Skip to content

"Det som spelar roll är att så många juriststudenter mår dåligt - och att ingen har gjort tillräckligt"

REPLIK - av Hanna Bergwall, jur.stud. termin 6, Stockholms universitet

 

Marie Kagrell och Amanda Redin, amanuenser på den juridiska institutionen i Stockholm skriver att ”den farligaste myten av alla är den vi odlar själva: föreställningen att juriststudenter klarar av en mycket högre arbetsbelastning än någon annan” (Dagens Juridik 2018-10-15).

De ställer sig även frågan; ”Vad gör det med vår förmåga att samarbeta och må bra på jobbet att i 4,5 år fostras in i tanken att alla omkring är konkurrenter?”

Det här är två utmärkta exempel på den ohälsosamma kultur som råder på juristprogrammet. Att vi ser varandra som konkurrenter och att vi lever med föreställningen om att vi ska orka mycket mer än andra. Marie och Amanda - vi är med andra ord helt överens om hur kulturen ser ut. Och det är inte en vacker syn.

Däremot när det gälla skuldfråga skiljer vi oss åt. Jag menar att institutionen varit passiv, ni menar den inte har varit det.

Jag skulle kunna ägna de lilla utrymmet jag har åt att övertyga er om institutionens passivitet - att gå in i detaljer på hur allt det som de har gjort har varit otillräckligt i och med att juriststudenter idag mår sämre än andra studenter. Men det tänker jag inte göra. Och vet ni varför? Jo, för att det är egentligen skitsamma!

Det är skitsamma vem som gjort vad. Vem som varit passiv eller inte varit det. Det som spelar roll är att vi har studenter som mår dåligt. Många, många studenter. Det som spelar roll är att institutionen, ja hela branschen, inklusive oss juriststudenter, inte har gjort tillräckligt. För hade vi det skulle inte siffrorna se ut som de gör.

Det som spelar roll är att vi måste göra förändringar. Och det med detsamma.

Och som jag nämner i min första artikel; vi måste förändra kulturen tillsammans. Det är det som är grejen med en kultur, den skapas gemensamt och förändras gemensamt.

Att institutionen skulle göra det själva är inte möjligt och därför inget jag skulle föreslå. Men att de har en särskilt viktig roll säger sig självt. Jag menar, jurister föds och växer upp på juristprogrammet.

Men nog med tjafs! Det är dags att kavla upp ärmarna! Det ger mig hopp att se att institutionen reagerar på debatten som varit. Och det glädjer mig att läsa att Marie och Amanda nyligen startat en förening, Initiativ för ett hållbart juristprogram. Nu hoppas jag att fler följer efter.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt