en man i hand. Båda de här två personerna har minst en sak gemensamt: Ingen av dem önskar hälsa på en annan person genom att ta i hand, om vederbörande är av motsatt kön. Den juridiska knäckfrågan blir därför, varför tillfaller det ett skadestånd till kvinnan och inte till mannen? Handlar det om något så enkelt som att det saknas en anmälan från mannen? En helt annan fråga som härefter uppstår är huruvida vilken effekt som den här domen i praktiken får på mindre företag. Uppstår det rent av en rädsla för att anställa?

Skillnaden mellan dessa två är att en privatperson inte kan diskriminera. En privatperson som ska sälja en bil t.ex kan inte bli dömd för diskriminering för det denne väljer att inte sälja till en viss person, utan den diskriminerande måste vara ett företag, en organisation, en myndighet eller liknande. Mannen företrädde ett parti (organisation) som då blev diskriminerande (vilket ändå aldrig prövades rättsligt vill jag minnas).
I det här fallet är kvinnan en privatperson som söker jobb hos ett företag och företaget har då diskriminerat henne i anställningsprocessen utifrån religion.

Men därav då min fråga högre upp i kommentarerna, om det går att se en person som agerar utifrån sin religion som företrädare för den religionen (organisation). I så fall skulle det innebära att ingen religiös person kan behandla någon annan annorlunda utan att det faktiskt blir diskriminering.

Ja, det var just den delen jag undrade över, huruvida det hade skett en prövning i mannens fall. En anmälan till DO är likväl en relativt enkel och dessutom kostnadsfri sak, att skriva ned ett händelseförlopp för att därefter be DO avgöra frågan. Här får vi uppfatta miljöpartiet utgöra en förhållandevis stor organisation. Vi har såldes att göra med en stor, stark part i förhållande till den enskilde. DO borde väl här likt JO ha haft möjligheten att agera på egen hand utifrån en initiativrätt, kan man tycka. Fallet i mannens situation kan knappast ha varit okänt.

Mja, ett annat rekvisit är ju att en person också ska uppleva sig diskriminerad vilket gör att den enda som egentligen kan ta initiativ till anmälan är den utsatte. Jag misstänker att kvinnan i det fallet nöjde sig med att han fick lämna partiet.

Det bör givetvis vara så att förväntningen är att man behandlar män och kvinnor lika på en jämställd arbetsplats.

Det bör givetvis inte finnas ett lagkrav på att ta folk i hand, men om man aktivt väljer att bete sig på sätt som betraktas som udda, stötande eller störande av en stor del av befolkningen så ska man givetvis inte heller i lag skyddas från konsekvenserna av det beteendet, som t.ex. att man då inte ses som anställningsbar. Det spelar då ingen roll om orsaken är religion eller något annat.

En arbetsgivare måste kunna förvänta sig att personen man rekryterar kan skaka hand med kollegor eller andra man möter i arbetet. Man kan givetvis göra undantag, men det är i så fall upp till arbetsgivaren om denne tycker att det är relevant.
En arbetsgivare måste kunna förvänta sig att en person man rekryterar inte tydligt diskriminerar med avseende på kön. Därmed inte sagt att arbetsgivaren kan hitta på vilka tolkningar som helst av vad som utgör diskriminering.

Ett handslag i Sverige är ett undertecknande av ett ömsesidigt avtal mellan två parter.

Det är nu synd att domen har degraderat handslagets edsfunktion.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.