Skip to content

"Desorientering" och "obegripligt tal" inte psykisk störning - 89-årings fastighetsgåva giltig

Den 89-årige mannen var enligt läkaren "desorienterad" och kände inte igen hemtjänstpersonalen dagen innan han skänkte bort sin fastighet. Mannen hade dock ingen psykisk diagnos och läkarbesöket syftade inte heller till att utreda detta. Både tingsrätten och hovrätten anser därför att fastighetsgåvan är giltig.

 

De båda makarna ägde fastigheten i centrala Stockholm till hälften var och överlät den år 2012 till sin dotter. Kvinnan dog året därpå och mannen ytterligare ett år senare. han var då 91 år gammal.

Mannens dödsbo stämde dottern vid Stockholms tingsrätt och begärde så kallad återbäring av gåva när det gällde mannens andel av fastigheten. Dottern hade visserligen varit den enda universella arvingen och dödsbodelägaren men ett miljonbelopp skulle - i form av ett så kallat legat - enligt mannens testamente tillfalla en utomstående person.

Journalanteckningar och läkare
Enligt dödsboet hade mannen i samband med gåvan lidit av en psykisk störning - någonting som enligt dödsboet bevisades av journalanteckningar och vittnesförhör med en läkare som hade träffat mannen dagen innan han skänkte bort fastigheten.

Tingsrätten skrev i sin dom:

"Läkaren L besökte M (mannen) den 11 juli 2012, eftersom frågan om L skulle tas in för vård var aktuell. Av hennes anteckningar från hembesöket framgår att diagnosen är 'desorientering, ospecificerad' samt att M är aggressiv mot hemtjänsten, särskilt när han inte känner igen dem och ibland mot anhöriga. Vidare framgår under psykisk status att han är 'ovårdad, svarar ej adekvat på frågor, svår att bedöma orientering/.. ./obegripligt tal, afasi? Blir sedan agiterad när jag samtalar med anhöriga, vill att jag ska 'försvinna, upprepar med ord och fraser'."

Inte vid sinnes fulla bruk
Tingsrätten ansåg att mannen i och för sig inte var vid sina sinnes fulla bruk i samband med läkarbesöket - vilket talade "mycket starkt" för att han inte heller var det vid gåvotillfället dagen efter. Det hade dock inte framkommit att mannen hade haft någon sjukdom som hade påverkat hans psykiska hälsa och det fanns inte heller någon sådan diagnos.

Tingsrättens skrev i sina domskäl:

"I aktuellt mål är parterna överens om att M:s psykiska hälsa försämrades under framför allt juli 2012, från att såväl före som efter vara gott. Det är även otvistigt att M i juli 2012 inte hade någon fastställd demensdiagnos eller annan diagnos rörande sitt psykiska tillstånd samt att någon minnesutredning eller demensdiagnos aldrig kom att utföras eller ställas."

Gåvan giltig
Tingsrätten ansåg därför att det i vart fall inte var visat att mannens psykiska ohälsa vid gåvotillfället var av sådant allvarligt slag att gåvan var ogiltig.

Dödsboet överklagade domen till Svea hovrätt som nu konstaterar att syftet med läkarens besök dagen före gåvotillfället inte var att ställa en psykiatrisk diagnos och att så inte heller hade skett. Enligt hovrätten är läkarens beskrivningar dessutom mycket obestämda vilket talar för att det var en "svårbedömd situation" och att det kunde ha funnits olika orsaker till mannens beteende.

Försvagad hälsa
Hovrätten kommer fram till att mannen under den månad som gåvan gavs, i och för sig, hade "beteendeavvikelser” som yttrade sig i bland annat osammanhängande tal och agitation. Det var däremot osäkert vilken omfattning avvikelserna hade och vad som orsakade dem:

Hovrätten skriver:

"Sammantaget finner hovrätten att utredningen visar att M:s hälsotillstånd var försvagat vid tidpunkten för gåvan och att han även uppvisade ett avvikande beteende, men att det inte är styrkt att han led av en psykisk störning."

Hovrätten fastställer därför tingsrättens dom.

 

 

  • Alt-texten
    Luna Särman

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

2 comments

Att sätta en demens- eller psykosdiagnos är ingen liten sak och ska inte göras på lösa grunder.

Läkaren uttrycker sig i beskrivande, spekulerande termer och avstår att sätta diagnos. Då bör rätten heller inte göra det baserat på läkarens anteckning. Det framgår heller inte att det finns någon demensdiagnos eller liknande sedan tidigare.

Bra, rätten!

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.