Skip to content

Åklagare vägrade ändra brottsrubricering trots fråga från hovrätten - åtalad frias

Foto: DJ

Åklagaren vidhöll sin brottsrubricering "grovt ocker" - trots att hovrätten ställde en direkt fråga till honom om detta. Hovrätten konstaterar nu att den tilltalade i och för sig har lurat den äldre kvinnan på flera hundra tusen kronor men att åklagaren borde ha valt en annan brottsrubricering. Mannen frias därför.

 

Den 50-årige mannen åtalades vid Södertörns tingsrätt för grovt ocker.

Enligt åtalet skulle han under ett och ett halvt år ha utnyttjat en 88-årig kvinnas oförstånd för att bland annat förmå henne att upprätta en fullmakt som gett honom rätt att disponera hennes bankkonton för att därefter sälja värdepapper för 370 000 kronor som han stoppade i egen ficka.

"Förskott på arv"
Mannen påstod att dessa pengar utgjorde ett förskott på arv, baserat på det testamente som kvinnan hade upprättat där det framgick att mannen skulle få all hennes kvarlåtenskap.

Enligt tingsrätten saknade förmåga att tillvarata sina intressen eftersom hon varken hade insikt i eller vilja att sköta sina ekonomiska angelägenheter.

Detta framgick enligt tingsrätten av de förhör som hållits med flera personer - både kvinnans närstående som omfattades av ett tidigare testamente men också personer som inte hade något personligt intresse i saken, till exempel en anställd på hemtjänsten, läkare och andra som hade varit i kontakt med kvinnan.

310 000 i skadestånd
Mannen dömdes av tingsrätten för grovt ocker till villkorlig dom och 100 dagsböter à 50 kronor. Han dömdes också att betala 310 000 kronor i skadestånd till kvinnan.

Mannen överklagade domen till Svea hovrätt som nu slår fast att mannen i och för sig, genom att utnyttja kvinnans oförstånd, har påverkat och förmått henne att utfärda den fullmakt som gav honom möjlighet att utföra transaktionerna.

Att utfärda en fullmakt utgör visserligen en rättshandling men kan, enligt hovrätten, inte anses utgöra en förmån i sig.

Fullmakt ingen förmån
En fullmakt ger fullmakthavaren behörighet att handla i fullmaktsgivarens intresse enligt dennes instruktioner. Att mannen har utnyttjat fullmakten i sitt eget intresse förändrar enligt hovrätten inte bedömningen att en fullmakt inte kan anses utgöra en förmån.

Åklagaren har inte påstått att mannen har utnyttjat kvinnans oförstånd till att exempelvis förmå henne att ge honom gåvor. Istället "synes han helt enkelt ha missbrukat den behörighet han skaffat sig genom fullmakten".

Direkt fråga från hovrätten
Eftersom mannen inte utnyttjat kvinnans oförstånd till att bereda sig någon förmån kan mannen, enligt hovrätten, inte dömas för ocker.

Hovrätten skriver:

"Åklagaren har med anledning av fråga från hovrätten förklarat att han vidhåller brottsrubriceringen ocker och bedömer att den åtalade gärningen inte utgör förskingring eller trolöshet mot huvudman." 

"Vid nu angivna förhållanden saknas förutsättningar för hovrätten att pröva om gärningspåståendet innefattar något annat brott."

Varken straff eller skadestånd
Mot bakgrund av detta och med hänvisning till praxis från såväl Högsta domstolen som Europadomstolen anser hovrätten att det saknas förutsättningar att pröva om gärningspåståendet innefattar något annat brott. mannen frias därför av hovrätten.

Mannen ska därför inte heller betala skadestånd till kvinnan.

 

 

Jenni Hotti

  • Alt-texten
    Blendow Lexnova

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

9 comments

Ett gott dagsverke. Alla de små juristerna skuttar glada i hågen hemåt, stolta över den samhällsnytta de gör.

Lika bra imorgon, hovrätten?

Något måste vara fel återgivet i denna artikel. Domstolarna är väl inte bundna av åklagarens brottsrubricering? Eller det kanske bara gäller tingsrätterna?

Jo, numera är de det enligt praxis från Europadomstolen. Enda undantaget är om två brottsrubriceringar kan innefattas under en och samma gärningsbeskrivning med närmast identiska rekvisit (till exempel mord och dråp).

Den tilltalade måste ges möjlighet att förbereda sitt försvar utifrån korrekt brottsrubricering.

Domstolen är inte bunden av brottsrubriceringen men väl av gärningsbeskrivningen, alltså gärningspåståendet. Gärningsbeskrivningen/påståendet sätter ramen för processen och det som domstolen kan döma över. Ser domstolen att det kan vara fråga om något annat brott som dock inte täcks av gärningsbeskrivningen/påståendet, kan domstolen inte göra annat att än att "hinta" detta till åklagaren genom att fråga om gärningspåståendet verkligen vidhålles, och då ska åklagaren lyssna väldigt noga och tänka efter ett varv till... Man kan ju alternativa gärningspåståenden och brottsrubriceringar, men de måste vara framförda under processen från åklagarens sida. I annat fall blir det som här en friande dom.

Här handlar det ju om rätten till en rättvis rättegång, inte om processens ram. Att döma för ocker hade legat inom processens ram, men hade stått i strid med Europakonventionen. Hade varit intressant att veta varför åklagaren stod på sig. Kanske var han en i det äldre gardet som tror att det bara är gärningsbeskrivningen som har betydelse? Borde dock i det närmaste vara tjänstefelsgrundande att leva i den vanföreställningen 2018.

Efter detta misstag från åklagaren. Så är det tydligt att fel och försummelse i myndighetsutövning har skett. Men får ju hoppas att kvinnan tar åklagaren i örat. Genom att begära skadestånd från JK.

Jag förmodar att det var inskränkningen i åklagarens talerätt (10:10 BrB) som föranledde att åtalet inte ändrades till att avse trolöshet mot huvudman.

Jag trodde att domstolen alltid är bunden till åklagarens yrkande angående brottsrubricering. Det är väl inte helt ovanligt att personer för vilka åklagaren yrkar ansvar för GROVA brott (grov misshandel, grov våldtäkt grov stöld etc) går fria därför att domstolen funnit att gärningsbeskrivningen inte räcker till för att döma för just GROV våldtäkt men att det väl räckt till för exempelvis våldtäkt. Men då åklagaren inte haft detta med som alternativ-yrkande så har personen helt fri.

Eller, rätta mig någon om jag har fel?

Rent logiskt så känns det ju rätt naturligt att om åklagaren valt att åtala för bankrån så kan ju domstolen inte döma för exempelvis olovlig körning. Likadant med misshandel och grov misshandel.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.